Äntligen släpper Criterion två nya Suzuki-filmer, efter ett par års väntan sedan de förra. Än trevligare är det när en av dem visar sig vara en tidig yakuza-film med Joe Shishido i härlig, färggrann, bredbild. Shishido syntes i flera Suzuki-filmer, däribland
Branded to Kill, som Criterion tidigare släppte i samma veva som
Tokyo Drifter. De två nyligen utgivna filmerna är
Youth of the Beast och
Fighting Elegy.
FilmenJo Shishido spelar Joji Mizuno, en mystisk man som en dag bestämmer sig för att infiltrera en av de två ledande maffialigorna i Tokyos undre värld. Hans metod för att snabbt nå den inre cirkeln är något som i princip bara skulle kunna hända i en Suzuki-film, men hursomhelst så är han snart där och börjar – tillsammans med en vapenkåt kollega – att utföra uppdrag åt bossen. Det dröjer inte lång tid förrän Mizuno utmärkt sig på flera sätt i den undre världen, vilket gör att den andra ledande ligan blir intresserade av hans tjänster och snart kontaktar honom för att erbjuda "dubbelt så mycket, oavsett vad han får av de andra" (en ständigt återkommande fras i filmen). Mizuno ser här chansen att få betalt från flera olika håll och går med på att spionera på liga nummer ett – åt liga nummer två. Givetvis är hela situationen som bäddad för kaos i den undre världen. Samtidigt börjar Mizuno följa ett eget sidospår, nämligen mordet på en polisman som han säger sig ha en mycket speciell relation till. Det dröjer givetvis inte lång tid innan han har sjunkit djupt in i sin privata utredning, samtidigt som han dessutom står mittemellan två alltmer argsinta yakuza-gäng.
Detta är ytterligare en av Suzukis numera smått legendariska tidiga filmer för studion Nikkatsu. Ni som läst min recension av
Branded to Kill vet hur det gick för Suzuki ett par år senare, men det hela började förmodligen på många sätt med bland annat den här filmen.
Youth of the Beast kanske inte är riktigt lika skruvad som
Branded to Kill, men det är banne mig inte långt ifrån. Jag skulle dock vilja kalla den för en form av blandning av
Branded to Kill och
Tokyo Drifter, då filmen innehåller såväl flummiga scener som otroligt häftigt foto, med en färgpalett som heter duga, samt en man som driver runt i Japans undre värld (det sistnämnda skriker
Tokyo Drifter). Dessutom har filmen givetvis en hel del film noir-element, titta bara på den första scenen när den döde polisen hittas i sängen med en lika död kvinna. Scenen är dessutom skjuten i svartvitt, förmodligen för att ge det hela en ännu starkare känsla av noir.
Majoriteten av filmen är dock i färg och samma majoritet genomsyras av Suzukis cirkusliknande yakuza-värld, där i princip allt kan hända. Efter den noir-inspirerade inledningen slår bilden om till färg och vi hamnar mitt på en stor gata, där ett par flickor dansar runt till vad som verkar vara en jukebox, samtidigt som Joe Shishido gör entré och lyckas med konststycket att golva tre personer (på tre helt olika ställen) under en knapp minut – allt med samma stenansikte. Tala om entré! Senare dyker det upp såväl rakbladskastande maffiabossar som krälande, drogberoende kvinnor och sadister med piskor. Att säga att Suzukis persongalleri är brett är en underdrift – det är lika färgstarkt som hans grymma foto!
Precis som exempelvis
Branded to Kill så är det här inte en film för alla, men för folk som gillar filmer med sjuk humor så är detta ett givet val. Gillar man exempelvis Takashi Miikes filmer så är detta förmodligen det bästa man kan köpa, speciellt med tanke på att Miike själv har hämtat en hel del från de filmer som Suzuki gjorde mer än trettio år tidigare.
BildDet är nästan så att man vill gråta av lycka när man ser hur Criterion behandlat bilden, för den är nästintill perfekt och
Youth of the Beast ser nästan ut som en ny mainstreamfilm! Visst, inte med riktigt lika bra sting i färgerna, men det är banne mig inte så långt ifrån. Färgpaletten är alltså finfin och detsamma kan sägas om skärpan, kontrasten, svärtan och detaljrikedomen. Det enda jag har att invända mot är lite gryn, EE och viss oskärpa under ett fåtal sekvenser, men annars kan jag bara buga och bocka för den här grymma överföringen. Nian är given.
LjudÄven ljudet är, trots mono, riktigt bra. Det finns faktiskt en riktigt skön klang och upplösning i centerkanalen, samtidigt som brus och liknande är frånvarande. Musiken är riktigt svängig och dialogen hörs utan problem. Dessutom låter ljudet inte så burkigt och instängt som på många andra mono-spår, utan här får det faktiskt rätt skön bredd så det blir en hel sjua i betyg.
ExtramaterialTyvärr innehåller varken
Youth of the Beast eller
Fighting Elegy mycket mer än vad som fanns med på utgåvorna av de andra två Suzuki-filmerna, men det lilla som finns är guldvärt. Vad gäller denna så har vi
trailern, samt en
intervju med Suzuki (c:a 5 min) och en med Shishido (c:a 8 min). Inget mer. Nu är dessa, trots sin korta längd, otroligt roliga, inte minst när Suzuki flummar ur angående titeln
Youth of the Beast och när Shishido berättar om sina kindimplantat, så de resulterar i ett förhållandevis högt betyg, men man saknar samtidigt något tyngre. Givetvis är menyerna snygga och givetvis finns det med en essä om filmen i insticket.
SummeringTrots att extrasektionen är lite tunn så har Criterion återigen övertygat med en fin utgåva av en gammal japansk b-filmsyakuzarulle från 60-talet. Udda, visst, men också otroligt bra.
Tack till Swedisc för recensionsexemplaret
Populära filmer
