Förbjuden kärlek. Redan Shakespeare visste att det var hett stoff och en publikmagnet. Det olyckliga paret i Verona och deras historia står sig än idag. Men hur står sig en egen variant av storyn, en där de rivaliserande familjerna byts ut mot kulturer, religioner och etnicitet?
FilmenHandlingen är förlagd till Glasgow och som en av många asiatiska familjer bor Casim, äldst av tre syskon, med sina föräldrar. Det planeras bröllop mellan Casim och hans kusin, en person han aldrig mött, men situationen är inget som ifrågasätts, inte ens av Casim själv. Traditioner och religion styr hårt. Så en dag vill ödet annorlunda. Casim träffar sin yngsta systers musiklärarinna, Roisin. På kungligt manér säger det klick och nu börjar en kamp mellan kärlek, ärlighet, tillit och lojalitet mot familj och religiösa värderingar. Valet är långt ifrån enkelt och det sätter även de båda förälskades känslor för varandra på prov. Som tittare är det lätt att moralisera och tycka att valet är enkelt, man ska följa sitt hjärta och inte utplåna sig själv. Men tro mig, när Roisin stöter på patrull, sätter man sin egen västerländska moral i vrångstrupen och vår självgoda inskränkthet blir pinsamt tydlig.
Det är här filmen har sina kvaliteter, för övrigt är det en ganska banal historia framförd av en ensemble som inte utstrålar karaktär i någon större omfattning. Det är filmat i kronologisk ordning och i Loach’s anda fick skådespelarna träffas först i den ordning de möts i berättelsen. En bra idé kanske, men det känns som om det behövs mer erfarna skådespelare för att den effekten ska slå fullt ut. Nu bidrar det mera till en råhet som inte verkar höra hemma just här. Det lyfter aldrig riktigt och min tonårsdotter, som väl får ses som en viktig del av målgruppen, beskriver den som ”konstig” men samtidigt an hon ”har sett sämre”. Frågan är om det är ett tillräckligt bra betyg.
BildEn lustig oskärpa dyker upp till vänster i bild i början av filmen och även om den syns mest i förtexterna så retar den i och med att man fortsätter att leta efter den och störa sig. Mörka partier har en tendens att gro igen vilket också förtar en del av upplevelsen men skärpan är fullt godkänd liksom övrig balans mellan färgerna.
Ljud5.1 är fullständigt bortkastat. Allt ljud ligger i centrum, det är knappt så att vänster och höger front används för miljöljud ens. Det blir ett platt TV-ljud helt enkelt.
ExtramaterialFilm Clips är märkligt. Du kan välja ut några specifika scener att se. Inte olikt traditionellt scenval… Sex
intervjuer med Loach, skådespelare och producent är uttag som du också finner i
”Making of” (23.33). Märkligt. Lägg till detta nio minuters < font COLOR="#1F5285">
B Roll och du har en samling intetsägande utrymmesfyllande extramaterial. Bu.
SammanfattningEn modern Romeo och Julia som har ett gott syfte att lyfta frågor och få upp ögonen på oss. Tyvärr hittar den nog inte hela vägen fram till alla som borde se den, mycket på grund av en tafatt framtoning och att det bara blir en halvmesyr. Ett enastående bild- och ljudbetyg hade hjälpt till att sprida ryktet, men den lyckas inte där heller. Synd, för vi har alla mycket att lära om detta.
Populära filmer
