Jacobs inferno

Hitta bästa pris på:

Jacob's Ladder / Prince Of Darkness (DVD) från 135.00

Vissa filmscener etsar sig fast i minnet. Det betyder inte att man kommer ihåg detaljerna eller att man kan beskriva scenerna för andra, men när man ser dem på nytt är det som om man såg dem alldeles nyligen. Tim Robbins ansikte i närbild, när han badande i iskallt vatten vaknar till sans och kameran sakta zoomar ut, är ett sådant filmögonblick för mig. Det är 14 år sedan jag såg Jacobs inferno (Jacob’s Ladder), men nu var det dags att se den på nytt. I just den stunden kändes det som om det bara gått någon vecka. En film som skapar sådana ögonblick behöver inte vara en tiopoängare, men den har definitivt lyckats uppnå något speciellt.

Filmen
Jacob Singer (Tim Robbins) skadas allvarligt under strid i Vietnam och hemkommen till USA är livet inte längre så enkelt. Han lever med sin flickvän Jessie, spelad av Elizabeth Peña, och har en exfru och två söner som han sällan träffar. Hans tredje son omkom i en olycka redan före Vietnamkriget. Tomrummet efter sonen och minnen från kriget plågar Jacob både i hans drömmar och när han är vaken. Inte ens vid sidan av hans personliga trauman verkar saker och ting stå rätt till. Han känner sig förföljd, börjar se konstiga varelser och fenomen, och inser att han antagligen ser i syne. Därför söker han upp en psykolog han träffat regelbundet sedan kriget, bara för att få veta att denne nyligen dött i en explosion. Han träffar sina kamrater från plutonen i Vietnam och det visar sig att de upplever liknande saker. Är de alla offer för något som hände under kriget, något som armén gör allt för att mörklägga, som till och med är värt att mörda för?

Jacobs inferno förflyttar sig mellan olika tidsperioder med hjälp av snygga och ofta oväntade klipp. Handlingen utspelar sig inledningvis mitt under kriget, för att sedan skildra nutid hemma i USA. Striden där han skadades återkommer ständigt i Jacobs drömmar, liksom andra minst lika skrämmande scenarion. Drömmar eller verklighet? Nutid eller det förflutna? Gång på gång måste Jacob, precis som åskådaren, ställa sig frågan vad som egentligen är verkligt.

Filmens styrka ligger just i förmågan att hela tiden göra oss som betraktare osäkra på vad vi ser. Det är aldrig uppenbart om det som just händer är dröm eller verklighet, vilket bara gör det desto mer otäckt. Istället för ögonblick tänkta att få dig att hoppa till, satsar regissören Adrian Lyne på utdragna stunder av ren och skär skräck. Jacobs ångest och förfäran griper tag och man blir rädd. Många faktorer bidrar till att skapa den mycket påtagliga känslan. Tim Robbins spelar övertygande och även övriga roller är bra gestaltade. Lynes regi känns handfast från början till slut och filmens överlag makliga tempo bryts ideligen upp av välplacerade klipp. Iscensättningen av mardrömmarna är lysande. Platserna där de utspelas är genomgående skrämmande och varelserna som befolkar dem är riktigt ruskiga.

Bild
Bilden är i OAR, 1.85:1, och anamorfisk. Den är dessvärre inte särskilt bra, skärpa och kontrast får bara godkänt i scener som utspelas i dagsljus. Större delen av filmen utspelar sig i halvdager, med många grå och bruna nyanser, och här är bilden betydligt sämre. Kontrasten och skärpan är dålig med utsmetade färger, och i scener som utspelar sig i Vietnam med mycket dimma och rök är det riktigt illa. Det är antagligen komprimeringen som spökar vilket resulterar i en mer än rimligt orolig bild. Detta visar sig också på flera andra ställen, till exempel i scenen ombord på tunnelbanetåget. Trots att filmen har ett antal år på nacken finns här däremot inga uppenbara problem från källmaterialet i form av repor eller smuts. Sammantaget bjuds vi på en bitvis godkänd bild, men där problemen ibland blir störande.

Ljud
1990 såg jag Jacobs inferno på den lokala landsortsbiografen. Där fick man hålla tillgodo med det ljud som bjöds. När jag nu för första gången upplever filmen med surroundljud blir jag inte särskilt imponerad. Med det vill jag inte säga att ljudet är dåligt, för filmen presenteras med ett tydligt och rent ljud där dialogen framträder riktigt bra. Mixningen är väl genomförd och ljudbilden ganska bred. Ibland, dock alltför sällan, matas de bakre högtalarna med filmmusik eller ljud från flygande objekt såsom helikoptrar och fåglar. Stridssekvenser brukar kunna vara oerhört övertygande när de kompletteras med väl fungerande surroundeffekter, se bara på Black Hawk Down. I Jacobs inferno utnyttjas dessvärre inte detta i krigsscenerna och här märks dessutom att basen inte är så djup och hotfull som den borde vara.

Mitt omdöme gäller det engelska Dolby Digital 5.1-spåret, medan de två andra ljudspåren (tyskt 2.0 och spanskt 1.0) lider av samma problem även om de för dessa blir ännu mer uppenbara.

Extramaterial
Dvd:n inkluderar inget extramaterial värt att lägga pengarna på. Det enda vi bjuds på är en trailer. Den är dock väl värd att kika på då den återges i anamorfisk 1.85:1 och dessutom innehåller ett par klipp som inte är med i filmen. Trots frånvaron av ytterligare extramaterial vill jag ändå rosa menyerna, som helt klart ligger i linje med filmens stil. Men totalt sett räcker inte extramaterialet till på långa vägar.

Sammanfattning
Jag minns Jacobs inferno som en bra och gåtfull film från början av 1990-talet. Förväntningarna inför min återförening med filmen kom inte på skam utan jag uppskattade den nu ännu mer. Eftersom jag den här gången visste hur det skulle sluta kunde jag se att flera ledtrådar finns där ganska tidigt, om än skickligt dolda. Filmen är välspelad, överraskande och ofta mycket skrämmande.

Det finns flera andra utgåvor av Jacobs inferno, bland annat ett par R1:or, med ett större urval extramaterial. Då varken ljud, bild eller extramaterial motiverar köp av just den här utgåvan är någon av dessa med all säkerhet ett bättre val. Filmen i sig är ett måste för alla med tycke för skräckfilm och jag rankar den helt klart som en av de bättre i genren.

..:ANNONS