Transsiberian

Hitta bästa pris på:

Transsiberian (DVD) från 89.00

Kniven är djupt instucken i nacken. Blicken är död, men fokuserar ändå på något i väggen. Den karga kylan biter i ansiktet på polisen, men han verkar oberörd. Han hukar sig ner och knackar på träväggen där den döda blicken fokuserat. Ett ihåligt ljud. Ett lönnfack.

Filmen
Det amerikanska paret Roy och Jessie (Woody Harrelson och Emily Mortimer) har bestämt sig för att ta den legendariska transsibiriska järnvägen från Peking till Moskva. Roy är en kristen helyllekille med ett brinnande intresse för tåg. En dröm som går i uppfyllelse med andra ord. Hans fru Jessie är hobbyfotograf och hon tar tillfället i akt att ta bilder på människor i vardagssituationer. Hon hoppas att bilderna i framtiden kanske kan leda till en bok. Tidigt på resan träffar de paret Carlos och Abby (Eduardo Noriega och Kate Mara) som skall dela kupé med dem. Snabbt blir de vänner på ett sätt som resande långt hemifrån ofta medför.

Vid ett tågstopp i Irkutsk separeras Roy av en olyckshändelse från gruppen, men Jessie upptäcker det inte förrän tåget åkt en bra bit. Abby och Carlos försöker lugna Jessie att allt kommer ordna sig. Jessie blir mycket orolig och efter diskussion med tågpersonalen inser hon att hon måste hoppa av vid nästa stopp mitt ute i ingenstans för att vänta på nästa tåg, som hon och tågpersonalen tror Roy kommer med. Abby och Carlos insisterar på att följa med eftersom det inte är säkert för henne att stanna ensam. Sakta men säkert börjar Jessie inse att hennes reskamrater inte är de hon trodde.

En farofylld färd väntar.

Regissören Brad Anderson är kanske mest känd för The Machinist med Christian Bale, men han har även regisserat avsnitt till TV-serierna The Wire (säsong 1 och 2) och Fringe samt skräckfilmen Session 9. Vår egen Anton Bjurvald har intervjuat Brad Anderson i samband med Stockholms filmfestival.

Anderson har skrivit Transsiberian tillsammans med Will Conroy och de försöker verkligen skapa Hitchcock-anda i både berättandet och i stilen. Det lyckas inte fullt ut, men det är inte lätt att göra heller. Det finns många intressanta aspekter att framhålla med Transsiberian, men främst att det ges ordentligt med tid åt att utveckla karaktärerna, något som inte är helt vanligt i film numera. En annan är att det är Jessie som driver historien framåt och inte Roy. En kvinna i centrum som inte framställs som sexobjekt eller våp som behöver räddas, hon är en vanlig person helt enkelt. Klart intressant.
Filmen är dessutom snyggt filmad med öppna vidder och trånga tågutrymmen. Brad Anderson har ännu en gång använt sig av Xavi Giménez för fotot. Tyvärr finns det en del i Transsiberian som inte är bra också, först och främst tempot. Visst, jag framhöll att det var bra att karaktärerna ges tid att presenteras, men det är för lugnt tempo i filmen. Bara från inledningen till Roys försvinnande ägnas 35 minuter. Det händer inget direkt spännande, intressant eller engagerande under denna period. Det andra som stör är att det är på tok för tydligt hur saker och ting hänger ihop. Vissa saker verkligen korvstoppas så att man inte skall missa det. Det tredje är att det aldrig blir riktigt spännande. Alla element för att göra det spännande finns i princip redan där, men det som saknas är att nästa växel inte läggs i. Ett exempel är att när Roy försvinner blir Jessie orolig, men vi som åskådare blir inte det. Ifall Anderson och Conroy hade spelat ännu mer på hennes utsatthet skulle det kunnat bli en riktig nagelbitare. Det finns ytterligare moment i filmen som kunde gjort det riktigt spännande som inte utnyttjas fullt ut.

Sir Ben Kingsley som hårdför rysk knarkpolis imponerar.

Skådespelarinsatserna är mycket bra tvärs över. Främst imponerar Emily Mortimer med flera nyanser i sitt minspel och Sir Ben Kingsley som hård rysk knarkpolis. Woody Harrelson känns lite för mysig och naiv för min smak, men fungerar i och för sig som motvikt till de andra karaktärerna som är betydligt allvarligare. Kate Maras karaktär får för lite kött på benen, vilket är beklagligt då några av de andra får för mycket.

Bild & ljud
Bilden är skarp med bra djup. Färgskalan speglar det karga landskapet främst i matta grå, gröna och gula toner. Valet av färger är givetvis medvetet då det förstärker tonen i filmen.
Surroundljudet känns obalanserat och delvis felanvänt. Scener där tåget dundrar över bildrutan ackompanjeras av ett öronbedövande muller som jag upplever för kraftigt i kontrast mot inomhuscener där alltför lite ljud från omgivningen tas med. Dialogerna är är klara och tillsammans med musiken förlagda i de främre kanalerna. Obalanserat, som sagt.

Extramaterial
Inget var det här.

Sammanfattning
Allt som allt är Transsiberian förmodligen Brad Andersons mest lättsmälta film med en plot som är tämligen rak. Den klarar av att vara lagom spännande för att hålla intresset uppe genom hela filmen. Känns lite synd för den skulle kunnat vara mycket bättre.