Manchurian Candidate, The (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 65.00

Dags för ännu en nyinspelning och den här gången är det en politisk thriller som får sig en ansiktslyftning. Kommunism är utbytt mot global kapitalism i Jonathan Demmes version av The Manchurian Candidate med gräddan av Hollywood i de stora rollerna. 1962 var det Frank Sinatra som hade en av huvudrollerna, nu är det hans dotter Tina, som producent, som är en av kockarna bakom konspirationssoppan. Jonathan Demmes När lammen tystnar var en stark filmupplevelse, men sedan dess har hans filmer inte lyckats överväldiga mig. Lyckas han den här gången?

Filmen
USA närmar sig ett nytt presidentval och en av kandidaterna till vicepresidentposten är kongressledamoten Raymond Shaw (Liev Schreiber), en hyllad krigshjälte från Gulfkriget 1991. Han stred där som sergeant under kapten Ben Marco (Denzel Washington) i en trupp allierade soldater som under en nattlig förflyttning blev överfallna av irakiska styrkor. Sergeant Shaw lyckades föra truppen, och den skadade kapten Marco, i säkerhet och fick vid hemkomsten till USA medalj som tack för sin insats. Som videpresidentkandidaten är Shaw starkt uppbackad av både sin dominerande och hänsynslösa mor, senator Eleanor Shaw (Meryl Streep), och företaget Manchurian Global, en av den amerikanska militärens största underleverantörer. Ben Marco å sin sida är befordrad till major, men lider av svåra depressioner orsakade av trauman från kriget. Marco förföljs av drömmar som inte stämmer överens med den gängse bilden av vad som hände. I drömmarna utsätts han själv och de övriga soldaterna för hjärntvätt och tortyr. När en annan av de överlevande tar kontakt med honom och berättar om liknande drömmar bestämmer sig Marco för att söka upp kongressledamot Shaw och försöka ta reda på vad som verkligen hände i Kuwaits öken.

Kongressledamot Shaw (Liev Schreiber) och major Marco (Denzel Washington)

Ben Marcos paranoia är central i The Manchurian Candidate och regissören Jonathan Demme och hans (näst intill) ständige fotograf Tak Fujimoto använder sig av många övertygande knep för att se till att den känslan förmedlas även till publiken. Ett närgånget foto, kakofonier av ljud och en klippning som hugger av scener på oväntade ställen, och presenterar dem i ett diffust tidsperspektiv, framhäver major Marcos sinnestillstånd. Allt detta ställer höga krav på Demme och resten av hans team, krav som de infriar; faktum är att ångesten och förvirringen som Marco, såväl som de andra överlevande, upplever emellanåt nästan går att ta på. Som grund finns här ett välskrivet manus som ständigt överraskar och tar handlingen i oväntade riktningar. Det är skrivet av Daniel Pyne och Dean Georgaris som hämtat inspiration både i filmversionen från 1962 såväl som i Richard Condons roman. Det bakomliggande hotet, som tidigare varit kommunismen, är här utbytt mot betydligt mer tidsenliga kapitalistiska intressen. Trots att manusförfattarna tagit sig en del friheter och jobbat för att skapa en originell berättelse, inte bara en ny version av den gamla filmen, så har de lyckats undvika de logiska brister (förutsatt att man accepterar de grundläggande premissererna) som ofta förekommer i konspirationshistorier. Visst är en del händelser och situationer mindre troliga att inträffa i verkligheten än andra, men på det stora hela fungerar storyn och man slipper distraheras av alltför fantastiska sammanhang och skeenden.

Senator Eleanor Shaw (Meryl Streep)

Hela äran för det lyckade resultatet ska inte läggas på manusförfattarna och gänget bakom kameran för de som står framför gör också ett starkt, vissa till och med ett alldeles lysande, jobb. Denzel Washington gör en roll som inte känns helt typisk för honom, med desperation och oförmåga som centrala egenskaper hos hans rollfigur. Ben Marco är i hans tolkning både intelligent och hjälplös, och många gånger på gränsen till sammanbrott, men hittar på något sätt alltid tillbaka till den styrka han en gång hade, och kämpar vidare. Meryl Streep som senator och mor är också en stark upplevelse, vilket kanske inte är någon större överraskning med tanke på hennes meriter. Hennes porträtt av en politiska barracuda är skrämmande och rollen tillåter henne att spela ut fullständigt. Allra starkast intryck gör Liev Schreiber när han nästan enbart med blicken klarar av att förmedla alla steg på känsloskalan. Hans insats som potentiell amerikansk vicepresident överglänser, i mina ögon, här både Washington och Streep. Även i birollerna figurerar mängder med aktörer som briljerar, bland dessa Jon Voight och Jeffrey Wright, så att säga att The Manchurian Candidate är välspelad är helt klart en rejäl underdrift.

Bild
Skärpan är knivskarp större delen av tiden, i de många närbilderna på ansikten syns varje por och varje rynka, men i ett fåtal scener är skärpan sämre, nästan luddig, och detta i både mörka och mer ljusstarka partier. Detaljerna blir lidande i de mindre skarpa partierna och resultatet kan i de stunderna närmast beskrivas som trött, utan bett. Men mestadels är bilden riktigt bra, även om det förekommer viss kantförstärkning och någon enstaka persienneffekt. Färgerna är naturliga där de ska vara det, och förvrängs för att påverka vår uppfattning av en del scener, helt enligt filmmakarnas intentioner. Hudtonerna är i det närmaste perfekta, vilket är en bedrift med tanke på den extremt närgångna kameran. Det finns vare sig repor och smuts som stör det fina intrycket. Den anamorfiska bilden är i formatet 1.78:1 och medelbitrate håller sig på 6.2 Mbit/s.

Ljud
The Manchurian Candidate är en relativt framtung historia vad gäller ljudet, med dialog och nyhetskommentarer som ständigt påminner om det försvarspolitiska klimatet i landet väl definierat i centerhögtalaren, men bröstar ofta upp sig och innesluter tittaren när omständigheterna kräver det. Röster låter ibland diskantfattiga, men är trots detta alltid lätt att urskilja. Den inledande stridssekvensen i Kuwait är bara ett av många exempel där både bas och surroundhögtalare utnyttjas för att höja totalupplevelsen. Detsamma gäller drömsekvenser och hallucinationer; det är mycket tack vare ljudmixen som den ständigt närvarande paranoian är så övertygande. Det finns ett engelsk och ett tyskt ljudspår att välja mellan, båda i Dolby Digital 5.1 (448 kbit/s).

Extramaterial
Det är alltid trevligt när extramaterialet textas på svenska, vilket det gjorts här med undantag för de olika kommentarspåren (text på engelska eller tyska kan dock väljas för dessa). Allt extramaterial presenteras i traditionellt teveformat.

Först ut är ett kommentarspår med regissören Jonathan Demme och manusförfattaren Daniel Pyne. De fördjupar sig i karaktärernas beteenden, skillnader från och likheter med filmversionen från 1962 och romanen, teorier kring hjärntvätt och hur dikten kom att överensstämma med verkligheten (det nu pågående Irakkriget inleddes efter att manus skrevs klart). Dessvärre ägnar de alldeles för mycket tid åt att namnge, och berömma på det mest oblyga sätt, alla som dyker upp i filmen, vilket emellanåt gör spåret segdraget och ointressant.

Mer koncentrerade mattnyttigheter finns det då i det första inslaget, Den inre fienden: Bakom The Manchurian Candidate (14:09), som tar upp allt från planeringen av projektet till utformningen av vissa av filmens nyckelscener. Skådespelarna (11:59) påminner om kommentarspåret med väl mycket smörande, men innehåller också intressant bakgrundsinformation för huvudkaraktärerna. På det följer sedan fem stycken Alternativa scener (9:28) och två Bortklippta scener (2:43); ett par av dessa dyker upp i filmen i form av bakgrundsinformation. Samtliga scener kan ses med eller utan Demmes och Pynes kommentarer. Efter att ha kikat på Provspelning med Liev Schreiber (2:54) förstår man att han fick rollen som Raymond Shaw. Politiska experter med regissörens kommentarer (10:38) är tre filmade diskussioner, där bland andra regissören Sidney Lumet och komikern Beau Sia medverkar, som utgör stommen i de politiska nyhetssändningar och kommentarer som ständigt förekommer i filmens bakgrund.

Sammanfattning
Den redan tidigare utgivna amerikanska utgåvan (region 1) och den här svenska är vad gäller engelskt ljudspår, extramaterial och bild- och ljudkvalité i stort sett identiska (det som skiljer är övriga språkalternativ och ett gäng inledande trailers som vi faktiskt slipper). The Manchurian Candidate är en välgjord politisk konspirationsthriller där ständiga överraskningar håller spänningen vid liv och presenteras med ljud och bild som hamnar på den övre delen av betygsskalan. Extramaterialet övertygar inte på samma sätt; inte så att det är dåligt, det är bara inte lika bra som resten av utgåvan.