Anastasia (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 49.00

Alla har vi väl någon gång hört eller läst historien om Anastasia, Tsarens dotter som undkommer familjens grymma öde vid den ryska revolutionen. Hennes historia är oavsett sannhetsgraden lika fängslande än idag och filmatiseringar har gjorts flera gånger. Don Bluth, som egentligen är Walt Disney Studios enda konkurrent att räkna med, satte sig ner tillsammans med då nystartade Fox Animation Studios och drömde upp en ny tolkning av myten om Anastasia.

Filmen
Året är 1916 och den kejserliga familjen Romanov firar sina 300 år vid makten i Ryssland. Festligheterna i deras ståtliga palats i S:t Petersburg kulminerar för den 8-åriga Anastasia med ett löfte av sin farmor att hon skall få följa med till Paris. Men den onde trollkarlen Rasputin dyker oannonserat upp på festen. Då han känner sig förrådd av Tsaren lägger Rasputin en förbannelse över familjen, om två veckor är det Romanovska namnet utraderat! Rasputin som sålt sin själ till djävulen för sina magiska krafter anstiftar den ryska revolutionen och förbannelsen går nästan i lås. Endast Anastasia och hennes farmor lyckas komma undan. Men i tumultet drunknar Rasputin, Anastasia faller från tåget och lämnas kvar i Ryssland.

Tio år senare har kommunismen satt sina spår i S:t Petersburg och folket har endast ett riktigt nöje kvar; skvallret. Det sägs att Romanovs yngsta dotter överlevt men ingen vet något säkert. Hennes farmor i Paris har utlyst en belöning till den som kan hitta Anastasia – som upplagt för bedragare. Dimitri och Vlad, båda före detta tjänstefolk hos Tsaren, har gett sig den på att lura till sig pengarna. De har ju oändliga kunskaper om den kejserliga familjen och information som endast en familjemedlem egentligen kan känna till.

Samtidigt lämnar Anja barnhemmet hon bott på de senaste tio åren för ett jobb i en fiskeby. Hon har inget minne av sitt förflutna förutom en medaljong med texten ”Tillsammans i Paris”. På vägen står hon inför ett vägskäl (bokstavligen): att följa den utstakade vägen i livet eller att ta en chans och kanske hitta sin familj och sitt förflutna. Givetvis faller valet på det okända och S:t Petersburg. Ödet för henne samman med Dimitri och Vlad som då har hittat den perfekta kandidaten att lära upp och ta till Paris. Men Rasputin som väntat otåligt i limbo återfår krafterna när Anastasia åter är i närheten och nu skall han se till att förbannelsen fullföljs till vilket pris som helst.

Det är en minst sagt fantasifull tolkning av myten och inga pengar har sparats på vare sig animering, musik eller konstnärlig frihet när det gäller den här filmen. Det är först och främst ordentligt högt i tak vad gäller den beryktade konstnärliga friheten. Att en galen trollkarl på två veckor lyckas vända folket emot överheten till den grad att revolution bryter ut är att vinkla och förvränga historiska fakta bra mycket. Men denna inkorrekthet kan man lätt ha överseende med då hela filmen skall ses som en fantasi, Anastasias verkliga öde kunde ju slutligen fastställas först häromåret. Dessutom är inledningen mycket effektiv till att etablera protagonist, antagonist, utgångspunkt och ställa siktet på målet, allt på sex och en halv minuts speltid.

Visuellt är ”Anastasia” resultatet av ett förstklassigt utnyttjande av det breda bildformatet och får därigenom en lätt episk känsla. Digitalt styrda kameraåkningar och smart användande av multiplansbakgrunder ger ett smått fantastiskt djup i de annars tvådimensionella bilderna. Utöver snygga bakgrunder är själva animeringen av de mänskliga karaktärerna realistiskt utförd. De handmålade bakgrunderna följer visserligen traditionell stil för animerade filmer men man leker mer med mediet, t.ex. bakgrundsbilderna under musikalsekvensen i Paris är verkligen konstverk, romantiska målningar i pointilistisk stil.

Utöver det handgjorda låter man integrera ett stort antal digitala objekt och bakgrunder i bilden, tyvärr är det här lite si och så med kvaliteten. Den speldosa som spelar en central roll i historien är helt skapad med datorer och skall interagera med rörelserna hos de tecknade personerna men missar lite och blir något ryckig. Dock är många andra digitala objekt och bakgrunder perfekta och smälter in fullständigt. Allt som allt är det en intressant blandning av traditionell och modern animationsteknik som Disney idag har fulländat och använder flitigt i sina animerade långfilmer.

Musiken så, det är ju en musikal, hur låter det? Ljuvligt! Musikallåtarna som är skrivna av Stephen Flaherty med text av Lynn Ahrens håller visserligen en traditionell musikalstil med karaktärs- och handlingsdrivande sånger men har på samma gång fångat kärnan av Anastasias situation. Hon längtar efter en familj men finner inget förutom spillror av ett liv för länge sedan. Detta tema är en vals som kompositören av övrig musik i filmen, David Newman, vävt in som en röd tråd genom hela föreställningen. Temat växer och blommar ut i full prakt i stycket ”Once Upon a December”, ett oerhört nostalgiskt och lätt melankoliskt stycke. Det faktum att Anastasia kanske har familj i Paris vänder tongången mot det ljusare då hon påbörjar resan med Dimitri och Vlad. ”Learn to Do It” briljerar så till vida att vi förflyttar oss över halva Europa, lär upp en prinsessa och underhåller publiken på bara fem minuter. Något som utmärker ”Anastasia” är det faktum att den mer påminner om en scenmusikal med traditionella dansnummer. Första låten ”A Rumor in S:t Petersburg” är t.ex. bitvis kopierad från ”Oliver!” med hela gator fulla av folk som dansar, något som återkommer i mindre skala i Paris-numret.

Man skall inte bli lurad av att filmen är animerad, Statens Biografbyrå har satt en välbehövd åldersgräns på sju år. Historien är tidvis mycket mörk och kan verka direkt hemsk för yngre tittare. Rasputin som är den direkta orsaken till detta har man även från skaparhåll sett nödvändigt att tona ner lite. Man har därför givit honom en ”comic sidekick” i form av en vit fladdermus, Bartok, samt lättat upp hans annars mycket mörka sångnummer ”In the Dark of the Night” med färgglada insekter som kör och dansare. Just detta förfarande att ljusa upp de mörkare punkterna på programmet hade vi egentligen kunnat klara oss utan, det finns tillräckligt ljusa partier ändå. Dessutom ger det filmen en lätt känsla av barnprogram, något som skär sig mot den annars vuxna attityden och händelserna.

Något som ”Anastasia” lider lätt av är också den fina balansgången mellan musikal och drama. Efter att man med buller och bång anlänt till Paris tillbringar man dryga sista halvtimmen av speltiden utan ett endaste sångnummer och allt blir drama, visserligen ett intressant sådant men tyvärr något högtravande och förutsägbart. Från att ha haft ett ganska högt tempo faller man nu tillbaka till en relativt långsam berättelse om Anastasias återanpassning med det Romanovska namnet och den slutliga uppgörelsen med Rasputin. Det enda som räddar denna tredjedel är det visuella som fortfarande utmanar samt Newmans mästerliga musik i bakgrunden.

DVD:n
Disken som är kodad både för region 2 och 4 har en snyggt animerad huvudmeny till musik – resten av menyerna är tysta stillbilder. Förutom originalversionen på engelska bjuds vi på textning och dubbning på de nordiska språken. Det går inte att byta textning eller ljudspår under uppspelning av filmen, allt måste skötas via menyerna. Lite omständligt för recensenter men säkerligen inte för vanliga filmtittare. Om man väljer svenskt tal utan text får man en simpel textremsa som översätter vissa ord och meningar som syns i bilden. Den svenska textningen är lite lurig, under vanligt tal översätter den vad som sägs på engelska. Men under sångerna textar den nästan ordagrant vad som sjungs på den svenska dubbningen.

Det nödvändiga lagerskiftet ligger vid tidpunkten 46:11 och är hyfsat inklämt i ett scenbyte med endast låg musik på ljudspåret.

Bild
Bilden visas anamorfisk i sitt breda originalformat Cinemascope 2.35:1, ett format som normalt sett inte används för animerade filmer. Det är en ren och klar bild men vissa tendenser till persienneffekter kan ses. Också en viss instabilitet i bilden är synlig om man tittar väldigt noga. Skärpan är ganska mjuk och ger en fin och detaljerad bild utan någon synlig konturförbättring. Färgmättnaden är hög, naturligt för animerade filmer och färgerna ligger korrekt låsta på alla sina platser, inget läckage alltså. Detaljrikedomen i övrigt är ganska god med en bitrate på 6.59 Mbit/s som ser till detta.

Ljud
Presenterat i Dolby Digital 5.1 är det engelska ljudspåret underbart. Alla kanaler får jobba under föreställningen, visserligen får frontkanalerna mest att göra men miljöljud och riktade ljudeffekter sätter viss fart på ljudbilden. Basen är förvånansvärt aktiv och ger tillsammans med frontkanalerna en respektingivande stuns i ljudet vid flertalet tillfällen. I andra änden, diskanten alltså, får vi höra en ren och klar mix som tydliggör musiken och sången strålande.

Den svenska dubbningen däremot är något av en besvikelse, inte för att den bara är i Dolby Surround, utan för att mycket av den höga detaljrikedomen och styrkan i originalljudet är som bortblåst. Musiken lider ofta hemska kval i vad som bäst kan beskrivas som att vissa frekvenser filtrerats bort eller tystats betydligt. Vad som är positivt med det svenska ljudet är att mycket av surrounden och miljöljuden är kvar. Själva dubbningen är också den ganska god med mycket av röstskådespeleriet intakt, ingen ”söndagsmorgon-cartoon-dubbning” här inte.

Då jag alltid föredrar originalljudet är betyget 8 endast avsett det engelska ljudet. Ett passande betyg på det svenska spårets kvalitet är en 4:a. Övriga dubbningar har jag inte lyssnat på.

Extramaterial
Här bjuds vi på en liten men naggande god samling. Vi får två stycken Sing Alongs som med en karaoketextning hjälper oss att sjunga med i låtarna Once Upon a December och Learn to Do It. Båda presenteras i 4:3 Pan & Scan med endast det engelska ljudet i 2.0 stereo men är kul för stunden. Total speltid för båda inslagen är sex minuter trettiofyra sekunder.

Kärnan av bonusdelen är den tjugotvå minuter långa making of-featuretten vid namn ”Anastasia, A magical Journey”. Som värd för programmet står Aaliyah som också avslutar med ett utdrag ur hennes bidrag till soundtracket (mycket till bidrag förresten, hennes låt spelas i tre minuter under eftertexterna). I övrigt är det en ganska informativ liten bakomfilm med mycket intervjuklipp från de inblandade och mycket teknikprat kring animationerna och framför allt röstinspelningen och musiken. Sådana här bonusfilmer tenderar att bli värsta sortens dussinvara på våra älskade guldskivor men just den här ligger en bit över genomsnittet. Dess absoluta motsvarighet är fortsättningen i en sju minuters vanlig featurette som intet gör mer än varvar en förlängd trailer med samma intervjuklipp som tidigare. Väck mig när det är över, tack…

Vad har vi mer, jo en Multilanguage Clip Reel som tillhör de mera sällsynta men väldigt intressanta inslagen på dubbade filmer. Det är styckena Journey to the Past och Once Upon a December som vi får höra bitar av på hela 24 språk, inklusive svenska. Återigen presenteras vi med en stympad 4:3 bild med vanligt stereoljud och Babelfisken viskar i vårt öra i hela sex och en halv minut. Avdelningen avslutas med tre interaktiva pussel, kul för de yngre men för en vuxen föga intellektuellt utmanande.

Något jag saknar i samlingen är den trailer som visades framför ”Titanic” på bio när det begav sig, men man kan visst inte få allt här i världen.

Sammanfattning
Det är härligt att Fox Animation Studios vågade gå betydligt längre än vad Disney brukar göra. Istället för en moralsliskig gullig film till musik får vi en mörk fantasi, lätt förankrad i historien med vuxen stil och musik. Helheten är god men för att vara en musikal missar man målet lite väl mycket på slutet. Det drama man får istället har en väldigt vuxen ton och som barnfilm är ”Anastasia” därför inte speciellt lämplig, trots att den är animerad.