Mummy Maniac

Hitta bästa pris på:

Mummy Maniac (DVD) från 69.00

Tillåt mig presentera Max Nikoff. Han har mest arbetat som producent, skådespelare och ljudtekniker på flera av Ulli Lommels lågbudgetalster från senare delen av 00-talet. Hans debut som manusförfattare och regissör mynnade ut i denna film. Med tanke på att jag inte var direkt förtjust i några av Lommels filmer, var förväntningarna heller inte speciellt höga på ”Mummy Maniac”.

Filmen
En ung man stryper sin styvfar med en scarf, något som hans mor sedan hjälper honom att dölja. Några år senare börjar unga kvinnor försvinna från gatorna, för att sedan dyka upp brutalt mördade och med huvudena inlindade i trasor som på en mumie. Någon tycker sig ha sett en av kvinnorna bli bortförda av en man iförd polisuniform. I ett trångt rum har mördaren låst in sig med sitt senaste offer…

Storyn blir oerhört fort monoton, med offer som spärras in med den galne mördaren och efter lite psykisk terror blir mördare. Detta upprepas oräkneligt antal gånger och däremellan har lite utfyllnadsscener kastats in. Mördaren som blir utskälld av sin mor eller glider runt på stadens gator i sin skåpbil utgör inte sällan denna typ av utfyllnad. Spänningen är hela tiden fullständigt obefintlig och det är frustrerande tråkigt. Efter ungefär en halvtimme börjar jag försöka se den som en slags installation eller konstfilm istället och då fungerar den faktiskt bättre. Kanske kan man se kvinnornas totala avsaknad av vilja till motstånd som en kommentar till hur vi människor lätt underkastar oss överheter, i detta fall en polis? Kanske, kanske inte. Det är fortfarande verkligen ingen bra film.

Mumiefiering.

Det här är inte lågbudget, utan snarare nollbudget. Skådespelarna, uppenbarligen amatörer, lägger ner det krut på rolltolkningarna som de gissningsvis väldigt knapphändigt skriva karaktärerna förtjänar. För att vara en skräckfilm som fokuserar på terrorelementet är den även extremt snäll vad gäller blod och våld, vilket nog enkelt kan förklaras med att det inte fanns pengar till något annat. Fotot är i sig ingen katastrof, men kameran de använt har ofta stora problem att hålla skärpan och så gott som alla bilder känns väldigt platta. Jag får en känsla av att skaparna aldrig hade någon större ambition att göra något bra, utan bara ville få ihop något som sedan kunde krängas billigt tillsammans med en hög andra liknande filmer i videohyllan. Förmodligen har avkastningen varit helt ok.

Bild och ljud
Jag har faktiskt jättesvårt att bedöma bildkvaliteten. Vad är undermåligt källmaterial och vad är slarvig överföring? Det ser ofta suddigt, oskarpt och blaskigt ut samtidigt som det känns väldigt platt. Till vänster i bildkant löper ett lodrätt streck som tycks ha hamnat utanför i efterbearbetningen. Inga av de många filter som används i försök att piffa upp bildspråket ligger över den smala remsan i alla fall.

Tvåkanaligt DD-spår som känns någorlunda ok. Musiken i filmen bidrar till den där meditativa känslan som fick mina tankar att vandra åt konstfilmshållet och den kommer fram rätt bra. Samtidigt kan dialogen ofta låta burkig och en del av effektljuden ligga klumpigt mixade.

Extramaterial
Inget.

Sammanfattning
Nej, den här filmen ska ni verkligen inte se. Jag har svårt att se hur ens den mest fanatiska skräckfilmsfantasten kan få ut speciellt mycket av den här tråkiga smörjan. Noble har inte gjort bort sig med utgåvan egentligen, borträknat det faktum att de valt att distribuera den över huvud taget.