Videodrome

I mina ögon är en David Cronenberg-rulle för under hundralappen nästan alltid ett prisvärt köp. Det som är synd med just den här utgåvan är man inte får den längsta inkarnationen av filmen, istället för den Director’s Cut som finns tillgänglig på region ett har man här inkluderat den något kortare bioversionen. Det rör sig inte om några saknade scener, men likväl flera tillfällen där någon sekund har tagits bort från våldsamheter eller sadomasochism.

Filmen
Max Renn (Woods) är mannen som vill ha hårdare program att visa på sin TV-kanal ”Channel 83”. Asiatisk porr anses inte tillräckligt publikdragande, så när Max tekniker Harlan lyckas få in en sändning med något som liknar snuff – en kvinna piskas och får elchocker av två maskerade män – väcks hans intresse rejält. Samtidigt träffar Max Nicki Brand (Harry), en radiopratare för ett program dit människor kan ringa med sina problem. Det dröjer inte länge förrän de får ihop det i ett S & M-förhållande, och det visar sig att Nicki tänder mer än vad hon borde på sin partners ”Videdrome”-band (som snuffprogrammet kallas). Max kontakt i den undre världen avråder honom från att sända våldsinslagen, eftersom det tydligen ska vara äkta snuff och produceras av farliga typer; naturligtvis söker han ändå upp en av de ansvariga, och vid samma tidpunkt reser Nicki iväg till Pittsburgh (dit sändningarna har spårats). Inom en kort tid dras Max in i mystiska händelser, där det inte längre går att avgöra vad som är verklighet eller hallucination.

Precis som det brukar vara i Cronenbergs filmer återfinns en urflippad ramhandling där allting kan hända (och händer), men man märker också att ytan döljer någonting mer. Precis som i till exempel The Brood - en skräckfilm om småbarn som dödar vuxna, men som i grund och botten handlar om att separera i ett förhållande och de bittra efterföljderna, och eXistenZ - där en utvecklare av Virtual Reality-spel låter en omgång gå för långt, men där man också anar pekpinnar om följderna av sexuell lösaktighet, har Videodrome mer att erbjuda än bara en spännande story. En tolkning kan vara att filmen är en kommentar till de som anser att underhållningsvåld är skadligt, en scen drar allting till sin spets och visar konkret fysiskt hur en våldtäkt (utförd med hjälp av ett videoband som förs in i en vagina belägen på en mans mage) skapar en veritabel mördarmaskin; man blir själv det man ser. I vanlig ordning förekommer en del underliga mutationer och blodsprut, och James Woods är perfekt i rollen som sliskig skummis. För min del är Videodrome en spännande thriller med flera vändningar under resans gång, men också en ofta komisk känga åt de som anser att vi endast utgör lättprogrammerade maskiner som urskillningslöst tar åt oss av allt vi ser.

Bild
Tyvärr är inte överföringen anamorfisk, dock klarar den ändå godkänt med ett plus. Att filmen snart är tjugo år gammal märks på alla repor som flimrar förbi, och även om jag inte är säker kan de något matta färgerna antagligen bero på samma faktor. Persienneffekter förekommer vid flera tillfällen, men annars är bilden rätt så förskonad från artefakter. Det positiva som kan sägas är att originalformatet är bevarat, att skärpan är över förväntan samt att kontrasten är stabil med en helt okej svärta som följd.

Ljud
Här bjuds man inte på mer än monoljud i två kanaler, dock är kvalitén ändå helt okej – speciellt med tanke på åldern. Talet är aldrig svårt att urskilja, den typiska, olycksbådande musiken (här signerad Howard Shore) låter bra och ljudet är överhuvudtaget inte så platt som mono ibland kan vara när det gäller äldre verk.

Extramaterial
Tyvärr medföljer inte mer än filmens trailer, återgiven i Widescreen. Den är så pass charmig att jag frångår mina principer och sätter en tvåa, fast det hade naturligtvis varit mycket trevligt med en Special Edition. Något som däremot är riktigt dåligt är att en av de två textraderna hamnar utanför bild om man zoomar in helt på en Widescreen-TV. Detta hade enkelt kunnat lösas genom att lägga in två olika textningar, en utanför bilden och en innanför, så det är beklagansvärt att man inte gjort sig den lilla ansträngningen.

Sammanfattning
Videodrome är väl värd den knappa hundralappen den kostar, med mer än godkänd ljud och bild för sin ålder. Om man vill ha den längsta versionen får man hosta upp extra pengar och skaffa region 1:an, och för äkta Cronenberg-fans är det nog det enda rätta.

..:ANNONS

Tack till Universal för recensionsexemplaret