När jag var liten
älskade jag Tecknade Pärlor, programmet där man visade två stycken tecknade kortfilmer med karaktärer av varierande slag som gjorde allt för att formligen krossa sin antagonist. Tänk då hur lycklig jag blev när jag först fick se filmen
Vem satte dit Roger Rabbit, filmen med både Disneys och Looney Toons karaktärer i Los Angeles 1947.
FilmenFilmen finns redan recenserad som
region 1, mina kommentarer inskränker sig till min uppfattning om filmen.
En fara med att se en av sina absoluta favoriter från när man var yngre är att magin försvinner och det som återstår är en alldeles normal film som inte alls fyller en med samma känslor som för femton år sedan. Som tur är upplevde jag att
Roger Rabbit fortfarande besitter något visst som inte är mindre giltigt för att man har blivit vuxen och ”tråkig”. Robert Zemeckis har, som regissör, en magisk förmåga att ta fantastiska historier och få dem att verka högst troliga. Efter första scenbytet i
Roger Rabbit så reagerar man inte över att de tecknade figurerna pratar med de mänskliga. Interaktionen och samtalen flyter så sömlöst att det är en fröjd att se. Vissa kanske skulle gnälla över att det skulle kunna göras så mycket snyggare idag (vilket förvisso, på ett sätt, är sant) men detta är också något av charmen. Utan dagens datorkraft lyckades filmteamet med något som ansågs av dåtidens Hollywood som omöjligt; att få det tecknade att smälta in med resten av omgivningen… och hur man lyckades sen. Sex Oscarsnomineringar, varav man vann tre statyetter samt 349 miljoner dollar i intäkter torde tala sitt tydliga språk
Filmen som sådan är en underbart mustig film noir, kopplingarna till Philip Marlowe och Bogart-filmerna är många. Den neddekade dektektiven, den godhjärtade och smarta flickvännen, de uschliga skurkarna och en (mycket) storbystad femme fatale. Samtidigt som klyschorna duggar tätt (”doll face”, ”we’ll be hanging you and your laundry out to dry”) har man smugit in listiga referenser. Allt från Jimmy Stewart-filmen
Harvey (”Well, say hello... Harvey”) till
Alice i Underlandet (ett av dörrhandtagen i Toon Town). Filmteamet har lyckats skapa en sådan övertygande miljö att man i princip kan se filmen hur ofta som helst.
BildBilden på skivan ser mycket bra ut, klart bättre än det gamla region 1-släppet. Detaljrikedomen är bra utan att för den skull lida av någon skärpeförstärkning (edge enhancement), Judge Dooms (Christopher Lloyd) ansikte framstår till exempel med all önskvärd tydlighet (och med allt obehag). I en sådan här film är färgernas egenskaper ännu mer av vikt för att man ska övertygas om premissen av tecknade karaktärer i vår värld och på den punkten har man också lyckats med överföringen. Färgerna är klara och tydliga utan någon tendens till att blöda, inga detaljer går förlorade i något gytter av färger. Visst förekommer det en och annan vit prick, skador, på filmen men i det stora hela vill jag påstå att de är försumbara. En del kornighet dyker också upp i ett antal scener men även detta får nog ses som ringa och inget som förstör helhetsbilden. Slutsatsen är att bilden är bra men inget som gör att hjärtat gör extrahopp, detaljrikedomen kunde ha varit bättre och kornigheten mindre. Bitraten för filmen är 5.50 Mbit/s.
LjudMed ett originalljud i två kanaler blir det lätt en väldigt platt mix om man gör om det hela till en 5.1-mix. Med
Roger Rabbit har man nästan fått till det, det finns aktivitet i bakkanalerna, men det känns inte som ett modernt ljudspår. Bortsett från detta är det ett spår som är fritt från distorsion, bakgrundsbrus eller andra defekter. Röster går fram fint i centerkanalen samtidigt som man lagt musiken väldigt väl i frontarna. Alan Silvestris musik får faktiskt en riktigt bra behandling här, både stråkar och jazzorkestrar ligger som en mjuk sammetsgardin över frontkanalerna. Titta på scenen när Jessica Rabbit gör sitt framträdande på nattklubben så förstår ni vad jag menar. Extra smolk i bägaren är det faktum att region 1-versionen har ett DTS-ljudspår, även om nu detta spår inte är så fantastiskt mycket bättre hade det känts bättre att ha än ett rysk ljudspår. För övrigt ligger ljudspårets bitrate på 448 kbit/s.
ExtramaterialOm ni köper filmer för extramaterialet eller för förpackningens skull kan ni sluta läsa här och gå över till
region 1-recensionen för den här regionen är alldeles för sorglig, både på förpacknings- och på extramaterialfronten. Först och främst har det läckra pappomslaget från den Amerikanska releasen ersatts av ett slätstruket omslag med ett yttre pappfodral i blått, tråkigt och inget att visa upp i samlingen.
Själva menyn för extramaterialet är ett enda gytter och är inte nådigt frustrerande att navigera sig genom. Utav sju alternativ på menyn så är det endast
ett som innehåller något att titta på, resten är tokroliga animationer som varar i fem sekunder.
Först ut är något som kallas
Toontown Confidential, ett textkommentarspår som rullar under filmens gång. Tillsammans med ett ljudspår med kommentarer av regissör och andra deltagare kan det vara en guldgruva av information, nu blir det mest lite för kortfattat. Dock är det roligt att man har en svensk variant av dessa texter.
Absolut roligast av extramaterialet är de tre tecknade kortfilmerna med Roger Rabbit som producerades efter filmen hade släppts. De tre är
Tummy trouble (07:27),
Rollercoaster Rabbit (07:32) samt
Trail Mix-Up (08:31). Faktum är att de här kortfilmerna är roligare än
Vem satte dit Roger Rabbit, jag satt och skrattade så tårarna rann till de här tre små mästerverken (samtidigt som flickvännen skakade sorgset på huvudet).
Who made Roger Rabbit är en mycket rudimentär featurette kring arbetet med filmen, här presenterad av Charles Fleischer (Roger Rabbits röst). Tyvärr är hela programmet upplagt som ett barnprogram och informationsmängden är därefter. Känns extra tamt när man vet vilket arbete som döljer sig bakom arbetet med filmen. Är det någon film som förtjänar en entimmes dokumentär borde det väl vara en sådan här film.
Ett väldigt enkelt
peka-och-klicka-spel finns med på skivan. Inte roligt för fem öre för de vuxna och för barnen så är det säkerligen lagom obegripligt eftersom allt är på engelska.
Slutligen får vi en
bortklippt scen (03:52) i 4:3-format. Tyvärr är kvaliteten inte alltför bra på bilden, det är kornigt och repigt samtidigt som färgerna är lite bleka och går åt det blå hållet. Scenen som sådan är rätt rolig och håller samma klass som resten av filmen vilket gör det ännu tråkigare att den klipptes bort.
SammanfattningFantastisk film i en ordinär utgåva skulle man kunna sammanfatta det hela. Synd bara att filmbolaget inte valde att släppa DVD:n på samma sätt som i Amerika, något som drar ner helhetsomdömet för filmen och i slutändan min lust att rekommendera filmen på region 2. Har du inte filmen och extramaterial spelar mindre roll gör du inget dumt genom att köpa filmen, däremot rekommenderar jag alla er andra att titta över atlanten och deras marknad för en bättre utgåva.
Tack till Buena Vista för detta recensionsex!
Populära filmer
