amerikansk varulv i London, En (DVD) - dvdforum.nu

Varulvsfilmer, det finns ett antal av dessa men det är egentligen tre stycken som räknas, The Wolf Man från 1935, The Howling från 1981 och En amerikansk varulv i London. Den sistnämnda skall vi ta en titt på här. Även The Wolf Man och The Howling finns recenserade här på dvdforum.nu.

Filmen
David och Jack är två unga amerikanska studenter som backpackar sig genom Europa efter studierna. Deras första stopp blir den engelska landsbygden, där de hamnar på puben The Slaughtered Lamb för att få sig en bit mat och lite varmt te. Men den lokala befolkningen är inte alltför gästvänliga och ger våra huvudpersoner ett kallt bemötande. När Jack frågar om ett pentagram på väggen går stämningen från ogästvänlig till hotfull och de bestämmer sig för att ge sig av. Innan de går får de ett gott råd, håll er på vägen och akta er för månen. David och Jack beger sig, glatt skämtandes om dessa varningar, men när de förvirrar sig ut på heden byts deras muntra miner mot en orolig blick. Det är något som förföljer dem där ute och innan de hinner fly blir de attackerade och David svimmar. När han vaknar upp så befinner han sig på ett sjukhus i London, läkarna informerar honom om att han och Jack blev attackerade av en galning, tyvärr så dog hans kamrat av skadorna medan han hade tur och överlevde. David är upprörd och grämer sig över bortgången av sin bästa kompis, men snart har han större problem att tänka på, Jacks ruttnande lik dyker upp och berättar för honom att han är varulv och måste ta sitt liv, annars kommer Jack att för alltid vandra på jorden som odöd. Frågan är om David hallucinerar eller om det verkligen är som Jack säger.

En amerikansk varulv i London är en klassiker, det går inte att komma ifrån, men frågan är hur den klarar sig idag? Mycket bra, filmen står sig fortfarande mot de flesta nya monsterskräckfilmer som kommer ut. Framför allt är det kemin mellan Jack och David som är unik, ingen av dem är det vanliga köttfodret som brukar förekomma i skräckfilmer utan två välutvecklade och intressanta karaktärer, två mycket bra skådespelarinsatser, något som är ovanligt i skräckfilmer. Filmen är inte alls lika blodig som jag kommer ihåg att den skulle vara, jag var visserligen tonåring förra gången, men jag blev nästa lite besviken på filmen. Men bara nästan, för när vi väl får se blod på duken, sparar inte Landis på krutet. Detta var hans älsklingsprojekt men det höll nästan på att inte bli av, det var tack vare framgångar med filmer som Deltagänget och Blues Brothers som Landis fick tillåtelse att göra filmen. Och det märks att mycket hjärta är nedlagt i denna produktion, Landis är en duktig regissör med mycket svart humor och även om filmen inte är en komedi så lyser den svarta humorn genom på flera ställen. Landis som har gjort så många bra filmer behöver inte någon närmare presentation, efter ett enormt framgångsrikt åttiotal har han gått lite kräftgång i sin karriär på senare år, men här visar han att han kan hantera skräckfilmgenren med stor säkerhet och håller en säker hand vid regirodret.

Det som imponerar mest med filmen är Rick Bakers specialeffekter, kom ihåg att detta var långt innan CGI och annan datoranimering tog över mer och mer. När vi får bevittna Davids förvandling för första gången, häpnar man fortfarande år 2003 över hur bra gjort det är. Tack vare otroligt bra makeup, effekter och smart klippning ser det verkligen ut som om huvudpersonen förvandlas från människa till varulv. Eller första gången Jack kommer och hälsar på, de skador han har ser väldigt realistiska ut. Vad är det som är dåligt med filmen då? Det finns delar i produktionen där man helt klart ser att den har åldrats, sedan tycker jag att manuset inte håller hela vägen utan viker ner sig under tredje akten och går lite väl fort fram. Sedan hade det varit fräckt att se lite mer dödsscener, men man kan inte få allt. En amerikansk varulv i London är och förblir en av de riktigt bra skräckfilmerna som finns där ute, med ett bra manus, säker regi och utmärkta skådespelarinsatser höjer den sig över mängden av rullande bands-skräckfilmer som produceras idag. En helt klart sevärd film även efter 20 år.

Bild
Man kanske har blivit lite bortskämd med alla topptransfers som produceras nuförtiden men till en början var jag inte alls nöjd med bilden. Det är ganska mycket skräp och smuts på bilden, edge enchanment är väl synliga på vissa ställen och färgerna är inte de bästa, framför allt hudfärgen går åt det röda. Även om filmen är 20 år gammal har jag sett mycket bättre överförningar av äldre film, det går att se på filmen men man hade önskat en bättre bild.

Ljud
Ljudet är en glad överraskning, då originalljudet var mono så hade jag inga större förväntningar på det Dolby Digital 5.1-spår som följde med. Dock visade det sig att Universal har gjort ett mycket bra jobb med ommixningen, även om det mesta av ljudet kommer från fronthögtalarna och center så används surroundhögtalarna på ett bra sätt för att skapa en ruggig atmosfär. Överlag bra ljud även om det inte är ett kanonspår.

Extramaterial
Här har Universal slängt ihop en hel del extramaterial, jag var dock besviken att John Landis inte gjorde ett kommentarspår, men överlag är jag nöjd med det vi får. En sak är dock irriterande, varje gång man väljer extramaterial så dyker det upp en meny med vilket språk som materialet skall vara textat på. Men då man redan valt detta när man stoppade in discen frågar man sig varför de inte kodade discen så denna information finns även på extramaterial, det blir väldigt mycket tryckande på fjärrkontrollen nu.

Nåväl, vad det gäller extramaterialet så börjar vi med ett kommentarspår med de båda huvudpersonerna, David Naughton och Griffin Dunne, som är mycket underhållande, där de båda delar med sig av många anekdoter från filminspelningen, dock finns det en del stunder då de är helt tysta precis som om de bara tittar på filmen, vilket sänker helhetsintrycket. Sedan har vi filmens originalbakom kulisserna-reportage från 1981, ger en intressant inblick i inspelning av filmen, inte alls det där lösa fluffet som brukar förekomma idag. Sedan följer två intervjuer, den ena med John Landis och den andra med Rick Baker, båda är mycket intressanta och de delar med sig mycket om förarbetet och inspelningen av filmen, framför allt Landis som gärna hade fått ha en dubbelt så lång intervju.

Sedan har vi ett klipp från förarbetet, där vi får se hur Baker skapade händerna på varulven, den är utan kommentarer men om man gillar specialeffekter är den intressant. Sedan har vi ett gäng outtakes som tyvärr saknar ljud, dessa är ganska tråkiga och ointressanta förutom den sista som är hysterisk rolig. Sist har vi en storyboardjämförelse och fotomontage, storyboarddelen är intressant om man är stor fan av filmen men jag har lite svårt för dessa, då var fotomontaget mer intressant även om det bara var en minut långt. Även biografier över skådespelarna och regissören medföljer plus att man får ett fyrasidigt häfte med produktionsanteckningar.

Sammanfattning
En amerikansk varulv i London blev aldrig den kassasuccé som Universal hade hoppats på men har under året fått en trogen fanskara och är en bra skräckfilm. Detta är en fin utgåva av filmen och rekommenderas till alla som gillar skräckfilmer i allmänhet och varulvsfilmer i synnerhet.