Två händer, på den ena ordet love och på den andra ordet hate. Kanske en av de mest kända bilderna inom filmen, men från vilken film de är vet inte så många. Night of the Hunter eller Trasdockan, som den hette i svensk översättning, är en av de mest inflytelserika film noir som kom under 1950-talet.
Robert Mitchum spelar Rev. Harry Powell, en präst med sin egen gudspredikan. Han åker runt den amerikanska landsbygden och lever av pengar han får tag på av änkor som han mördat. Efter att ha åkt fast för bilstöld träffar han Ben Harper i fängelset och får veta att denne har gömt undan en stor summa pengar någonstans. Dömd för mord tar Harper med sig hemligheten om var pengarna finns i graven. När Powell blir fri beger han sig till Harpers änka och två barn för att försöka få reda på var pengarna är gömda någonstans. Detta är upptakten till en mycket tätt thriller.
Utan att använda för mycket våld lyckas regissören Laughton skapa en tung och otäckt atmosfär. När filmen kom 1955 blev den sågad av både kritiker och publik men har sedan dess vuxit till att bli en av de riktiga amerikanska klassikerna. Mycket tack vare sin unika visuella stil, hela filmen har ett slags drömskt bildspel över sig som sakta förskjuts mot det mer mardömsliknande. Hela filmen innehåller flera scener som har ett slags sagoberättande över sig. Skuggan av prästen i barnens sovrum kvällen han kommer dit och Powell i dörröppningen till källaren när barnen har gömt sig där nere är två klassiska scener som flitigt använts av andra filmskapare under åren. Regissören Laughton har tillsammans med filmfotografen Stanley Cortez lyckats skapa en unik stämning och sätter tonen för filmen redan från första rutan och framåt.
Robert Mitchum gör här sin bästa rollsprestation någonsin, och helt klart är att när han gjorde Max Cady, Mitchum kanske mest kända karaktär, sju år senare i Cape Fear tog han väldigt mycket från Rev Harry Powell. Mitchum bär fram filmen med sitt skådespeleri och han samspel med de två barnen är riktigt bra. Det är roligt att se Lillian Gish, som var en stor stumfilmsstjärna innan, i rollen som Rachel Cooper, som hjälper barnen i slutet på filmen.
Så vilka kommer att gilla Night of the Hunter då? Gillar du film noir du är valet enkelt detta är en av de främsta som gjorts. Annars folk som gillar intelligenta thrillers utan mycket våld. Eller om du är intresserad av var många av dagens stalkerfilmer har hämtat sin inspiration kan den även vara värd att titta på. Helt klart är i varje fall att Night of the Hunter är en av de bortglömda pärlor som förtjänar en större publik. Funderar du över den svenska titel Trasdockan? Efter att ha sett filmen tycker antigen att det är en brilljant filmtitel eller en klåpares försök att göra något fyndigt.
Bilden
Filmen är i 1.37:1 Academy ratio ,svartvit och ickeanamorfisk. Tyvärr är bilden inte helt restaurerad utan innehåller en hel del smuts och fläckar på sina ställen. Det stör inte jättemycket men drar ner betyget på bilden. Det stora problemet är att bilden på sina ställen är för mjuk och på vissa ställen verkar bilden hoppa. Det märks att MGM inte la ner alltför mycket krut när de gjorde denna dvdutgåva.
Ljudet
Ljudet är en digital remastrad version av orginalmonoljudet och är ungefär så spännande som det låter. Det låter bara ur det främre högtalarna och basen jobbar inte alls eller väldigt lite, ingen film man slänger på för att imponera polarna med alltså. Detta är en film där ljudet dock inte spelar så stor roll, och därför fyller monoljud mer än väl sin funktion. Detta är orginalljudet vilket jag tycker att MGM skall ha heder för att ha lagt med. Alltför ofta remastras det till höger och vänster och orginalljudet glöms bort. Det var alltså såhär det lät när filmen en gång på mitten av 1950-talet gick på bio.
Extramaterialet
Att en film som denna som under senare år har blivit så hyllad i USA borde fått en fet special edition kan man tycka. Men icke sa nicke, en trailer är vad MGM orkar lagt med, vilket är synd men så är det också en budgettitel. Tråkigt på en så bra film.
Populära filmer
