"The Crew" lägger ribban direkt när svenska språkvalet i menyn kopplas till norska. Efter det går det, tro det eller ej, faktiskt utför ännu mer.
FilmenFilmens huvudkaraktär är Ged Brennan (Scot Williams). Som ledare över en rånarliga i Liverpool är det mycket att hålla koll på. Att hans samtliga "anställda" håller sig någorlunda osynliga, laglydiga och lojala mellan deras stötar, att hans fiender håller sig på tillräckligt avstånd och att han får info om kommande rånmöjligheter. Efter att ha levt det kriminella livet i många år har Ged lyckats spara ihop en ordentlig summa pengar som han nu tänkt investera i bostadsaffärer. Ett sätt att ta sig ur kriminaliteten och få leva lagligt men med fortsatt fet plånbok helt enkelt. En misslyckad stöt leder dock till komplikationer samtidigt som oroligheter bland stadens kriminella ligor uppstår när en annan lokal gangster hittas död.
Jag hade ifrån början försökt få med några av de andra karaktärerna i textstycket ovan, men då ingen av dem känns värt mödan struntade jag helt enkelt i det. Ingen i filmen, inte ens huvudkaraktären Ged känns sympatisk eller intressant. Hans bror Ratter (Kenny Doughty), deras kusin Moby (Rory McCann), Ratters vän Paul the Hom (Philip Olivier), Geds fru Debs (Cordelia Bugeja)… De är alla ointressanta. Ointressanta och irriterande.
Filmen då. Om man sett en del filmer inom samma område som
The Crew kan man ganska snart uppfatta ungefär vad de bra filmerna innehåller för olika ingredienser. Men. Det krävs någon med talang för att ta de olika delarna och faktiskt få ihop en bra film. Lite som med en sockerkaka. De flesta som sett någon baka en sockerkaka vet att man behöver bland annat ägg, mjöl och socker. Men man behöver kunna avgöra mängden för de olika delarna, annars blir slutresultatet ändå inte bra. (Det här är andra recensionen i rad som jag gör liknelser till mat, jag bör nog sluta recensera film på fastande mage.)
Regissören Adrian Vitoria eller manusförfattaren Ian Brady verkar inte lita på grundberättelsen helt och hållet. Gång på gång slänger man in onödigt grafiska våldsscener som filmen egentligen hade klarat sig alldeles utmärkt utan. Likadant görs med sex. Jo men visst, släng in några scener med mer eller mindre udda sexuella påhitt även om de inte tillför filmen någonting över huvud taget.
Troligen ska de våldsamma scenerna röra upp känslor hos tittaren (billigt knep som fungerar dåligt då man bara stör sig på det) och sexscenerna är väl något pinsamt försök till att locka fram lite komik. Vid ett tillfälle väljer Vitoria att kombinera våldet och sexet i en och samma scen. Minus och minus blev
inte plus den här gången. Filmen ska vara en mörk film, lite rå och inte något Hollywoodpåhitt tänkte man väl. Bra jobbat, det är helt klart material Hollywood inte ens skulle ta i med tång. Inte en enda av de scener som innehåller mer än en gnutta våld eller sex är nödvändiga för berättelsen fortskridning och de gör filmen sämre istället.
Några kanske tycker att jag hakar upp mig väldigt på just hur Vitoria (över-)använder sex och våld i filmen, men det blir lätt så när inte så mycket annat finns att diskutera. Skådespelet lämnar inget avtryck hos mig. Scot Williams karaktär Ged är inte färgstark nog att bära filmen på sina axlar, och inte heller någon av de andra väcker intresse. Stephen Graham (
Public Enemies) som Franner är nog den enda som stjäl scener i filmen. De olika personerna känns trovärdiga i sina roller men saknar det där extra som ska fängsla intresset.
Så vad har vi i slutänden? En film med helt okej grundberättelse, tyvärr uselt genomförd och kryddad med omotiverat våld och sex. Alltsammans med karaktärer man inte orkar engagera sig i.
The Crew är också ihopklippt och upplagd på ett sätt som förstör eventuell rytm och gör det ryckigt att försöka hänga med i vad som händer.
När jag önskar att jag kunde få tillbaka tiden jag lagt på att se en film är den inte bra i mina ögon. Tyvärr var fallet så den här gången.
Bild och ljudIbland är det bra, ibland är det dåligt. Bilden är i anamorfisk widescreen 1.85:1 och är riktigt bra stundtals. Sedan kan den i nästa scen vara grynig och med taskig belysning, för att därefter återigen vara knivskarp. Var killen bakom kameran schizofren eller bara lite allmänt velig?
Ljudet är även det drabbat här och var. Dialogen och ljudeffekterna kan låta kanonbra ena sekunden för att sedan vara av ganska dålig kvalitet därefter. Volymen är inte heller balanserad, då man ständigt behöver höja och sänka för att ha en rimlig ljudnivå. Försök se det positivt - då har du något att sysselsätta dig med tills filmen är över och du kan stänga av.
ExtramaterialBortklippta scener som hade gjort betydligt mindre skada om de fick vara kvar i filmen istället för andra jag syftat på ovan, lite klipp med klubben för inbördes beundran där man konstaterar hur bra alla är och ett montage med cirka två meningar under loppet av några minuter som ska föreställa ett "Bakom kulisserna"-reportage. Nej, inte ens det här lyckades man med.
SammanfattningDet enda jag bär med mig från
The Crew är det grafiska våldet jag helst sluppit se och de fåtal minuter Stephen Graham syns i bild. Att han är med på omslaget är angränsande till falsk marknadsföring då hans minuter framför kameran är färre än antalet minuter man visar karaktären Mobys fetischutövanden i bild. Jag rekommenderar bara den här filmen till personer jag inte tycker om.
Populära filmer
