Råttatouille (DVD) - dvdforum.nu

Mat ligger mig lika varmt om hjärtat som film, därför borde det vara ganska svårt att misslyckas när man kombinerar de två. Visst finns det exempel på motsatsen, men åtminstone två filmer på den här sidan om millennieskiftet har funnit en speciell plats i mitt gastronomiska hjärta. Sideways, i folkmun omtalad som “vinfilmen”, kan inte ha undgått många och faller mig perfekt i smaken. I En smak av livet serveras tittaren en hel meny, akterna är benämnde som förrätt, varmrätt och dessert, och har passionen till mat som centralt tema. Båda dessa filmer är rörande och roliga, och visar hur väl film om smaker, mat och vin kan fungera.

Filmen
Remy är inte en råtta som alla andra, hans inställning till mat skiljer sig från resten av råttsläktets. Det de andra råttorna ser som ett bränsle betraktar Remy som ett medel för storartade smakupplevelser. En dag jagas hans råttfamilj bort från huset de bebott sedan länge och Remy kommer bort från de övriga och hamnar i Paris, närmare bestämt på restaurangen Gusteau’s. Gusteau själv var en världskänd kock som fram till sin död levde efter mottot ”alla kan laga mat” och för Remy är det självklart att dessa ”alla” även inkluderar råttor. Han lyckas bli vän med kökspojken Linguini på Gusteau’s och tillsammans bestämmer de sig för att bli Paris bäste kock. Genom att styra Linguini likt en marionettdocka från sin plats under kockmössan lagar Remy fantastisk och fantasifull mat. Matgästerna köar för att få en chans att äta Linguinis (egentligen Remys) mat medan matkritikerna är lyriska. Det ser ut som om detta omdöme kan vara svårt att hålla då den fruktade recensenten Anton Ego dyker upp, en kritiker som aldrig missar ett tillfälle att ödelägga en kocks karriär med usla omdömen. Frågan är om världen, och Anton Ego, är redo för Remys kokkonst.

Remy hamnar ofta i trubbel …

Efter en lättare svacka som höll i sig över två filmer, Superhjältarna och Bilar, markerar Råttatouille Pixars sköna återkomst till fablernas underbara värld. Jag måste erkänna att förhandsrapporterna om en råtta som gourmetkock inte verkade särdeles upphetsande, men ack vad jag misstog mig.

Miljöerna har mycket med saken att göra. Det stämningsfulla återskapandet av Paris i all ära, men det är restaurangköket som tar priset som mest levande, inspirerande kuliss. Den minutiösa detaljrikedomen som ägnats kokkärl och råvaror får mig nästan att glömma att det är en animerad film jag tittar på. Detta är något som får betraktas som starkt jobbat med tanke på att en råtta samtidigt manövrerar en människa att laga mat.

Alla kan laga mat.

Råttatouille är kul, inget snack om saken, samtidigt finns här en matglädje som verkligen smittar. Positivt är också att allt inte måste vara roligt, gulligt eller lättuggat hela tiden för att komma med i manus. Grymhet, död och svek finns med som kryddor i historien, även om det förstås inte handlar om någon Bergmansk dysterhet. Kameraåkningarna får mig att kippa efter andan, fantasifullheten i regin vet inga gränser. Motsvarigheten till råttperspektivet i många scener är svårt att slå. Mer eller mindre kända namn står för rösterna; mest välrenommerad lär Peter O’Toole vara som matkritikern Anton Ego och funkar bra i en mångbottnad roll. Patton Oswalt som Remy gör ett storartat arbete och de många birollerna likaså.

Inget negativt då? Egentligen inte, åtminstone inte med de engelska originalrösterna. På svenska tappar man mycket av inlevelsen och tajmingen, men som så ofta med storproduktioner likt denna så är dubbningen hyfsad. Större delen av filmen satt jag som klistrad framför TV:n, men visst kan en filmupplevelse vara större. Men som animerad familjeunderhållning blir det inte mycket bättre än så här.

Remy tar kommandot.

Bild
Den anamorfiska bilden presenteras i 2.39:1, med en medelbitrate på 7,1 Mbit/sekund. Elektronikvaruhusen tycker om att demonstrera TV-apparater med datoranimerade filmer. Orsaken är förstås att det är svårt att misslyckas med sådana vid överföring till digitala media. Så också i det här fallet. Bilden är perfekt och känns närapå tredimensionell mellan varven. Färgerna är finfint återgivna och skärpan suverän.

Ljud
Ljudet presenteras i Dolby Digital 5.1 på en uppsjö olika språk. Den engelska dialogen funkar bäst och låter mest naturligt, men även den svenska smälter in bra i ljudbilden. Återigen har Pixar lyckats väl med mixningen, ljudbilden omsluter verkligen tittaren från alla håll. Omgivningsljud strömmar från alla håll och basen står för en naturlig botten, precis som sig bör, men aldrig på bekostnad av tydligheten i dialogen.

Extramaterial
Första DVD:n inleds som vanligt när det gäller Disney-DVD med en massa reklam i form av trailers, teasers och annan reklam för bolagets produkter, som bara kan hoppas over genom att byta kapitel (menyknappen fungerar inte här på min spelare). Irriterande!

Det riktiga extramaterial som ligger på den här skivan är dock mycket bra. Två kortfilmer inleder. Upplyft (4:49) är en dialogfri klassisk Pixar-kortis om UFO-nappning. I Din vän råttan (10:49) håller Remy och Emile en lektion om råttans roll i historien. Inslaget Gourmetmat och film (13:20) låter regissören Brad Bird och köksmästaren Thomas Keller berätta om sina passioner i livet, film respektive mat. Med tanke på mina intressen är det här extramaterial som passar mig utmärkt.

Under menyn för Inställningar gömmer sig Ljud- och bildinställningar, ett verktyg för att ”maximera din filmupplevelse”. I ett antal steg får man hjälp att justera ljusstyrka, kontrast, gamma, färg, ljud och så vidare. Instruktionerna är sparsamma och antagligen ganska svåra att följa för en nybörjare, men inte desto mindre är detta ett bra initiativ från Disney.

Den svårflörtade matkritikern Anton Ego.

Andra skivan är välmatad med bonusprylar och först ut är Bakom kulisserna, en dokumentär i fem delar som kan ses i följd eller var och en för sig. Designing the Movie (2:35) handlar om hur man gick tillväga för att designa de realistiska miljöerna. Animating a Rat’s World (1:42) visar hur riktiga råttor användes som förebilder för de animerade. Animation With a French Flavor (1:07) tar upp det typiskt franska som präglat mycket i filmen. Brad Bird The Big Cheese (6:18) är ett porträtt av regissören. Cooking 101 (3:22) är precis vad titeln antyder, en snabbintroduktion i matlagning tillsammans med filmens matkonsult Michael Warch (alltså inte 101 sätt att laga mat som den svenska felöversättningen vill ha det till). Det hela är väldigt ytligt för att kallas dokumentär, men inte desto mindre småtrevligt. En featurette vid namn Building Paris (11:29) kunde lika gärna varit del av dokumentären och går djupare in på hur man formgett det Paris som utgör filmens fantastiska bakgrund.

Karaktärsprofiler (8:01) utgörs av Brad Bird som kort berättar om sju av filmens karaktärer. Remy’s Incredible But Edible (2:59) verkar vara ett gäng teasers för filmen presenterade som recept på udda maträtter. Jorden runt med Råttatouille (5:18) består av sex trailers och klipp för Råttatouille på olika språk. I Rapids Progression (2:23) redogör klipparen Darren Holmes för hur en scen komponeras genom att olika bildelement monteras samman lager för lager.

Bortklippta scener är fyra till antalet och de klockar in på mellan tre och sex minuter vardera. Samtliga består av storyboards eller förvisualiseringssekvenser i olika mognadsgrad, ackompanjerade av provisoriska röster och musikstycken, samt en kommentar från filmmakarna. De illustrerar i första hand hur manuset utvecklats med tiden och motsvarar alltså inte bortklippta scener som vi är vana att se dem. Scenerna kan ses alla på raken eller individuellt.

Nyheter består av fler trailers och reklamfilmer liknande de som inleder på första skivan. Jag hittade tre påskägg, alla under minuten, ganska lätt. Det kan måhända finnas flera. Ett tar upp alternativa namnförslag och hur svårt det är att uttala titeln rätt, ett annat är en kort reklamfilm för råttgift, en tredje besöker filmteamet i köket. Dessutom ligger häftet Prickiga pyssel för de minsta barnen och en rabattkupong för tvättmedel (!) med som instick i fodralet. Det mesta av extramaterialet visas i anamorfisk bredbild och med svenska undertexter.

Sammanfattning
Låt mig konstatera att Pixar är tillbaka och det med besked. För en mattokig filmfantast som jag är Råttatouille en gåva från ovan. Träffsäker humor som anspelar på våra fördomar, lekfull regi och helgjutna röster bidrar till en skön och underhållande stund framför TV:n. Filmen är en fröjd som hemmabioupplevelse med kristallklar bild och närapå fulländat ljud. Till och med extramaterialet är bra. Inget snack om saken, Råttatouille smakar mumma och är ett gjutet köp.