Salem's Lot (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

SALEM'S LOT (1979)

från 99.00

Ytterligare en film kan läggas till högen av ”boken var bättre”-filmer. Ett påpekande som är lika självklart och onödigt som faktiskt egentligen dumt. Är alltid syftet med en filmatisering att vara lika bra som boken? Att vara likadan som boken? Självklart inte. Boken är en förlaga, en brunn av idéer, det är inte givet (eller ens möjligt) att återskapa en bok ord för ord och som David Koepp säger om sin filmatisering av en annan Stephen King-berättelse, Secret Window, så måste varje konstform tillåtas den artistiska friheten, att ändra lite här och där. En oljemålning kan ju aldrig återge samma sak som en tredimensionell marmorskulptur, men betyder det att den förra inte har något att ge? Näppeligen.

Vad händer då när man tar sig an att göra en ny TV-filmatisering av Kings vampyrhistoria som tämligen förtjänstfullt gjordes av Tobe Hooper i slutet av 70-talet med bland andra James Mason i en av huvudrollerna? Tja, man kan ju lugnt säga att den inte är lika bra som boken…

Filmen
Ben Mears (Lowe) kommer tillbaka till sin barndoms småstad, Jerusalems Lot, av de bofasta kallad Salem’s Lot. Han är författare, och som så många andra av Stephen Kings författare har han drabbats av lite skrivkramp och har beslutat sig för att gå tillbaka dit allting startade och skriva om sin barndom i allmänhet och ett specifikt hus i synnerhet – The Marsden House. I detta hus hade Ben en synnerligen traumatisk upplevelse som barn, något som plågat honom under alla år, men nu i vuxen ålder är han redo att göra upp med sina demoner. Han gör upp med den lokale fastighetsmäklaren att hyra huset, men när han anländer har den närige mäklaren sålt huset till en antikvitetshandlare, Strake (Sutherland), och dennes kompanjon Barlow (Hauer). Mears får istället flytta in på ett pensionat och under sin vardag blir han varse att invånarna i Salem’s Lot än i denna dag tycker illa om huset på grund av vad som hände där för alla dessa år sedan. Och inte blir det bättre av att en excentrisk främling flyttat in där, vi vet ju alla hur farliga de är, eller hur? När sedan barn och andra börjar försvinna, hundar spetsas på järngrindar och lik helt tömda på blod dyker upp är det självklart för oss som tittare vad som pågår, men i Salem’s Lot är det bara en handfull som inser sanningen…

Att göra en vampyrfilm idag med syfte att skrämmas kan inte vara lätt, man har väldigt mycket att konkurrera med, och eftersom konceptet som sådant är tämligen förutsägbart så funkar inte ens gammal hederlig BU!-teknik. Har man sett tillräckligt många filmer i genren är man beredd, liksom. För att komma runt det verkar det som om man förlitat sig på en King-förlaga, men då har man missat själva poängen med hans berättelser. Persongallerierna, djupen, relationerna, de förmedlar man inte i en ”mini-serie” på tv, de får man bara fram i bokform. Så de hade behövt ta sig mer konstnärliga friheter, mer cinematografiska grepp, större svängar helt enkelt. Nu försvinner det mörka i berättelsen fullständigt, huset blir bara en ödekåk, inte ett ondskans näste som blickar ut över samhället. Rob Lowe går runt och ser ut som en ledsen hund i tre timmar istället för att vara den plågade författarsjäl som hans förlaga är. Fokus är nu vridet från personerna till en källare fylld av vasstandade ljusskygga varelser och i det fuktiga dunklet försvann magin i berättelsen är jag rädd.

Bild
Anamorfisk TV-bild, rätt och slätt. Skarp, snygg och kontrastrik, men färgerna är på tok för konstlade för min smak. Filter för att skapa olycksbådande himlar, gråtoner av det onaturliga slaget och överlag en metallisk ton som ger ett hårt intryck. Tekniskt sett finns egentligen inget att klaga på alltså, jag ser inga övergripande bekymmer med komprimeringar eller liknande. Av naturliga skäl är det en hel del mörka scener i filmen, men även detta klarar den av bra.

Ljud
Dolby 5.1, jajjamensan, men ingen överdriven utnyttjande av sidokanalerna, vare sig fram eller bak. Det kan vara ett väldigt medvetet val för de enda gångerna de bakre kanalerna gör sig tydligt påminda är när kuslig stämning skall skapas med hjälp av obegripliga viskningar och andra spöklika ljudkulisser inne i Marsden-villan som för att illustrera att huset har en egen själ. Sånt är kul! Ljudet för övrigt är centrerat och tydligt, inget egentligen att klaga på här heller alltså.

Extramaterial
Nej, inget alls. Men jag vill här passa på att klaga på den svenska översättningen av dialogen. Den är i sina stycken katastrofal! Ett exempel: Efter ett besök i huset som slutar lite småpirrigt går en av grabbarna, Floyd, fram emot Strakers BMW X5 och fäller kommentaren ”What do these Beemers run?” Han syftar alltså på bilen, ”The Beemer”. Den svenska översättningen lyder: ”Vad driver familjen Beemer?” Jag tar mig för pannan och tvår mina händer… Någon familj Beemer finns inte i berättelsen över huvud taget, vad tänkte SDI Media Group på? Och detta är inte det enda tillfället under filmen som liknande misstag görs…

Sammanfattning
Vi konstaterar alltså att för att skapa en bra filmatisering av en bra romanförlaga är det en ofta en förutsättning att ha det just som en förlaga, inte som ett manus. Ett bra exempel i sammanhanget är The Shining, hur bra blev den när Stephen King själv gjorde en remake eftersom han tyckte att Kubricks version avvek för mycket från boken? Här har man nog valt att vara boken för trogen och då går djupet, domedagsstämningen förlorad i en annars väldigt bra historia. Den “ödesmättade” berättarrösten här är patetisk… Bild och ljud fyller ut det moderna TV-formatet väl och som en helhet är Salem’s Lot sevärd, men inte mer. Men för er egen skull, välj bort den svenska texten…