Emanuelle in America, Contamination, Mondo Cane, kultfilmer för vissa, totalt okända för andra. Gemensamt för dem alla är att de ges ut på DVD av det lilla bolaget Blue Underground, entusiaster som det skulle behövts fler av. Nu har turen kommit till
The Crazies, en rulle av George Romero – fadern till zombietrilogin bestående av
Night of the Living Dead,
Dawn of the Dead och
Day of the Dead.
FilmenVälkommen till Evan’s City, en liten amerikansk småstad, precis som hur många andra som helst. Enda skillnaden är att vattnet är förorenat med det biologiska stridsmedlet ”Trixie”, som antingen gör sina offer totalt galna och mordbenägna eller tar livet av dem. Efter en stämningsfull inledning, med mord och eld, presenteras huvudpersonerna David (brandman) och Judy (sjuksköterska). Det är dessa två karaktärer som vi ska heja på, när de tillsammans med tre andra ska försöka rädda sitt skinn mitt i kaoset. Det hela försvåras av att militären slår en ring runt staden för att förhindra smittspridning, och spänningen ökas av att Judy är gravid (känns igen från
Dawn of the Dead?). Det filmen sedan kretsar kring är detsamma som hos genrevännerna
28 dagar senare och
Night of the Living Dead; dynamiken i den lilla gruppen samt det mänskliga förfallet som uppstår på grund av den yttre pressen. En intressant detalj som skiljer
The Crazies från de andra verken jag har nämnt är att man här inte kan se vem som är smittad, något som på ett fördelaktigt sätt ökar trycket på protagonisterna.
Trots de lovande premisserna är inte
The Crazies en höjdarrulle, även om den kvalificerar sig för betyget ”bra”. Visst kittlar det alltid med civilisationsförfall samt politiskt rävspel, och den låga budgeten bidrar till att ge en realistisk, dokumentär känsla till foto, scenografi och filmen som helhet. Men samtidigt finns det nackdelar, för även om det är kul att se uppfinningsrikedomen som använts med till exempel klippningen för att skapa illusioner, så känner man ändå ibland att det bara är film man ser på. Om man är van vid våld och gore från zombiefilmerna blir man kanske något besviken, dessutom är även handlingen en smula tunn. Jag skulle vilja rekommendera rullen till de som gillar genren och klassikerna inom den, de som bara är nyfikna kan i mitt tycke börja med att hyra SF:s fina utgåva av höjdaren
Dawn of the Dead.
BildVisst förekommer det en del repor och grynighet, men sanningen är att det mer är frisyrerna och kläderna som skvallrar om filmens ålder än själva bildkvalitén. Skärpan och detaljrikedomen i den anamorfiska bilden imponerar med tanke på förutsättningarna. Färgerna känns fortfarande fina, även kontrast och svärta blir väl godkända. Avsaknaden av komprimeringsartefakter avrundar det goda intrycket, sammantaget blir betyget sju.
LjudTyvärr är monospåret utgåvans svaghet, dialogen är nämligen svårförståelig. Det förekommer inte störningar eller knäppningar, utan är helt enkelt så att folk pratar snabbt, otydligt och i munnen på varandra. Realistiskt ja, lättförståeligt nej. Avsaknaden av ett textspår gör saken ännu sämre, så betyget får bli en fyra eftersom man emellanåt får koncentrera sig till det yttersta för att hänga med i dialogen. De andra aspekterna såsom dynamik och dylikt är av den kvalité man kan vänta sig från en trettio år gammal lågbudgetfilm, det vill säga rätt så platt utan att för den skull vara dåligt.
ExtramaterialDet är inte mycket extramaterial som medföljer om man jämför med storfilmer, men det som finns är allt annat än standardiserat och håller hög kvalité.
Kommentarspåret bjuder på Romero och William Lustig (Blue Undergrounds grundare och regissör till bland annat
Maniac). Romero har många intressanta anekdoter att komma med trots alla år som gått, vilket tillsammans med Lustigs katalyserande frågor håller spåret levande. Flera aspekter på filmskapande kommer fram, och kommentarerna placerar sig lätt på den övre halvan av det jag hört. Även
intervjun med Lynn Lowry (14:02) håller stilen. Jag kände faktiskt inte till att hon är en kultskådis, men intervjun som tar upp hennes karriär fängslade mig ändå; för de som är insatta är det säkert ännu bättre.
Poster & Still Gallery är imponerande, med ungefär 230 bilder från publicitetsfoton, videoomslag, tidningsurklipp m.m. Proffsigheten märks även i
Romero-biografin, som är välskriven och omfattar hela karriären – det är så det ska vara. Även två
trailers medföljer, båda är anamorfiska och har tvåkanaligt monoljud. Sist men inte minst finns det ett snyggt instick med kapitelindelningen på baksidan för de som gillar det.
SammanfattningOm ni gillar sjuttiotal och zombiegenren bör ni ge
The Crazies en chans, att en sådan här film ges ut överhuvudtaget anser jag personligen vara en kulturgärning – tack Blue Underground! Vad gäller utgåvan håller bilden och extramaterialet hög klass, medan ljudet har en del problem.
Tack till Filmchock för recensionsexemplaret
Populära filmer
