”I know Im human. And if you were all these things, then youd just attack me right now, so some of you are still human.”Ensamheten är total på Antarktis, några få människor som ska umgås under en lång tid. Tristessen och upprepningarna är bedövande för kropp och själ. Helt plötsligt bryts lugnet av smattret från en helikopter som lågflyger över ett läger, jagande en hund...
FilmenJ.P. MacReady (Kurt Russell) är en helikopterpilot på en forskningsstation i Antarktis. Hans största sysselsättning (förutom att flyga de få gånger vädret tillåter det) är att sitta och spela schack med sin dator, samtidigt som han avvärjer frostskador med J&B. MacReady förlorar mot datorn... miserabelt. Han tar dock detta som en vuxen man (han tar kallt och häller resterande drickat, komplett med is, genom en lucka i datorlådan) och försöker hitta något mer tillfredsställande att göra. Det är vid denna tidpunkt som en hund, förföljd av en helikopter, kommer in i lägret. Ingen på stationen förstår varför, men de som flyger helikoptern, troligen norrmän, är fast beslutna att döda hunden. Detta blir akut uppenbart när en av lägrets män blir skjuten i benet. Till slut, när faran är uppenbar, skjuts till sist den beväpnade norrmannen ner. Genom en snabb titt på tillhörigheterna får man reda på var norrmännens läger ligger, och man bestämmer sig för att åka dit för att se om man kan utröna varför dom ville döda en, till synes, vanlig hund. Väl framme på stationen visar det sig att skandinaverna grävt upp något ur isen, något som inte verkar vara kvar. Det enda man finner är en man som tagit sitt eget liv med en rakkniv och ett fortfarande rykande, bränt lik. Frågan är bara; vad är kopplingen till hunden och varför ville norrmännen döda den?
The Thing är egentligen den första delen i Carpenters löst sammanhållna Apokalyptiska trilogi (de två andra är
Prince of Darkness och
In The Mouth of Madness). Kanske svårt att påstå att deras sammanhållning är bra rent narratologiskt, men visst finns det en blek apokalyptisk spänning i dem som är svår att helt avvärja sig från. Stämningen är ödesmättad och tung av tragedi som rent emotionellt kan anta grekiska proportioner.
Den här filmen var mytomspunnen när jag såg den första gången. Jag hade läst ALLT jag kunde hitta om den. Läget för skräckfilmer var inte det allra bästa i Sverige (vi pratar sent 80-tal), källorna man fick bruka för information om dessa (läs skräck) filmer var böcker och tidningar, bland annat Fangoria. Trots detta visste jag nästan allt om de bästa scenerna inför min videopremiär av filmen... trodde jag. I drygt två timmar var jag ändå helt mållös över effekterna. Satt bredvid min far som undrade pliktskyldigt, som föräldrar alltid gör, varför alla monster "måste vara så slemmiga". Det spelade absolut ingen roll för mig, det var ren magi att se huvuden som växte ut ben som en krabba... eller hundar som omslöts av tentakler.
BildFilmen är 20 år gammal och nog märks det allt på överföringen. DVD:n är också rätt gammal med teknikens mått mätt (släpptes i slutet av 1999). Direkt bör jag nämna att filmen inte är anamorfisk. Kopian är lite mörk, dock ingen nackdel för det värsta som finns med monsterfilmer är när man dragit på kontrasten så att man verkligen kan se var gummiskarvarna går. Färgerna är lite dämpade, går lätt åt en brun/blå färg. Detta är helt i linje med filmen, det ger ett litet skitigt intryck och ökar på närvarokänslan. Tyvärr är det en del persienn-effekter, några smärre skador och kornighet man får stå ut med... Dock är det helt klart godkänt, men inte mer. Detta visas också på av bitraten som ligger på 5.68 Mbit/s, en standardnivå.
LjudLjudet är ungefär i klass med bilden, kanske lite bättre. Inget att skriva hem om, men inte heller något skäl att skicka brev med kreativa hotelser till Nordisk Film. Vi får ett engelskt 5.1-spår, ett franskt Surround-spår, ett italienskt 2.0-spår och till sist två mono-spår (spanska och polska). Utöver detta finns det ett kommentarspår, som jag går in på i detalj under extramaterial. Det engelska 5.1-spåret är fritt från brus, distortion och knäppningar. Vi har mestadels dialog och effekter ur centern, en del ur frontarna. I vissa fall (naturligtvis under den obligatoriska helikopterscenen) drar surround-högtalarna igång. Källmaterialet var gjort i Dolby Stereo, vilket har medfört att 5.1-spåret är ommixat. Denna mix är inte av första klass tyvärr. Panoreringar sköts något halvslappt, ljud glider lite snabbt över från surround till frontar. Man tycks helt ha tappat bort basen, för vid varje explosion kommer ljudet inglidande som på ett bananskal (och inte något omph! som vi är vana vid). Basen finns där, men den är väldigt dämpad. Jag tycker ändå att ni inte ska fästa alltför stor uppmärksamhet vid detta om ni är i köptankar, för den här filmen behöver inte ha några flashiga 360-graderspanoreringar av explosioner och lasrar för att få effekterna att funka (
Episode 2, någon?).
Och vad tror ni? Ska vi ta en diskussion om filmmusiken? Visst gör vi det (har vi ett halleluja?!). Musiken skrevs av Morricone, ett något mystiskt val eftersom John Carpenter gillar att tonsätta sina egna filmer. Detta visade sig när filmen var klar, Morricone uttryckte sitt missnöje eftersom han ansåg att hans musik inte kom till rätta. Säga vad man vill, men nog kommer de bitar som används till rätta i filmen. Den långsamma slingan som inleds med en ensam basgång, ackompanjeras strax av en skuggbas och sen smyger stråkarna in. Ett perfekt sätt att illustrera ensamheten ute i denna snö-öken. Ni kan få höra en hel del av filmmusiken om ni låter menyerna till filmen stå på, för varje menyscen har sitt ackompanjemang.
ExtramaterialTrots att det inte står något om det på fodralet är denna utgåva en direkt överföring från region 1:ans Collector’s Edition. Detta innebär att vi får en hel del att gotta oss åt. Vi börjar med kanske det roligaste, en
dokumentär som kallas "John Carpenters The Thing Terror Takes Shape". Vi får träffa en del av de som spelade med i
The Thing (Kurt Russel, Richard Masur, Charles Hallahan och Joel Polis), plus naturligtvis Carpenter och de som arbetade bakom kameran (Dean Cundy, Rob Bottin, Stan Winston, Larry Franco). En hel del intressanta anekdoter och kommentarer faller fram... dock måste jag skamset erkänna att det bestående intrycket är att Rob Bottin (mannen som skapade de fantastiska effekterna) framstår som ett långhårigt spån. Tro mig, korsa Tom Arayas utseende (sångaren i Slayer) med en mentalitet från Britney Spears/Mariah Carey och du har hans kommentarer (fast det är fortfarande intressant). Hela dokumentären är omkring åttio minuter långt, vilket är mycket generöst. Men det är ingen dödtid utan ständigt ny info, klipp från inspelningen och filmens slutgiltiga släpp (timing som heter duga, en vecka efter
E.T.!).
Därefter följer ett
kommentarspår där Carpenter har med sig Kurt Russel, och det här är verkligen ett suveränt spår. Hur ska man förklara hur det känns? När Carpenter och Russell kör igång är det som om du är en del av kompisgänget som sitter och tar en kaffe/öl/vin/vatten (vad ni nu dricker) och bara följer rytmen av samtalet. Få kommentarspår har varit så här avslappnade, på ett bra sätt, men samtidigt informativa. Framför allt när Carpenter minns att han anklagades av en recensent för att vara en "våldspornograf", till stort nöje för Kurt Russell. Tydligen har det varit ett tag sen Russell har sett filmen, för han jublar i vissa sekvenser och är som ett barn på julafton. Kort sagt; mycket njutbart.
Sedan följer en samling mindre avancerade men för den skull intressanta bitar. Först ett så kallat
Production Background Archive , vilket kan beskrivas som ett antal rutor med text och bilder med information om hur arbetet innan filmen gick till. Vidare
Cast Production Photographs, det vill säga ett galleri på skådespelarna och vilka karaktärer de spelar.
Production Art and Storyboards innehåller tidiga sketcher på hur monstret skulle utformas för filmen (tur att de inte gick igenom...).
Location Design,
Production Archives och
Post Production är alla av samma snitt, där man får stega sig genom text och bilder. Inget häpnadsväckande och det mesta är med på dokumentären, men det finns en del bilder och teckningar man inte sett förut.
Outtakes presenteras med två alternativ,
frame by frame och
full motion. Frame by frame ger en förklaring till den bortklippta scenen och bifogar även bilder från tagningen. Full motion är andra bortklippta eller förlängda scener, så lura er inte att tro att det är samma. De bortklippta, rörliga, scenerna klockar in på strax under fyra minuter. En Special Edition är aldrig komplett utan en
trailer, och den får vi med här också. 1:51 lång, fullframe och inte särskilt upphetsande (om du inte finner Kurtan i snöbrillor extremt pulshöjande).
På det hela taget en mycket trevlig trave extramaterial, som får ett mycket gott betyg.
Sammanfattning"Filmen som satte Antarktis på kartan!"? Nej då, men en fantastiskt skicklig skräckis, gjuten i hyllan hos varje respekterad samlare. Om du inte haft en dust med Carpenter innan är väl kanske den här och
Halloween de mest gjutna köpen (iofs är alla hans filmer från
Prince of Darkness och bakåt gjutna)... Det blir inte så mycket mer modern skräckklassiker än så här.
Populära filmer
