Short Cuts: Criterion Collection (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 99.00

Det är inte varje dag en amerikansk veteranregissör av modell gigant korsar sin väg med en av samma lands större författare och tjugotvå (ja, tjugotvå) strålande skådespelare, alla i lika stora roller, i en film innehållandes en mängd parallellhistorier som snyggt knyts samman under mer än tre timmars intensiv speltid. De flesta tänker förmodligen på P.T. Andersons 1999-årssuccé Magnolia, men det är inte den detta handlar om, utan stort hyllade regissören Robert Altmans förvandling av nio stycken noveller (korta historier) och en dikt, av berömde författaren Raymond Carver, till filmen Short Cuts - en storslagen vandring genom det vardagliga urbana medelklasslivet i nutida Los Angeles.

Filmen
Carvers noveller är enskilda verk, om än med samma tema, medan Altmans vision var ett nätverk av trådar mellan dessa historier. Alla är de sammankopplade på något sätt och det kan vara genom små detaljer, som att två karaktärer från varsin historia möts på ett bageri, till den grad att personer från olika historier är släkt, vänner eller (hemliga) älskare. Att redogöra för varenda historia här kommer att ta alldeles för lång tid (och förstör dessutom en del av upplevelsen), så jag tänker nöja mig med att säga att det hela är strålande uppbyggt genom händelser som både är tragiska, komiska, väldigt vardagliga och ibland knappt märkbara. Tillsammans bildar de en underbar helhet, som står i en klass för sig, när de skildrar vardagslivet bland allt från en bagare, till en polis, en läkare, en konstnär, en alkoholist, en clown, en servitris, en poolrengörare, en pilot och en telefonsextjej.

Short Cuts släpptes i början av 90-talet (1993 för att vara exakt) och kom i samma veva som Altmans andra flaggskepp, den mycket omtalade The Player. Just denna period representerar Altmans antagligen bästa tid som regissör, i en flera decennier lång karriär, och den infann sig när det förmodligen var som allra nödvändigast. Det för amerikansk film tunga 80-talet var precis över och även Altman hämtade sig från en tid med många mindre tv-filmer och lågbudgetrullar. 1992 markerade dock en hejdundrande comeback för den gamle amerikanske 60- och 70-tals innovatören; The Player dök upp och blev genast hett omtalad - och året efter kom Short Cuts, där Altman alltså filmatiserade arbete av omtalade författaren Raymond Carver och hade tjugotvå stycken stora namn i huvudrollerna. Tala om comeback.

Visst är Short Cuts också en smått otrolig upplevelse som redan sticker ut som en av 90-talets allra bästa filmer. Sättet som Altman hoppar mellan sina och Carvers berättelser är lekfullt effektivt och det är ingen tvekan om att han här driver det så kallade parallellberättandet till perfektion. Berättelserna i sig är också träffsäkra och speglar både Altmans och Carvers konstnärskap på många sätt. Det centrala temat är givetvis vardagslivet bland medelklassmänniskor och det berättas här med fingertoppskänsla, där lättsamhet och humor blandas med sorg och tårar på ett närmast minutiöst sätt. Allt hanteras precis lika bra och gör en också påmind om att vardagen innehåller en hel del pinsamt komiska händelser, liksom olika personliga problem som vi alla någon gång måste ta itu med. Carver fångade situationerna oerhört bra redan i sina skrivna noveller och Altman driver det ett steg längre när han, likt en skulptör, omformar och sammanlänkar dessa till färdig film i ljud och bilder.

Att säga vem som är den bäste skådespelaren i Short Cuts är en smått omöjlig uppgift, men samtidigt också ett angenämt problem, för vem kan inte låta bli att imponeras av den här till synes oändliga rollistan som innehåller såväl stora affischnamn som independentskådespelare och rena legender. Andie MacDowell, Bruce Davison, Julianne Moore, Matthew Modine, Fred Ward, Tom Waits, Jack Lemmon, Madeleine Stowe, Tim Robbins, Frances McDormand, Peter Gallagher, Jennifer Jason Leigh, Chris Penn och Robert Downey Jr. är enbart ett axplock av de namn som figurerar i Short Cuts. Att säga att Altman lyckades få ihop en strålande ensemble skådisar är en underdrift; det här kan nog mycket väl vara en av de bästa samling skådespelare som någonsin synts i en och samma film. Inte undra på att det är så svårt att lyfta fram ett fåtal, men ska jag göra ett försök så får det nog bli Andie MacDowells djupt tyngda mor och Jack Lemmon som dennes svärfar (vem glömmer inte det patetiska talet som här blir en av filmens bästa scener). Men så finns ju också Julianne Moores konstnärinna, Tom Waits alkoholiserade chaffis, Tim Robbins osympatiske polis, Frances McDormands ensamstående morsa och så vidare och så vidare.

Idag är Short Cuts inte bara en av Altmans bästa filmer, den är också en av 90-talets viktigaste och dessutom synonym med fragmentariskt berättande. Det sistnämnda har inspirerat en rad filmskapare, varav en del lyckats bra och andra mindre bra, men det bästa exemplet måste vara ovan nämnda P.T. Andersons Magnolia. Inte bara för att det också är en samling berättelser som knyter ihop vardagen bland medelklassmänniskor i USA, utan även för att det är en av få filmer som faktiskt på allvar lyckats med att nå upp till de nivåer där dess föregångare figurerar.

Utgåvan
Det känns nästan lite bisarrt att sitta med ett exemplar av Short Cuts på dvd. En film som förmodligen varit en av de mest efterlängtade till formatet och som tillslut äntligen dök upp genom världens absolut bästa dvd-bolag - Criterion (även om det ska ha funnits bland annat en spansk utgåva tidigare). Med facit i hand blir jag tvungen att säga att det trots allt var värt väntan, för vad Criterion gjort med utgåvan av Short Cuts hade nog få andra lyckats med. Det här har nog redan blivit en av mina ögonstenar i samlingen.

Bild
Bilden kan sammanfattas som mycket bra, men inte så bra så att den verkligen förtjänar att klassas som referens. Det som är problemet är att den är lite ojämn, då kvalitén skiftar mellan felfri och vissa problem med såväl mindre bra skärpa, som svag grynighet och en del röda - och även vibrerande - färger. Det är absolut inga direkt stora problem, men de dyker upp med jämna mellanrum filmen igenom, och det gör naturligtvis att det inte kan bli något av de allra högsta betygen i slutändan. En sak ska man dock ha i bakhuvudet och det är att det är svårt att säga hur mycket av detta som går att skylla på skivan i sig, eftersom det inte är särskilt förvånande om det är Altman själv som vill att filmen ska se ut så här. Att det helt enkelt är en visuell metod han ville använda sig av redan från början. Med tanke på att han dessutom har figurerat mycket i arbetet med den här utgåvan (den är ju director approved) så känns det som en tämligen logisk förklaring. Samtidigt vill jag också återigen poängtera att bilden oftast är mycket bra, med fina färger, bra svärta och vass skärpa, så dessa petitesser är egentligen inget att hänga upp sig på - vare sig de är en del av Altmans vision eller ej.

Ljud
Här finns givetvis valmöjligheten mellan 5.1 och 2.0, och lika självkart är det att 5.1-spåret är det vassaste. Vissa sekvenser (helikoptrarna och jordbävningen, exempelvis) bjuder på mycket fin upplösning mellan alla högtalare, samtidigt som även basen får göra sitt. Det går dock inte att komma ifrån att filmen mestadels är dialogbaserad och därför krymper ljudbilden ihop rejält under stora partier (eller, tvärtom, den växer under ovanstående exempel). Dialogen är klar och tydlig, men samtidigt finns det inte så mycket mer att säga förutom det vanliga, det vill säga att musik och atmosfäriska ljud återges fint i frontarna men att det inte är något vidare drag i mixen. Detta kan dock givetvis också förklaras på samma vanliga sätt, alltså att filmen är en dialogfilm och att utgåvan presterar maximalt under förhållandena, men att det finns klart mycket aggressivare mixer. En åtta kan jag dock sträcka mig till, tack vare ovannämnda återgivning av dialog, musik och de två mer ljudfyllda exemplena.

Extramaterial
Här väntar, i sann Criterion-anda, ett rejält smörgåsbord med extramaterial - och det är massivt packat med matnyttigt material, det vill jag lova. På skiva ett ligger filmen och ett isolerat musikspår (jazz-fantaster bör lyssna extra noga), medan skiva två bjuder på ett antal timmars extramaterial. Först ut är den cirka nittio minuter långa dokumentären Luck, trust and Ketchup: Robert Altman in Carver Country, en mycket intressant inblick i inspelningen av Short Cuts, där bilder från inspelningsplatser blandas med intervjuer med såväl Robert Altman som skådisar och folk bakom kameran. En riktig godbit för fans av filmen. En annan godbit, speciellt för de som är intresserade av litteraturen och dess författare Raymond Carver, är den knappt en timme långa dokumentären To write and keep kind, som handlar om Carvers liv och karriär. Den skildrar allt från barnsben till döden i cancer, och bjuder på intervjuer med både familj och kollegor. Sedan följer två inslag på knappt en halvtimme vardera; det första är ett avsnitt från BBC:s serie Moving Pictures och handlar om utvecklandet från bok till manus och slutligen film. Inte lika intressant som de längre dokumentärerna, men ändå värt en titt. Det andra inslaget är dock en riktig höjdare, nämligen ett nyinspelat samtal, exklusivt för Criterion, mellan Robert Altman och Tim Robbins. De diskuterar såväl Short Cuts som filmskapande mer generellt och man blir förvånad över hur mycket som blir sagt under dessa knappa trettio minuter. Det är dock inte bara Altman och Robbins som får chansen att tala ut i lugn och ro, för vad som också finns med på skivan är en nästan en timme lång radiointervju (från 1983) med ingen mindre än Raymond Carver själv. Här får han alltså tillfälle att prata ut om både karriären och författarskap, vilket också är mycket intressant även om det krävs ett visst intresse att ta sig igenom den här timslånga intervjun, som alltså enbart består av ljud (det handlar ju om radio).

Det finns även tre stycken bortklippta scener med, samt ett par originaldemoversioner av de låtar som Annie Ross sjunger i filmen, och en bunt trailers, posters och teasers. En bra avrundning på en strålande extrasektion.

Fast extrasektionen är inte helt slut ännu, för vad finns med i lådan om inte en exklusivt tryckt upplaga av de nio noveller och den dikt som ligger som grund till filmen - med en introduktion av Robert Altman själv. Det hela är samlat i en mycket snygg pocketbok, på cirka 160 sidor, som alltså är exklusiv för det här släppet och inte säljs separat. Detta gör att det redan höga extramaterialsbetyget spränger gränsen för betyget tio med god marginal, trots att det exempelvis saknas kommentarspår. Men det spelar inte så stor roll, eftersom skiva två är fylld till bredden, samtidigt som den medföljande boken ger köparen en unik inblick i vad som stod som grund till filmen.

Sen blir det hela givetvis inte sämre av att allt är inpaketerat i en snygg box (ungefär i samma storlek som de till de förlängda versionerna av Sagan om Ringen), där boken står sida vid sida med det pappfodral som innehåller filmskivan och extramaterialskivan. Givetvis finns det även ett medföljande häfte, med bland annat en mycket intressant essä om Short Cuts, och givetvis är designen på rubb och stubb så läcker så att man bara vill gråta. Jag håller dock tårarna tillbaka den här gången, men ger givetvis betyget tio och konstaterar (trots att det nästan börjar bli tjatigt vid det här laget) att Criterion är bäst av de bästa på att ge ut snygga och väl genomarbetade utgåvor av viktiga filmer.

Summering
Det är mycket bra att den här filmen äntligen har nått ut till en stor mängd dvd-konsumenter, för det är banne mig en filmupplevelse utöver det vanliga. Det är bara att tacka Criterion för detta och för att de dessutom skapade en utgåva värdig filmen. Med utgåvor som denna - liksom exempelvis släppen av Richard Linklaters Slacker, David Cronenbergs Videodrome och Gillo Pontecorvos The Battle of Algiers - visar de återigen att de regerar på marknaden (där sa jag det igen!) och de verkar inte heller slå av på takten, med tanke på rykten om kommande utgåvor av Russ Meyers Beyond the Valley of the Dolls och Gus Van Sants My own private Idaho. Tills dess går det dock utmärkt att njuta av de utgåvor de redan släppt och där sticker Short Cuts ut som en av de vassaste.