Usual Suspects, The: Special Edition (DVD) - dvdforum.nu

På frågan vilken film folk skulle vilja se på dvd verkar många svara De misstänkta och visst är det synd och skam att den här filmen inte har kommit ut i Sverige. Vi får trösta oss med att den är släppt i en special edition i Storbritannien som vi skall titta närmare på här.

Filmen
Filmen börjar en solig morgon i hamnen, vid en brinnande båt ligger en massa lik; det visar sig ha varit någon form av konfrontation mellan två gäng där under natten och de enda två överlevande är en svårt skadad man som ligger på intensiven och Verbal Kint, en småtjuv som nu sitter hos polisen. In kommer David Kujan från den amerikanska tullen, han har länge haft ett horn i sidan till en av Kints kumpaner, Keaton, och nu vill han veta vad som har hänt. Framför oss börjar en märklig historia nystas upp, allt började för ett par veckor sedan i New York...

Styrkan hos The Usual Suspects ligger i berättelsen, det är en fascinerade historia som Kint berättar och den är lika intressant varje gång man ser den. Den har så många olika nyanser som man inte upptäcker första gången man ser den, även om man vet slutet så tycker jag att filmen är en av de som faktiskt blir bättre och bättre för varje gång man ser den. Vad gäller slutet så har man lyckas väldigt bra, i dag är det så mycket snack om knorrar hit och överraskningar dit men styrkan i slutet av The Usual Suspects är att man precis som i Sjätte sinnet kan lista ut slutet om man kan se alla ledtrådar i filmen, och däri ligger också det stora värdet av att se filmen flera gånger. Även klippningen av John Ottman bidrar mycket till filmens känsla, han har lyckats med något mycket bra, andra gången man ser filmen läser man in helt andra saker än man gör första gången. Jag har sett filmen sju gånger nu, och den växer för varje gång jag ser den, det är alltid något nytt som jag upptäcker eller tänker på. Det är få filmer man kan säga det om men The Usual Suspects är en av dem.

Kevin Spacey var inte någon kändis när denna film spelades in, faktum var att han inte hade haft någon riktigt hit innan denna produktionen. Han hade haft småroller i filmer som Glengarry Glen Ross och Iron Will, men denna film plus Seven som kom samma år blev vändningen för honom, han vann en Oscar för denna roll och det välförtjänt. Även resten av ensemblen lyfter sig över sin normala kapacitet, det kanske inte är förvånande att skådespelare som Gabriel Byrne och Benicio Del Toro är bra, men när även Stephen Baldwin visar kvalitéer då vet man att regissören har lyckats. Detta var Bryan Singers andra film (den första var Public Access), båda skrevs av Christopher McQuarrie, och det är roligt att se att han redan då hade utvecklat sin unika stil, Singer erkänner själv i dokumentären på skiva två att han var så ung och naiv när han gjorde filmen att han vågade göra saker han aldrig skulle ha gjort i dag. Christopher McQuarrie har verkligen skrivit ett bra manus, tyvärr så har han på senare år mest sysslat med att vara manusdoktor men det ryktas om att han har börjat jobba på en ny film. Att detta är en film väl värd att äga är inget snack om, frågan är bara om detta är en bra utgåva; läs vidare så får du reda på det.

Bild
Bilden är anamorfisk och presenteras i originalformatet 2.35:1. Den är väldigt fin om än inte referensklass. Färgerna är utsökta med en fin svärta och bra hudtoner, även skärpan är knivskarp och detaljnivån är mycket bra. Tills dess nackdel är att det finns en del smuts och skräp, och digitala artefakter finns det också. Överlag är detta en bra bild med tanke på filmens budget och ålder, så jag ger ett högt betyg.

Ljud
Detta har aldrig varit en film som levt på sitt ljud och därför förväntade jag mig inte något speciellt här heller. Dock blev jag positivt överraskad, talet kommer ut klart och fint ur de främre högtalarna och John Ottmans musik låter också mycket bra. De bakre högtalarna används inte så mycket – men effektfullt – och basen används också bra. Kanske inget spår som testar högtalarna till max men ett bra spår för filmen.

Extramaterial
Vi början med den första skivan, här har vi två stycken kommentarspår, det första med regissören och manusförfattaren tagit direkt från laserdiscen, ett mycket bra spår där de två pratar genom hela filmen och delar med sig av anekdoter och historier. Det andra spåret med John Ottman (filmens klippare och kompositör) är inte dåligt, det står sig bara lite slätt mot det tidigare spåret. Dock har han en hel del intressanta saker att säga, och det är helt klart ett spår väl värt att lyssna på. På den andra discen har vi resten av extramaterialet, det mesta inspelat 2002. Vi öppnar med en tvådelad dokumentär, Deposing the Usual Suspects; den första delen innehåller intervjuer med alla inblandade och innehåller en hel del intressant information, som att Al Pacino blev erbjuden rollen som David Kujan men tackade nej då han precis hade spelat in Heat. Del två, Doin’ Time With the Usual Suspects fortsätter i samma stil men fokuserar lite mer på själva inspelningen, också intressant med en hel del anekdoter. Härnäst kommer Keyser Söze: Legend or Lie som fokuserar på den mytomspunna karaktären i filmen, fler intervjuer med de medverkande, hyfsat intressant. Introducing the Usual Suspects är originalfeaturetten från 1995 och innehåller det sedvanliga ryggdunkandet med lite glimtar av filmen.

Heisting Cannes with the Usual suspects är en titt bakom kulisserna vid Cannes filmfestival blandad med fler nyinspelade intervjuer, den känns sådär. Bryan Singer’s Gag Reel är nästan precis som det låter men till skillnad från vanliga gag reels har regissören här klippt ihop olika misstag och skapat en liten minifilm av tokigheter – roligt och annorlunda. Vidare några till intervjuer, den första är med John Ottman, klippare och kompositör av filmen. Han har en hel del att komma med men intervjun känns lite i längsta laget. I nästa har vi Bryan Singer Introduces Kevin Spacey & Friend, i vilken vi får se en scen som gick lite snett och Bryan Singers kommentarer runt den. Interview Outtakes är ännu fler intervjuer med de inblandade, både seriöst och inte så seriöst. Vidare har vi fem stycken korta bortklippta scener med introduktion, ganska intressanta men korta, sedan kommer två trailers där den amerikanska har en presentation av John Ottman, och vi rundar av med några tv-spots. Här är det mycket extramaterial och mycket intressant sådant också, de flesta har vettiga saker att säga och är roliga att lyssna på, helt klart värt tiden om man gillar filmen.

Sammanfattning
Om filmen finns det inte så mycket att orda, den är en av de bättre filmerna som kommit ut de senaste tjugofem åren och förtjänar sin plats i dvd-hyllan. Och denna utgåva är väl värd att äga med bra bild, bra ljud och mycket bra extramaterial, så sluta vara sur över att The Usual Suspects inte finns i en svensk utgåva och gå och köp dig denna istället, den finns för runt hundra kronor i många Internetbutiker.