Samma dag som den släpptes åkte jag ner till Media Markt och köpte Den. Filmen som har prisats så. Min son som var med fick en ny barnfilm, ”Nasse hittar en kudde”. Det finns inga direkta kopplingar mellan ”Nasse” och ”Låt den rätte komma in” mer än att båda är svenskproducerade.
FilmenDVD-utgåvan, som vi fick som recensionsexemplar av Sandrews, har Rikard Eriksson redan
recenserat. Han har dessutom sammanfattat filmen i sann vampyranda.
Oskar är tolv år och ensam. Hans mamma och pappa har skilt sig. Han har inga kompisar. Han blir ständigt fysiskt och psykiskt utsatt i skolan av tre klasskamrater. I en mapp samlar han nyheter ur tidningen om mord som han klipper ur tidningen. Kniven. Ja, jaktkniven är hans enda riktiga vän. Den är gömd i insidan av hans jacka och han drömmer om att hämnas och döda sina antagonister. Kniven sover under hans madrass på natten. Kniven är hans vän och frihet. En kväll går Oskar ut och viftar med kniven i luften innan han levererar det dödande hugget. Knivens spets borrar sig in i stolpen av trä. Det är då han möter Eli, en tolvårig tjej som luktar konstigt. Det är hon som kommer bli Oskars jaktkniv.
Vännen. |
Jag har inte läst boken och jag förstår att det finns massor med underliggande kontext som har fått stryka på foten till filmen. Visst, det finns där som nyanser mellan filmrutorna. Jag tror att den ovane åskådaren riskerar att missa dessa subtila kommentarer i bildspråket och manuset. Regin av Tomas Alfredson är ypperlig och de prestationer han klämmer ur Eli (Lina Leandersson) och Oskar (Kåre Hedebrant) är minst sagt enastående. Bildspråket måste också nämnas eftersom kameran är på stativ och sällan i rörelse. "Fotografierna” avspeglar historien väl och det känns som om man står och tittar på på avstånd. Då jag är uppväxt i samma tid som filmen utspelar sig känner jag igen massor med referenser i kostym och rekvisita. Det har verkligen lagts ner en hel del energi för att återskapa miljön. Kolla bara in tapeten på den lokala restaurangen!
Filmen var bitvis svår för mig att se. Jag har själv varit i Oskars situation, minus vampyren då, det vill säga utsatt för mobbning när jag var ung. Scenen med kläderna i pissoaren efter gymnastiken gav mig genast kalla kårar och förde mig tillbaka till en tid som jag helst vill glömma. Jag känner igen snacket, sättet och metoderna som antagonister använder. När jag såg filmen kände jag att jag själv grep efter ”kniven” trots alla år som gått. Tomas Alfredson har i mina ögon lyckats exakt träffa den utsatthet och den ensamhet som Oskar och även Eli är i.
Låt den rätte komma in är en mörk och morbid saga, dock med ljuspunkter och hopp.
Filmen som helhet då. Det är en mycket bra film, dock tycker jag kompromisserna i filmens manus bitvis är lite för tydliga. Filmen skulle inte må dåligt av ytterligare 20-30 minuter för att fördjupa och även städa upp några lösa spår (jo, jag är medveten om att filmen redan är 114 minuter). Material som jag är övertygad om finns i boken och förklarar dess framgång. Tomas Alfredson gör ett gediget hantverk, men jag är inte riktigt lika hänförd som Rikard i sin recension. Den räcker inte hela vägen fram för att jag skall ge den toppbetyg.
Tydligen är en remake redan på gång i USA - en utomordentligt korkad idé. Den här filmen behöver inte en remake. Det som behövs är att amerikanska filmskapare dissekerar filmen och lär sig hur en skräckfilm skall byggas upp. Det finns en mening med att skapa karaktärer med djup som åskådaren bryr sig om. Sätt sedan dessa karaktärer i en kontext som är otäck. Hinkar med blod och köttslamsor ackompanjerat med avslöjande musik är
inte skräckfilm. Fan ta dem.
"Kniven." |
BildFilmen är vacker och imponerande visuellt. Svärtan är mycket bra likaså det vita i den gnistrande snön. Skärpan är bra och jag kan inte upptäcka några modifieringar av bilden i form av konturförbättringar. Färgerna kanske inte hoppar ur bilden och biter en, utan är mer dämpad och återhållsam - ett medvetet val för att förmedla stämningen kan jag tro. Detaljer i bilden är mycket bra och närbilderna på Elis ögon visar detta tydligt.
LjudSurroundet används på ett mycket trevligt sätt med detaljer i ljudbilden. Den varierande ljudvolymen för dialogerna fungerar bara om volymen ligger relativt högt från början. Viskningar och andra intressanta omgivningsljud försvinner om volymen är satt för lågt. Ett exempel är när Eli och Oskar är hemma hos Eli och grannen ovanför bankar i golvet och gormar när de för oväsen. Det går att höra vad han säger om volymen är hög nog. Musiken i filmen fyller rummet på ett härligt sätt och använder alla högtalarna. Värt att nämna är att den amerikanska utgåvan har ett DTS-HD Master Audio ljudspår, något som den svenska ugåvan saknar.
ExtramaterialSamma som på DVD:n. Den amerikanska utgåvan har dessutom fyra bortklippta scener samt en kort bakom kulisserna som inte finns på den svenska utgåvan. Jag kan inte för mitt liv förstå hur de motiverat det beslutet. Gör om, gör rätt. Det som är värt att notera är att en DVD av filmen följer med när du köper Blu-ray-utgåvan. Är det inte tvunget att ha den svenska utgåvan rekommenderar jag att du köper den amerikanska utgåvan istället och får mer extramaterial, men minus extra DVD:n. Den är till och med billigare med frakt än att köpa i Sverige.
SammanfattningEn av de bästa svenska filmerna de senaste tio åren. Väl värd att se enbart för det vackra fotot och musiken. Synd att Tomas Alfredsson inte gjorde filmen en halvtimme längre för att utveckla berättelsen. Det som han däremot lyckats göra är en unik vampyrfilm, vilket kan vara svårt att tro i en så överexploaterad genre.
Populära filmer
