Simpsons, The Complete Fourth Season (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 99.00

Det är dags för ännu en omgång av familjedramat med stort S. Det är återkomsten av soffpotatisen Homer, hemmafrun Marge, busstrecket Bart, intelligenta Lisa och nappälskaren Maggie. Det är dags för Simpsons säsong fyra att slå ner. Tidigare har man släppt säsong ett, två och tre på DVD.

Tv-serien
Säsong fyra är den årgång då Marge medverkar i en musikal och råkar hamna i finkan. Homer åker dit för rattfylla och får en hjärtinfarkt. Bart blir relegerad, Lisa ställer upp i en skönhetstävling, Itchy och Scratchy gör sin biofilmsdebut samt farfar Abraham Simpson vinner ett pris för bästa manus som man definitivt inte skrev själv. Det är också säsongen då b.la. Leonard Nimoy, Adam West, Barry White, Elizabeth Taylor, Tom Jones, Bob Hope och hela The Red Hot Chili Peppers lånade ut sina röster. Där har ni kort sagt ingredienserna.

Receptet är som följer. Ta en rejäl dos visuell humor som slapstick och blanda det med underfundigheter i smarta repliker och intressanta referenser, kovändningar och andra möjliga och omöjliga händelser. Låt puttra i ca 20 minuter och garnera med förtexter och eftertexter. Resultatet är strålande underhållning.

Det är väl knappast någon hemlighet att en stor del av succén bakom The Simpsons är den finurliga humorn som blandar satir och mer tillgänglig humor, samt att karaktärerna är tillräckligt mångfacetterade för att man skall kunna känna igen sig i någon eller några av dem. Mellan raderna finns här kritik åt det mesta i det stora landet i väst. Kyrkan, polisväsendet, advokater och skolan får se sig som måltavlor för manusförfattarnas satiriska pennor. Och eftersom serien måste hålla sig innanför ramarna av vad som kan sändas på TV så håller man sig i skinnet och därför blir det aldrig plumpt. Samtidigt är det kravet på att materialet skall kunna visas på TV som drar ner känslan lite. De gånger det uppstår mindre problem inom familjen drar man sig ur genom att alla förlåter varandra i en mindre förtäckt moralisk pekpinne. Inte heller vågar man så långt som att säga att det är ok att tro på Gud även om man inte går till kyrkan varje söndag. Det känns synd att man måste uppleva dessa tillrättavisningar i en annars så perfekt satirisk serie.

Filmintresserade finner säkert en stor glädje i de mängder av filmreferenser som man tryckt in i så gott som varje avsnitt. Hitchcock får se sig ”återanvänd”, likaså Citizen Kane, King Kong, Batman och faktiskt även Koyaanisqatsi (i en kort liten passage). Det är bara några få exempel. Eftersom man har så kort om tid att berätta sina episoder på (22 minuter) så fungerar nästan alla referenser dels som homage till ursprungsfilmen och direkt som drivande av handlingen eller förtydligande av densamma.

Utgåvan

Fox har skapat ett mycket snyggt fold-out pack med tillhörande slipcase där de fyra diskarna ryms. Till detta finns även ett litet häfte på tio sidor som är rena rama säsongsbibeln. Här finns alla fakta du kan tänkas behöva veta om säsong fyra. Samtliga avsnitt listas med information om vilken disk de ligger på om man vill hoppa direkt till någon favorit. Annars ligger de 22 episoderna självklart i kronologisk ordning. Här finns även en kort summering av handlingen, speltid, författare, regissör, produktionsnummer, kapitelindelning samt vilket extramaterial som är kopplat till avsnittet. Fullständigt lysande!

Tittar vi på diskarna själva så är de kodade för både region 2 och 4. Textning finns på de nordiska språken och engelska för hörselskadade. Det kan nämnas redan nu att tyvärr finns textningen av extramaterialet bara på engelska för hörselskadade. Bättre än inget men ändå lite synd för de som kanske inte är hel bevandrade i engelska.

Men vem var det som designade menyerna? Vederbörande skall genast gå en kurs i användarvänlighet. Varje menybild har någon animerad figur från serien som gör något under tiden vi väljer med fjärrkontrollen. Men så fort vi trycker på enter sätter figuren igång och gör något. Det är snygg och roligt – men bara första gången. Att behöva vänta i 5-10 sekunder för att ta sig till nästa menybild är oerhört irriterande efter ett tag.

Bild
Årgång 1992-93 animerades traditionellt på film och kan således inte se lika bra ut som digitala motsvarigheter i t.ex. Futurama. Men det nerlagda arbetet i att föra över The Simpsons till våra digitala små filmdiskar är ganska bra gjort. Färgerna är ofta väldigt starka och skrikiga, och trots en så hög färgmättnad finns inget noterbart färgläckage vilket är mycket bra. Det finns inte speciellt mycket svärta men bilden är balanserad och till synes förskonad från förhöjd kontrast (contrast boosting) som är ett problem som dykt upp på sista tiden på många andra filmer. Det finns däremot en mycket liten mängd vanlig artificiell konturförbättring men den märks knappt.

Skärpan är bra men inte hela tiden. Eftersom man animerade på flera olika lager med genomskinliga s.k. celler så kan vissa delar av bilden vara skarp samtidigt som andra är lite suddiga. Det finns ibland även lite små fläckar från dammpartiklar men det är väldigt sällan man ser något sådan. Totalt sett är det en mycket upprensad bild vi får se.

I de stora enfärgade fält som utgör merparten av teckningarna finns mycket ofta en viss blockighet som ger ett granska brusigt intryck. Då varje bildruta målades för hand blev de inte exakt lika varandra i färgmättnad. Troligen är det detta som MPEG kodningen plikttroget försöker hänga med i och resultatet är denna blockighet. Det finns även en mindre mängd digitalt brus kring skarpa kontraster. Vid alla svarta linjer som skiljer färgfälten åt kan man skymta detta brus.

För att vara en bild som definitivt inte hade någon budget likt en gigantisk Disney-film så är den mycket bra för sin ålder. Fina färger och bra detaljrikedom tillsammans med rätt bildformat i 1.33:1 fullframe gör nog de flesta av fansen glada.

Ljud
Ljudet som är en ny mix i 5.1 istället för originalet i 2.0 stereo är ganska frontorienterat men livligt. Dialogen är placerad i centern och den är klar och tydlig hela tiden. De ljudeffekter som finns använder sig av hela fronten men ibland blir ljudet ändå ganska centerorienterat. Surround finns men är inte speciellt aktiv utan får bara ta emot vissa ljudeffekter och musik. Ofta ligger miljöljud kvar i fronten när de egentligen skulle ha kunnat lyftas ur till surrounden för en lite större effekt. Basen däremot är förvånansvärt aktiv och ger stöd åt både musik och vissa ljudeffekter. Den är lite tunn och går inte alltför djupt i frekvens men den är ändå påtaglig och ger hela mixen lite större pondus.

Extramaterial
Extramaterialet är utspritt på samtliga fyra diskar och på första disken finner vi det mesta och intressantaste. Först ut är en introduktion av Matt Groening (1:55) som presenterar säsong fyra med lite trivia. Kopplat till avsnittet Kamp Krusty finns en möjlighet att se hela avsnittet på Japanska, Portugisiska, Spanska eller Italienska vilket man benämner ett flerspråksklipp, ett väldigt långt sådant alltså och inte speciellt intressant. För avsnittet A Streetcar named Marge får vi en studie i animation (i menyerna kallat animation showcase) där vi i fyra valbara vinklar får se en blandning av det färdiga resultatet med storyboards och en s.k. animatic (halvfärdig animering utan färg) av samma 9 minuter och 38 sekunder långa sekvens. Vi kan även titta på enbart en animatic (17:05) för samma avsnitt. Det erbjuds dessutom möjligheten att se samma animatic med illustrerade kommentarer där regissörerna Rich Moore och David Silverman pratar om avsnittet och vilka ändringar man gjort samt även mycket tekniskt prat om själva animationen. Till och från ritar man med en blå färg som syns väl på den annars svartvita bilden.

I samma episod förekommer en musikalsång som väckte starka känslor i New Orleans som utmålades som en stad full av pirater och horor – givetvis på ett humoristiskt och icke allvarligt menat sätt. I featuretten The Cajun Controversy (2:07) får vi en kort inblick i vad som hände före och efter avsnittet sändes första gången. Den fristående featuretten Bart vs. Bush (5:08) fortsätter på den lite politiska tonen och tar upp omständigheterna kring det faktum att Barbara Bush – presidentfrun till Geroge Bush Sr. som satt vid makten vid denna tidpunkt – kallat Simpsons för ”det dummaste hon någonsin sett”. Sist ut är en promotionfeaturette (13:55) för serien som helhet med olika klipp och prat från inblandade och vissa gästpersoner.

Disk två fortsätter med fyra stycken reklamfilmer av och med The Simpsons. Två av dem är för själva Simpsons och är väldigt snyggt gjorda med vanligt filmat material blandat med de animerade karaktärerna. De två andra är för kommersiella produkter. De är ganska roliga som historisk kuriosa och total speltid för dessa reklamfilmer är 1:52. Till avsnittet Itchy and Scratchy The Movie hör en studie i animation (7:53) där man även här blandar flera olika valbara vinklar med storyboards, animatic och färdig animering.

Och så till disk tre där vi finner fyra borttagna scener från Homer’s Tripple Bypass. Det går att välja dem en och en eller att köra avsnittet med kommentarspåret påslaget och få scenerna återinsatta. Total speltid för dessa små scener är bara 44 sekunder och de tillför inte mycket, dock är det intressantast då den sista scenen är ett alternativt slut till avsnittet. Till samma avsnitt hör även en studie i animation (8:19) samt en animatic (8:24). Samma animatic finns givetvis att beskåda med ett illustrerat kommentarspår där Rich Moore och David Silverman återigen ger oss en trevlig inblick i arbetet med att animera Simpsons.

På den fjärde och sista disken finner vi sex stycken borttagna scener från The Front som totalt har en speltid på 1:35. Roligast här är att en av scenerna fick klippas bort efter krav från TV-bolagets censorer, men givetvis går det att visa scenen här tagen ur sitt sammanhang utan problem. Vi kan även sätta tänderna i en studie i animation (3:55) för So It’s Come To This: A Simpsons Clip Show. Till samma episod finns en animatic (6:01) som är riktigt rolig med massor utav material som inte kom med i det färdiga avsnittet, så här behövs inget kommentarspår.

Förutom allt detta material som ligger ”löst” på skivorna finns det även kommentarspår till samtliga avsnitt. Det är intressanta samtal man för och det ger en viss inblick i både skapandeprocessen och alla film- och TV-referenser som serien är fullständigt proppfylld med. Lite minde kul blir det när man har så kul i studion så man skrattar bort en eller två intressanta frågor som väcks i förbifarten. Men som helhet är kommentarerna väl värda att lägga ner tid på om man är ett fan av serien. Det är olika medverkande från avsnitt till avsnitt men Matt Groening är alltid med och fungerar emellanåt som moderator, och i det lilla häftet som medföljer står alla medverkande uppskrivna.

Ur en teknisk synvinkel är kommentarerna snyggt mixade i Dolby Surround 2.0 där talarna är utspridda på hela fronten från vänster till höger. På så sätt blir det lite lättare att identifiera vem som pratar, samt att presentationen blir mycket luftigare och mer naturlig än om alla röster kommit från centern enbart. Precis som med övrigt extramaterial finns det bara engelsk textning för hörselskadade att tillgå tyvärr.

En intressant detalj att nämna är att enligt häftet skall Conan O’Brien medverka på kommentarspåret till Marge vs. The Monorail. Det gör han men bara på det alternativa kommentarspåret som dessutom enbart kan nås genom att man byter ljud med fjärrkontrollen till ljudspår 3 när avsnittet rullar. Textning till just detta alternativa kommentarspår finns på text nummer 6 (det vanliga kommentarspåret är textat på nummer 7). Det är kul med två kommentarspår till ett sådant bra avsnitt men lite märkligt att man glömt lägga in möjlighet att välja det alternativa spåret i menyn. Försök att identifiera detta kommentarspår som ett påskägg har också misslyckats.

Extramaterialet som helhet ger en mycket god inblick i arbetet med att skapa serien och är samtidigt underhållande. Vi har drygt 88 minuter fristående material och lägg därtill hela säsongens speltid för kommentarspåren (och lite till) så får vi en extraordinär kvantitet som är minst lika bra i kvalitet.

Sammanfattning
The Simpsons säsong fyra är en riktig humorpärla. Efter fyra år sitter själva formen på serien ganska bra och alla episoderna har en jämngod kvalitet. Trots bråk med censorerna lite här och var kan man ta ut svängarna tillräckligt för en riktigt bra säsong av denna animerade komedi för vuxna. Själva presentationen uppfyller kraven på bra bild och ljud med endast mindre anmärkningar, något som vi glatt kan ignorera för bättre än så här lär det nog inte bli förrän HD-DVD dyker upp. Om inte annat så lär extramaterialet kanske räcka ända till dess, åtminstone upplevs det så.

Fans av serien skaffar givetvis alla säsongerna. Vill man prova och smaka på humorn och satiren kan man lika gärna börja här och arbeta sig bakåt (eller spana in Futurama för den delen). Valet är ditt. Själv skall jag sträcka mig efter en öl och en bit pizza… mmm… öl…