Det är inte ovanligt att artister från andra områden än film försöker sig på skådespeleriet, vi har till exempel sett Eddie Izzard i Valkyria och Whitney Houston i Bodyguard. Özz Nûjen gör samma sak i den senaste Wallanderfilmen Skytten.
Filmen En man sitter i en bil och laddar en pistol, det är kväll, på ett närliggande tak ligger en prickskytt och väntar. Vinden och mörkret gör att skottet måste tas vid rätt tillfälle, ett skott, en träff. Plastsnöret kring lyktstolpen bredvid bilen indikerar att vinden är still, skytten andas ut halvvägs, spänner avtryckaren. Kulan tränger in genom tinningen och mannen dör omedelbart, skytten packar ihop snabbt och försvinner i natten. Det här är upptakten på den tjugoförsta filmen om Ystadpolisen Wallander - Skytten.
Wallander, tillsammans med resten av gruppen, undersöker mordet på mannen i bilen och finner att han varit misstänkt för en juvelstöt i miljonklassen. Malmöpolisen har dock misslyckats att åtala honom för brottet och Wallanders enda spår är den före detta flickvännen till den mördade. När hon efter förhör i Ystad blir nedskjuten av prickskytten mitt framför polisstationen jagar polisaspiranten Pontus efter skytten mot Wallanders order. Pontus hamnar öga mot öga med skytten som dock kommer undan i den efterföljande polisjakten. Wallander inser att det är någon form av organiserad brottslighet bakom juvelkuppen och att de försöker sopa igen sina spår, samtidigt är Pontus kanske nästa offer för prickskytten.
Wallander 21 är en stabil produktion som håller en klart godkänd nivå. Manuset känns genomtänkt och regissören Agneta Fagerström-Olsson undviker en del av de fällor i form av stereotyper som manuset lätt skulle kunna falla för. Skytten får tid på sig att utvecklas och känns inte lika forcerad som t.ex. den föregående filmen i serien, Läckan. I centrum är polisaspiranten Pontus och vi får reda på en del av hans bagage från tidigare liv.
Komikern Özz Nûjen spelar gangsterboss med trovärdighet och har det skönaste gangsterskägget på en bioduk sedan länge. Stefan Sauk dyker upp likt gubben i lådan, han spelar Pontus farsa och har med en överraskning som förklarar en hel del av Pontus agerande i de tidigare filmerna. Tyvärr upplever jag den delen i filmen som mest trevande, det blir varken bra eller dåligt av det utan lämnas i limbo. Lena Endre har inte mycket screen time i Skytten och det känns bra att någon annan än hon och Henriksson är i centrum för att utveckla de andra karaktärerna ytterligare. Nina Zanjani gör en bra insats som vanligt och jag önskar att hon fick än mer plats i serien.
Bild och ljud Precis som tidigare i serien levereras en klart godkänd bild utan några större problem. Svärtan är bra och detaljrikedomen likaså, i de sekvenser som filmats i mörker finns ett tydligt brus men det är inte förvånande. Färgerna ser bra ut och det hela är en bra tv-produktion. Ljudet används främst för att föra fram dialogen, det sker utan problem och med mycket bra kvalitet. Surrounden används kanske inte så ofta som man kunde önska till ljudbild och ljudeffekter, å andra sidan får vi njuta av Fläskkvartettens sköna musik i samtliga högtalare.
Extramaterial En trailer för Wallander 22 – Dödsängeln finns att beskåda samt trailers för Wallander 1-20.
Sammanfattning Skytten är bland de starkare korten i den senaste upplagan av Wallander. Det finns detaljer kvar att slipa på för att göra filmen riktigt spännande men det är absolut inget fel på intentionen. En underhållande film i polisfilmsgenren.
Skytten är tillsammans med Läckan dom hittills bästa filmerna i "säsong" 2
Lite kul är flera skådisar från Tusenbröder 2 och 3 är med här __________________________________ Det är så synd om fotomodellen. Hon får ingen mat. Hamburgaren tar de ifrån henne, när de har fotat klart. Stackars lilla fotoprinssesan måste ha diet. Men hon vet att hon är vacker måste stå emot sina hunger attacker.
