Om man vill se en roadmovie utan unga killar som vill få sig ett nyp och blir utsatta för diverse kroppsvätskor är Ingmar Bergmans
Smultronstället ett utmärkt alternativ. Trots att filmen är över fyrtio år gammal håller den och dess tidlösa teman än, och det är bara att tacka Criterion för att de har tagit sig an att restaurera filmen och släppa den på DVD.
FilmenIsak Borg (finstämt gestaltad av stumfilmslegenden Victor Sjöström) ska bila ner till Lund för att hedras som jubeldoktor efter femtio år som läkare. Man skulle kunna tro att han har ett långt och framgångsrikt liv att se tillbaka på, men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Svärdottern Marianne följer med på färden, och utifrån hennes utsagor får man en bild av en känslokall och distanserad gubbe som inte har bjudit till särskilt mycket under sin levnad. Isak själv plågas av ödesmättade drömmar och minnen från ungdomen, en ungdom som gör sig ännu mer påmind när liftaren Sara – dubbelgångare till Isaks ungdomskärlek – ansluter till resesällskapet. Konfrontationen med det förflutna blir alltmer oundviklig, och resan till Lund blir för Isak ett tillfälle för själsrannsakan och rening; frågan är om det inte är för sent att ställa allting till rätta.
Vid en första anblick är
Smultronstället en förhållandevis enkel och lättillgänglig film, utan en särskilt komplicerad handling. Så är det även med andra Bergmanfilmer jag har sett. Vad är det då som gör Ingmar Bergman till en av de största regissörerna någonsin? Det skulle ta för stor plats med en ingående beskrivning, men det är lätt att peka på aspekter som gör
Smultronstället så bra. Bland annat kommer det fram mer och mer ju djupare man gräver; den enkla handlingen gömmer flera allmängiltiga och tidlösa teman som åtminstone berörde mig djupt. Som vanligt lyser regissörens egna rädslor genom (läs: dödsångest) – det är knappast en slump att huvudpersonen har initialerna IB – men det som gjorde starkast intryck på mig var bilden av en man som inser att han levt hela sitt liv fel. Till skillnad från i vissa andra verk är dock inte allting bortkastat; det ges även utrymme för försoning och hopp. Naturligtvis är det inte bara manuset som är starkt: tillbakablickar sker som en syntes mellan dröm, dåtid och nutid istället för att visas som separata scener, och som grädde på moset dyker även ett par surrealistiska drömsekvenser som skulle gjort David Lynch grön av avund upp.
BildFör att vara så gammal är den svartvita bilden mer än bra. Detaljrikedomen är imponerande, och originalformatet är bevarat. Kontrasten är finfin, nyanserna mellan svart och vitt återges utan några problem; om någon oroar sig över den höga kontrasten i den första drömsekvensen kan jag meddela att den är avsiktlig. Repor och smuts lyser med undantag för ett par korta sekvenser helt med sin frånvaro. Enligt insticket ska tusentals artefakter ha tagits bort, och jag har svårt för att tro att bilden kan bli mycket bättre än såhär för en så pass gammal film. De enda anmärkningarna är att det finns en del krypningar i bakgrunden och att själva bilden hade kunnat vara något mer stabil. Som det är nu ligger den inte hundra procent still, men det är absolut ingenting man stör sig på. Bra jobbat Criterion!
LjudFrågan är om det behöver sägas, men effektfetischister behöver inte göra sig besvär – här är det inte tal om något 5.1-ljud eller dynamik värd namnet. Ljudet återges i Dolby Digital 1.0 och är platt, något annat skulle i mitt tycke bara vara onaturligt. Det som ger betyget sex är de positiva aspekterna: att diverse störningar inte förekommer alls, samt att dialogen är klar och lättförståelig även vid låga volymer.
ExtramaterialKommentarspåret som medföljer är intalat av filmvetaren Peter Cowie och går verkligen inte av för hackor. Det är kanske inte det mest underhållande kommentarspåret jag har lyssnat på, men det är utan tvekan det mest faktaspäckade och lärorika. Cowie bär på ett imponerande kunnande, och välförberedd som han är går han på likt en kulspruta; han gör tolkningar, förklarar sammanhang, berättar anekdoter om skådespelare och deras karriärer samt knyter en hel del av innehållet i filmen till Bergmans liv. En lika ovanlig som användbar funktion är att det finns ett kapitelindex med korta beskrivningar även för kommentarspåret, vilket gör att man kan välja vad man vill höra Cowie prata om.
Dokumentären Om liv och arbete utgörs av ett samtal mellan Jörn Donner och Ingmar Bergman – intervju skulle vara en alltför begränsande beskrivning. I en och en halv timme ger Donner Bergman uppslag att spinna vidare på, som sedan klipps samman med utdrag ur Bergmans filmer. Det går inte att komma ifrån hur fascinerande den egensinnige regissören är; trots att det är ett vanligt samtal man följer är det ändå intressant och givande att höra vad som kommer fram när en människa med så mycket erfarenhet, talang och komplex personlighet helt enkelt sätter sig ner och börjar prata. Dokumentären är textad och även den har ett kapitelindex med korta beskrivningar. Sist men inte minst är ett
bildgalleri inkluderat på skivan, bilderna är från inspelningen av filmen och tyvärr något mindre än de borde vara. Insticket är flersidigt och ger en liten inledning till filmen ifråga.
SammanfattningSmultronstället är en rörande och tänkvärd film som man kan ta till sig på flera plan och bör inte missas av någon seriös filmälskare. Bild, ljud och extramaterial håller sedvanlig Criterionkvalité och kommer inte att göra någon besviken.
Populära filmer
