Lost Boys: The Tribe

Hitta bästa pris på:

Lost Boys 2 The Tribe - Uncut (DVD) från 69.00

Likt ”Tommy eller Elvis”-dispyten på slutet av 50-talet delade två vampyrfilmer folket 1987. Filmerna var ”Natten har sitt pris” och ”The Lost Boys”. Då jag var en ortodox ”Natten har sitt pris”-kille har jag aldrig haft några nära band till ”The Lost Boys”, så ryktet om en uppföljare lyfte inte på mer än ett av mina ögonbryn. (I och med att jag föddes 1983 av inte helt oansvariga föräldrar kan historielektionen ovan vara något av en efterkonstruktion.)

Filmen
Chris och Nicole Emerson (Stifler i American Pie: Band Camp och Taylor i O.C.) har förlorat sina föräldrar i en bilolycka (är du förälder till filmungdomar – snälla kör inte bil). Detta och Chris bakgrund som professionell surfare tar dem till den lilla kuststaden Luna Bay och deras moster Gillian. Inte långt efter att de slagit sig till ro blir de inbjudna till fest hemma hos Shane Powers (Angus Sutherland) - en av Chris surfarbekanta som snabbt blir betuttad i vackra Nicole. Som den ovana vindrickaren hon är luras hon att dricka ett glas vampyrblod, vilket förvandlar henne till halvvampyr. I sökandet efter jobb får Chris sin systers förvirrade beteende förklarat av vampyrjägaren Edgar Frog (Corey Feldman), och snart får han istället sätta tänderna i ett undercoverjobb med mål att utplåna Shane och rädda sin syster.

The Lost Boys födde karriärer som efter det gått ned och först nu upp igen (Kiefer Sutherland, Jason Patric), men den var även början till slutet på en karriär som först gått ned och sedan ännu djupare ned. Detta är verkligen inte Corey Feldmans 24 eller Narc. Då Kiefer haft den goda smaken att överlåta skurkrollen till sin halvbror Angus gör Feldman här sin Speed 2: Cruise Control. Om inte karaktären Edgar Frog tappat det fullständigt sedan vi sist mötte honom så finns det inget skådespeleri kvar i Feldmans kropp. När höjdpunkten i filmen för Feldmans del är levererandet av repliken ”Who ordered the stake?” är det inte Stand by Me-klass direkt. Syskonparet, som spelas av Tad Hilgenbrink och Autumn Reeser, klarar sig dock bra och Gabrielle Rose som mostern är skönt B-skräckkomedisk i sitt skådespel.

dvdforums Emil Ryderup (Spiritual_Chaos) suger?

Nu kanske jag hittills gett er spegelbilden av en usel vampyrfilm, men någon sådan finns inte här. Redan under Tom Savinis cameo innan förtexterna pumpas det ut mer blod än i originalet och så fortsätter det. Ett skojigt tema är att de extremsportande vampyrerna filmar Jackass-inspirerade hyss fast med en morbid twist. Filmen är som ni kanske vet gjord direkt för videomarknaden, men jag tycker absolut att den skulle platsat på de amerikanska biograferna, om inte även internationellt. Den är absolut mycket bättre än Twilight – en förskräcklig film som gjorde succé på de kollektiva dukarna och var handling liknar denna films. Det är lite lustigt att filmen fick mig att tänka på From Dusk Till Dawn-uppföljarna, då jag anser dem vara exempel på bra videoexklusiva filmer, och så visade det sig att regissören P.J. Pesce ligger bakom trean i den serien. De enda han ska sparka till sin nästa film är de som gjort de skakiga ”vampyreffekterna”. Som de ser ut nu skulle jag gissa på att det handlar om samma killar och tjejer som ligger bakom effekten ”lagerbyte”.

Bild och ljud
Den lagom breda anamorfiska 1.78:1-bilden ligger på lagom höga 5.72 Mb/s i medelbitrate. Konturerna är lagom skarpa och kontrasten mellan de naturliga färgerna är absolut lagom djup. Svärtan är lagom bra och även de mörka scenerna har en lagom detaljrikedom. Tyvärr finns lagom mycket blockbildning i dessa scener och tillsammans med lagom mycket vitt skräp genom hela filmen blir betyget bara lagom högt.

Även om 5.1-ljudet kunde trycka på mer för att skrämma i skräckscenerna så bjuder spåret på en hel del kul, fast det mixats med lite mindre biografer i åtanke. Jag minns framförallt en kurragömma med tandsjunk som pågick i samtliga högtalare.

Extramaterial
Det låga betyget på extramaterialet beror inte på att skivan innehåller på tok för lite extramaterial, utan att det som finns är på tok för dåligt. Vi börjar med featuretten Action Junkies, som i sitt försök att förklara hur coolt det är med alla i mitt tycke mediokra motorcykelstunts närmast devalverar upplevelsen av själva filmen. Näst på tur är än mer horribla Edgar Frog’s Guide to Coming Back Alive med en Corey Feldman, om möjligt ännu djupare ”in character”, förklarandes hur man bäst tar kål på vampyrer. Sedan får vi två snarlika alternativa slut där Corey Haim (som skulle haft en betydande roll i filmen, men inte dök upp på inspelningen i Kanada på grund av problem med passet) och Jamison Newlander från ettan på två minuter lyckas ge mig rejäl avsmak inför en eventuell trea. Slutligen finns här fyra musikvideor varav de tre med bandet Yeah Whatever var så vidriga att jag förstår grannarnas dunkningar i väggen. G Tom Macs cover på originaltemat ”Cry Little Sister” klarar sig ifrån bilan på grund av att den i alla fall har en video som verkar ha filmats med något mer professionellt än grannpojkens nya mobiltelefon.

Sammanfattning
Det som är positivt med uppföljare av detta slag är att alla köper vampyrkonceptet utan någon längre övertalning. Ingen dötid med andra ord. Det som är negativt är att filmskaparna i jakten på alla videotittare på intelligensskala, förstör annars smarta lösningar med en hel del övertydlighet. Lost Boys: The Tribe innehöll en hel del habila referenser till filmerna jag växte upp med och då man även fyllt keepcaset till bredden med blod tycker jag att detta är en värdig fortsättning. Hade filmen varit en uppföljare till Natten har sitt pris hade jag dock säkert skrikit ”hädelse” och dränkt den i närmaste dopfunt.