Mimic (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 99.00

Sådär, då kan jag bocka av också ”Mimic” från listan med filmer i regi av Guillermo del Toro, den enda jag inte hade sett. Jag ser del Toro som en av de intressantare regissörerna just nu; han har en förmåga att med ett stort hjärta skapa vackra, skrämmande filmer med intrikat symbolik och starka, djupa karaktärsporträtt. Både hjältar och monster framställs som mångfacetterade och med substans, och gränsen mellan dessa är inte så skarp som i många andra genreproduktioner. Hans sinne för det visuella gör hans kreationer fascinerande att beskåda och får honom att framstå som än mer slagkraftig. Jag känner att jag är fel ute om jag skulle försöka kategorisera del Toros filmer (följande finns recenserade på dvdforum) som skräckfilm, för även om alla hittills innehållit monster, spöken och demoner, så är de alldeles för komplexa för att placeras i ett enda fack.

Filmen
I Mimic spelar Mira Sorvino entomologen Dr. Susan Tyler som utrotar smittspridande kackerlackor med hjälp av en genetiskt muterad insekt. Den muterade insekten är designad att söka upp kackerlackorna, ta kål på dem och sedan lägga sig ner att dö. Tre år senare visar det sig att insekterna inte alls självdog, utan de har förökat sig och utvecklats till mansstora insekter, med förmåga att kamouflera sig med hjälp av ett människolikt utseende. Av en händelse kommer Dr. Tyler insekterna på spåren och hon ser det som sin skyldighet att rätta till vad hon, visserligen i god tro, ställt till med. Det innebär så småningom att vi bjuds på en våldsam, slemmig jakt efter mördarinsekterna nere i Manhattans, för filmen extra gotiskt designade, kloak- och tunnelbanesystem.

Mira Sorvino med kumpaner på insektsjakt

Precis som i Guillermo del Toros övriga filmer ges det tid (om än inte lika mycket som i hans starkaste alster) till att lära känna människorna i berättelsen. Däremot är handlingen fylld av logiska luckor och sidospår som aldrig utnyttjas. Del Toros visuella stil går att känna igen, och den lyfter Mimic från att vara en ren dussinrulle till att vara en dussinrulle med mycket snygg yta. Ljussättningen i miljöerna under Manhattan är kanske inte realistisk, men den gör sig grymt bra på film. Rent tekniskt finns det egentligen inte mycket att beklaga sig över, det är som en övertygande och engagerande berättelse det inte håller hela vägen. Skådespeleriet fungerar överlag, men är inte så pass vasst att det förmår lyfta filmen. Lägg till detta ett klichéfyllt slut och resultatet är del Toros minst tillfredsställande film hittills.

Guillermo del Toro har flera gånger sagt att Mimic är den film han själv är minst stolt över. Efter att ha gjort sin utmärkta debutfilm Cronos i Mexiko, rent artistiskt med fria händer men med stram budget, så fick han chansen att göra Mimic i USA. Ekonomiskt fick han då större frihet, men där han ville ha djup och symbolik, ville produktionsbolaget se lätttillgänglighet för en stor publik. Resultatet blev slutligen en kompromiss som varken publiken eller kritikerna, eller del Toro själv för den delen, uppskattade i någon större utsträckning. Men säg det som inte för något gott med sig; med den erfarenheten bakom sig har del Toro insett vad det innebär att göra kommersiellt orienterad film för stora amerikanska produktionsbolag, och anpassar numer sina ambitioner, oberoende av hur mycket kreativt inflytande han har, till de yttre begränsningarna för att uppnå bästa möjliga resultat.

Guillermo del Toro under inspelningen av Mimic

Bild
Av Guillermo del Toros filmer utgivna på dvd så är Mimic sämst behandlad. Bilden är visserligen återgiven i originalaspekt men dessvärre inte i en anamorfisk överföring. Resultatet är ändå acceptabelt med bra skärpa och hyfsat detaljerad, om än inte helt djup, svärta. Något bleka färger och sporadiska störningar som till exempel persienneffekter, påverkar intrycket negativt. Formatet är icke-anamorfisk 1.85:1 med en medelbitrate på 5.3 Mbit/s. Nämnas bör att texten, som för övrigt kan stängas av, delvis ligger under bilden. Det gör att alla innehavare av bredbildsteve som vill zooma bilden symmetriskt och bibehålla OAR, antingen måste välja bort övre delen av bilden eller nedre textraden.

Ljud
Ljudet håller något högre klass än bilden och Dolby Digital 5.1-spåret (448 kbit/s) står för åtskilliga surroundeffekter, tydlig dialog och en fyllig presentation av den storslagna filmmusiken. Dessvärre fyller omgivningsljuden emellanåt inget större syfte, de bara finns där, och bidrar då inte till att höja inlevelsen i någon större utsträckning. Det finns även ett Dolby Surround-spår för den som föredrar det, som inte fungerade på min dvd-spelare men däremot i min dator.

Extramaterial
Extramaterialet är näst intill bortkastad tid och består enbart av några
biografier, bonustrailers och ett kort bakom-kulisserna-inslag (2:47) som bjuder på några kommentarer från skådespelarna Mira Sorvino och Charles S. Dutton samt ett par sekvenser som visar arbetet bakom kameran under filminspelningen. Jag hade problem med att spela hela inslaget i min stationära spelare, medan det fungerade bra i datorn (precis som med Dolby Surround-spåret).

Sammanfattning
Guillermo del Toros unika stil gör alla hans filmer sevärda, vilket många skräckfilmsälskare redan har insett. Som stor beundrare av del Toro så tycker jag förstås att Mimic, sina brister till trots, har en given plats i varje filmbibliotek värd namnet. För någon som bara är måttligt intresserad av hans verk så är det den första film att välja bort, och frånvaron av anamorfisk bild och extramaterial värt namnet gör att dvd:n i sig inte heller är mycket att hurra för. Det finns ett par utländska utgåvor med anamorfisk bild, men även där är det klent med extramaterial. Om mina problem att spela upp ena ljudspåret och featuretten bland extramaterialet har att göra med skivan (dvd-utgåvan kommer från teknikens kommersiella startperiod) eller om det beror på min i övrigt väl fungerande dvd-spelare låter jag vara osagt.