När den första filmen i ”Matrix”-trilogin, ”Matrix”, kom var det en omvälvande upplevelse. Jag gick på filmen flera gånger på bio, den var ett gjutet köp på DVD och filmen gick ofta hemma. När så ”Matrix Reloaded” kom hade jag tappat intresset och jag har undvikit den och faktiskt inte sett den förrän nu (det var några år sedan jag tittade på ”Matrix” också). Det var med viss förväntan jag satte i den magiska disken och såg de gröna tecknen flyta ner för skärmen. Skulle jag bli besviken eller skulle den där känslan från den första ”Matrix”-filmen återkomma?
FilmenFilmens handling är förtjänstfullt beskriven av Henrik Ragnevi
här här och Jonas Aronsson har skrivit om boxen med alla tre
Matrix-filmerna
här.
Konceptet från den första filmen finns kvar, men lite av den spänning som just avslöjandet av the Matrix gav finns inte riktigt med i tvåan, även om en annan tvist på temat kommer till i slutet av filmen. Handlingen går i ett rasande tempo och det saknas sannerligen inte snygga stridsscener, men det blir nästan lite för mycket av det goda och stridsscenerna känns som transportsträckor och även om tempot i sig är högt så drar dessa ner på berättartempot i filmen. Det jag saknar från den första filmen är känslan av att detta är på riktigt. I första filmen så var det just det som var det stora och om bröderna Wachowski koncentrerat sig mer på att vidmakthålla denna känsla och lite mindre på att göra übersnygga stridsscener så hade filmen blivit betydligt intressantare.
Den utvalde Neo gör sig redo att möta fiender. |
Keanu Reeves är som gjuten som Neo. Reeves träiga och kantiga spel passar perfekt för en roll som Neo och Carrie-Anne Moss är fortfarande lika kyligt vacker som Trinity. Första filmens bjässe, Morpheus (Lawrence Fishburne), får en lite mer nyanserad roll och det är inte längre lika klart att profetian verkligen är sann. Av ondingen agent Smith (Hugo Weaving) får vi ser mer (eller ska jag skriva fler av?), men jag hade nog gärna sett mer av hur han utvecklats efter det att han blev befriad från the Matrix av Neo. Nu är det praktiska med trilogier att mittendelen kan skapa frågor som sedan besvaras i den sista delen och kanske är just detta med Smith en sådan fråga. Några skådespelare blir introducerade i andra delen och det är alltid svårt att få karaktärer att slå rot när de är nya och egentligen så är det ingen av de nya som riktigt fastnar heller. Den som fastnar mest är Niobe (Jada Pinkett Smith), som också är huvudpersonen i spelet
Enter the Matrix, som den vackra och tuffa kaptenen på skeppet Logos. Henne ser jag gärna mer av och det skulle vara intressant att få veta mer om hennes relation till Morpheus.
”What a coincident, my name is also Smith.” |
BildBilden är i 2.40:1, 1080p 24 bilder per sekund och mycket välgjord. Svärtan är djup. Skärpan och detaljnivån är mycket bra, man ser varenda por i Morpheus ansikte och till exempel Links ögon syns väldigt bra. Färgerna är på
Matrix-vis lite speciella, men effektiva. Jag noterade inga störande digitala artefakter och bilden har ett fint flyt. Kort sagt är det en bra och angenäm bild på utgåvan.
LjudLjudet är bra, men inte så överväldigande som jag skulle vilja. Det händer, med tanke på filmen i övrigt, väldigt lite i de bakre högtalarna, även om de naturligtvis inte står tysta under filmen. Ljudet är detaljerat och väldefinierat, med en klarhet och krispighet som övertygar och dynamiken är dessutom hög. Jag hade dock kunnat tänka mig att få ett större utnyttjande av baskanalen och en bredare och djupare ljudbild. Ljudet är avlyssnat på en anläggning som inte kan avkoda HD-ljudformat.
ExtramaterialUtgåvan är späckad med extramaterial.
Två
kommentarspår:
Philosophers Commentary by Dr. Cornel West, Ken Wilber och
Critics Commentary by Todd McCarthy, John Powers, David Thomson. Dessa är tyvärr ej textade på svenska, men ändå intressanta för den som vill grotta ner sig. Roligt att man låter två filosofer och tre kritiker kommentera filmen även om det i sig inte riktigt räcker till för att hålla mitt intresse vid liv. För den hugade finns det ett antal informativa
featuretter:
Car Chases,
Teahouse Fight,
Unplugged,
I´ll Handle Them,
The Exiles,
The Matrix Unfolds,
Pre-load,
Get Me an Exit och den roliga
The MTV Movie Awards Reloaded. I
dokumentärerna Enter the Matrix: The Game och
Enter the Matrix får vi dels veta mer om spelet
Enter the Matrix och dels se de videosekvenser som finns I spelet.
Musikvideon med P.O.D., ”Sleeping Awake”, är ganska ointressant och i SD-format och stereo. Det följer också med några
trailers och
bild-i-bild-kommentarer i form av
In Movie Experience. Ett intressant grepp som blivit vanligt och som ger den som vill veta mer om filmen på ett överskådligt sätt möjlighet att direkt på skärmen få relevanta fakta presenterade av olika personer som haft med just den scenen att göra. Ett lite mer udda inslag är en skriven
introduktion av bröderna Wachowski.
Det är ett massivt, välgjort och intressant extramaterial som förtjänar ett högt betyg, som dock dras ner från full poäng på grund av att materialet inte är i HD, kommentarspåren inte är textade (förvisso finns det kinesisk text) och att det saknas BDlive. Det sistnämnda drar dock inte ner betyget utan är mer ett konstaterande.
SammanfattningJag tror att jag gjorde rätt som inte såg filmen när den kom, för då tror jag att jag hade blivit besviken. Nu känns detta helt okej och bra. Den når inte alls upp till den nerv och nyskapande känsla som den första filmen hade, men den känns ändå som en bra transportsträcka till den tredje delen.
Populära filmer
