M. Hulot's Holiday: The Criterion Collection (DVD) - dvdforum.nu

Film från Frankrike förknippar man kanske med svartvita ångestalster med ordentligt håriga armhålor, något som är mer en regel än ett undantag men trots denna ingrodda föreställning finns det faktiskt en värld utanför fördomarnas smala rike. Även om denna syn har försvagats rejält senaste åren med till exempel Vidocq och La Cité de enfants perdus så är det kanske svårt att tro att filmens Frankrike tidigare var annat än Les Quatre cents coups (De 400 slagen). För er tvivlare presenterar jag Jacques Tati och dennes mästerverk: Les vacances de M. Hulot (som i fortsättningen kommer att kallas för dess svenska titel, Semestersabotören).

Filmen
På den franska atlantkusten flockas semestrande människor för att ta del av vad som ges under de korta månader som en ledig sommar innebär. Picknickkorgen ska packas, sololjan får ej glömmas, Nisses badmössa är ett måste och parasollet har sin givna plats i packningen. Stressade resenärer rusar mellan plattformar för att komma till det tåg som den ohörbara rösten meddelar strax skall ankomma och det är först på det pittoreska pensionatet som familjen kan fånga den lilla andan som finns att få innan det är dags att ge sig ut på semesterns ”måsten”; sol & bad, cykelturer i landskapet, promenad i naturen och så vidare. Till denna semesteridyll anländer monsieur Hulot (Jacques Tati) och livet i den franska kuststaden blir sig inte riktigt likt för resten av sommaren. Även om Hulot menar mer än väl i allt han gör så blir det inte så sällan fel med folks irritation som resultat. Men bakom alla klumpigheter och misslyckanden dunkar ett stort hjärta gjort av solitt guld och Hulot lyckas hitta vänner bland gästerna på semesterorten.

Det är intressant att titta på Semestersabotören och inse att den egentligen helt saknar det som normalt sett är grunden för att göra en långfilm idag; en antagonist, en bov, ett hinder för historiens hjälte att ta sig förbi. Oavsett hur söt och gullig en film är idag så måste den ha en elaking som sätter käppar i hjulet för vår hjälte, även om denne är nog så klumpig och töntig. För den läsare som under årens lopp blivit bedövad och tror sig behöva Hollywoods standardlösning 1A för att uppskatta en film så kan jag säga att ni behöver inte oroa er. Jacques Tati gestaltar monsieur Hulot på ett mänskligt och varmt sätt samtidigt som han fyller filmen med små och stora humoristiska scener som kan få en att ibland dra på munnen och i vissa fall brista ut i hjärtligt skratt över hur minutiöst detaljerad upplägget är. Tati har en grace som kan liknas vid en mer mogen Chaplin i utförandet, väl avvägt och med en timing som är på millimetern exakt. Det är ibland så man undrar om inte vissa ser cener högst sannolikt inspirerat svenska storheter som till exempel Hasse & Tage (Hur man angör en brygga, Mannen som slutade röka) men även modernare exempel dyker upp när man tänker på det (Sunes sommar ligger väl tillhands med sitt semestertema och starka slap stick-förankring).

Inte nog med att Semestersabotören är en rolig film, Tati lägger upp filmen så att nästan varje ny vinkel är som ett vykort (gjort av björknäver) tagit direkt från en dammig kuriosabod i Blixterboda. Filmen andas bakelit, framtidstro och Yngve Stoor, uppblandat med tidlös humor och kvickheter. Något jag framför allt imponeras av är att Tati framför en film som nästintill tar sig fram utan hörbar dialog. I vissa lägen förekommer några korta fraser på franska (eller engelska, mer om det längre ner) men dessa fraser kunde lika gärna vara helt stumma, genom aktörernas beteende så förstår vi vad den inneboende meningen är och det är däri som storheten i Semestersabotören ligger.

Tillägg 2004-11-29:
Efter att ha fått chansen att se Semestersabotören åtskilliga gånger måste jag krypa till korset och erkänna, motvilligt men ärligt, att jag var för snål med betyget för filmen när det väl begav sig. Semestersabotören förtjänar inget mindre än en 10:a.

Bild
Criterion är väldigt noga med de filmer de ger ut på dvd, så även Semestersabotören. Filmen visas i 1.33:1-format och trots sin ålder är bilden väldigt klar och detaljerade, skärpan är ständigt närvarande och vi slipper ”hopp” i bilden som brukar vara vanligt för filmer från den här tiden (det vill säga, en bit av filmen saknas och orsakar därmed ett synligt ”hopp” i det som sker). Däremot förekommer det en del kornighet och repor på filmen men reporna är nästintill alla vertikala vilket gör det hela lite lättare att ignorera även om de är irriterande. Det syns även en del andra smärre skador på filmen men detta är något som allt som oftast endast är synligt när filmen tonar ut och då ej heller i någon större mängd. Alltså, bortsett från de tidigare nämnda skavankerna ser Semestersabotören riktigt bra ut och det finns inga skäl att vara missnöjd med överföringen. Bitraten ligger här på 5.56 Mbit/s.

Ljud
Långt före tiden med 6.1-ljudspår och digital lagring (jo, det har faktiskt funnits en sådan svunnen tid) fick man nöja sig med en kanal och analog lagring. Criterion har haft den goda smaken att inte göra något extravagant med det ursprungliga franska monospåret, endast rensa upp det från sprakande och väsande. Förutom det franska spåret har man inkluderat ett engelskt spår med en blandning av övervägande engelsk dubbning men även en del franska. Tydligen var Tati förtjust i att pilla med sina filmers ljudspår, även efter premiären, och det är således Tatis egna påhitt med en engelsk dubbning. Även om det är Tatis eget påhitt med en engelsk dubbning så är originalljudspåret att föredra, dels på grund av att en film allt bör ses med dess originalljud men också därför att det helt enkelt låter bättre. Det franska ljudspåret är märkbart luftigare och mer detaljerat, här framhävs den skönt jazziga filmmusiken samtidigt som de omgivande ljuden förmedlas utan att bli påträngande. Det engelska ljudspåret går åt det mer burkiga hållet med en viss otydlighet som följd, samtidigt skär sig en del av de överdubbade rösterna med övriga ljud varpå effekten blir ett spår som känns lite upphackat. Även om det franska ljudet kan bli aningen vasst i vissa scener då är det också det enda negativa med spåret. Båda ljudspåren har en bitrate på 160 kb/s.

Extramaterial
Till skillnad från större utgåvor signerade Criterion (Fear and loathing in Las Vegas till exempel) så har man endast två egentliga avdelningar inom denna kategori. Först och främst kan man lyssna (och se) på Terry Jones (känd från Monty Python) i en videointroduktion (03:29) där han får berätta om hur han upplevde filmen när han först såg den och vad han framför allt uppskattar i den idag. Jones är en mycket kompetent talare och introduktionen är mycket intressant att lyssna på.

En kortfilm är den andra, och sista, biten av extramaterialet och bär titeln Soigne ton gauche (ungefär ”Håll koll på din höger”) (12:26). Filmen är från 1936 och är regisserad av en herre vid namn René Clément och utspelar sig på en liten gård någonstans i Frankrike där några boxare ligger på träningsläger. På gården bor en kvinna med sin son (Jacques Tati, som även skrivit manus till filmen) och sonen gör hellre allt annat än att jobba, till och med agera sparringpartner till en av boxarna. Filmen är rent tekniskt lite amatörmässigt gjord, det är ingen kontinuitet i tagningarna, skådespeleriet är det lite si och så med förutom ett undantag; Tati själv. Redan här anar man den talang som får komma till sin rätt i Semestersabotören, vissa av de mer fysiska scenerna påminner starkt om Chaplin och Buster Keatons alster och kan framkalla skratt än idag.

Sammanfattning
Semestersabotören är ett stycke humorhistoria vars betydelse för humorn i stort inte nog kan understrykas. Jag kan tänka mig att många kommer att tycka att filmen är alldeles för seg i sitt tempo och lite väl osammanhängande, men ge den en chans, för det finns så mycket att älska i den här filmen. Helt enkelt; ett stycke nostalgi som ni kan förlora er i med ett lyckligt leende på läpparna.