Det finns filmer man ser en gång och som man sedan inte ägnar en tanke åt mer. Sedan finns det filmer som etsar sig fast i minnet och som aldrig riktigt släpper taget om dig. Priest är en sådan film. Detta är en film som vågar sticka ut hakan, trots att ämnena filmer berör är bland det mest kontroversiella som finns och detta märktes när filmen kom 1994. Den blev genast omdebatterad och omskriven. En del hyllade den, andra föraktade den. De som hatade den mest var kyrkan, vilket man i och för sig kan förstå när man sett filmen
Filmen handlar om en nyexaminerad präst vid namn Greg (lysande spelad av Linus Roache), som får jobb i en förslummad del av en engelsk storstad. Stadsdelen präglas av fattigdom och problem. Först verkar fader Greg vara en präst med mycket konservativa åsikter. Han håller hårt på kyrkans syn på moral och det ”rätta” sättet att leva. Han arbetar också hårt för att sprida kyrkan och dess budskap till alla. Ganska fort väcker han intresse bland befolkningen, och han blir en omtyckt präst. Problemet är bara det att Greg inte riktigt är den han utger sig från att vara, han är homosexuell, vilket han gör allt för att dölja. Både för sin omgivning, men också i stort för sig själv. Samtidigt som han kämpar mot sig egen person får han också avslöjat för sig att i en familj, som tillhör hans församling, pågår det värsta brottet som en vuxen kan utföra mot ett barn - incest. Helt plötsligt börjar då Greg också slåss mot samvetet. Ska han anmäla det han vet eller ska han hålla på kyrkans gamla regel om tystnadsplikt?
Från denna utgångspunkt börjar en film som är som en berg och dalbana i känslor. Man kastas mellan total utsatthet, ångest men även skratt.
Priest är en MYCKET kontroversiell film. Tro inte bara att det är en s.k. ”komma ut” film, utan detta är en film som på ett moget och kritiskt sett behandlar katolska kyrkans syn på människor som är annorlunda. Den tar heller inte direkt ställning för och emot homosexualitet och ”synd”, vilket jag tycker är filmens stora styrka. Genom detta får du som tittare chansen att bilda en egen uppfattning. Greg är en person som både gör rätt och fel. Detta gör att han blir 100 % mänsklig, en framställning som måste ses som en bedrift i moderna filmer.
Filmen handlar också om styrkan att kunna förlåta, och slutscenen är en av de starkaste scener som jag någonsin sett. Den kan få den mest iskalla att bli fuktig i ögonvrån.
Hur är då Priest på DVD? Ja, detta är ingen film att visa upp för kompisen när man införskaffat sig ny anläggning. Bilden är ganska dålig, med en ganska grovkornig bild och svaga färger. Detta beror inte på dålig överföring till DVD, utan mer på att filmen är så här i original. Filmen är heller inte anamorfisk.
Ljudet då? Ja, det är ju inget ”Godzilla-ljud” direkt, men det fyller sin funktion. Filmen är inspelad i vanligt Dolby Surround-ljud och det räcker alldeles utmärkt, enligt mig, till en sådan här film. Någon enstaka gång får bakre högtalarna arbeta, men det är som sagt ganska sparsmakat av ljudeffekter i denna film.
Det man däremot måste skälla lite är på extramaterialet. Det finns det inget alls av, förutom det vanliga scenvalet. Sen är det tomt, vilket måste beklagas för här har man önskemål om massor av information om filmen. Ett kommentatorspår med regissören Antonia Bird hade inte direkt varit fel, men ingenting sånt. Det är obegripligt hur man kan släppa en sådan här film på DVD och sedan strunta i hela grejen med just DVD. Miramax måste ha trott att DVD var platta VHS kassetter när denna film släpptes…
Trots allt negativt om de mer tekniska prylarna så måste jag ändå rekommendera Priest som en klart köpvärd film. Filmen är väl värd att äga och den kommer inte som sagt lämna någon oberörd. Filmen visar att film inte enbart behöver vara underhållning, utan film kan också väcka debatt och funderingar.
Populära filmer
