Nu har turen kommit att recensera den sjätte filmen i den 33 episoder långa sviten om Oxford-kommissarien som lystrar till namnet Endeavour Morse. Episoden sändes första gången i brittisk teve den 15 mars 1988 och har underrubriken
Uppgörelsens tid. Berättelsen är denna gång inte baserad på en roman eller novell, utan på en idé av författaren Colin Dexter. Övriga filmer om kommissarie Morse som har recenserats här på dvdforum hittar ni
här. För de vetgirige rekommenderas ett besök på
den officiella hemsidan eller en plats på
den virtuella guidade turen genom Oxford i Morse fotspår.
FilmenNär Lonsdale College, Oxford, drabbas av ett förmodat ritualmord på en japansk student befinner sig Kommissarie Morse redan på plats. Som inbjuden gäst till en fest blir han inte bara direkt involverad i mordfallet, han förser med sin blotta närvaro också flera personer med alibi, personer som annars skulle ha blivit misstänkta för brottet. Under utredningen inser Morse att den avoghet flera av de inblandade hyser mot allt japanskt kan vara nyckeln till gåtan, men han ser inte hur.
I
Kommissarie Morse – Uppgörelsens tid drar Morse (John Thaw) stor del av lasset på egen hand och assistent Lewis (Kevin Whately) figurerar mest i periferin. Morse vänskap med en av universitets doktorer, Jane Robson (Anna Calder-Marshall), påverkar hans sätt att leda utredningen och av respekt till henne går han försiktigt fram och sköter det mesta på egen hand. Mordgåtan är i vanlig ordning svår att knäcka, både för Morse och för åskådaren, men också snurrig och långa stunder tråkig. Första halvtimmen som både syftar till att etablera förståelse för releationen mellan Morse och Jane Robson, och att lägga grunden för mysteriet känns ostrukturerad och långsam. Episoden har efter den tröga starten problem att engagera och en oväntat svag dialog och medelmåttiga skådespelarprestationer, inte ens John Thaw når sin normala nivå, gör det här till ett svagt avsnitt av
Kommissarie Morse. På pluskontot hamnar ett snyggt och konsekvent utnyttjande av spegelbilder och reflektioner i bildkompositionerna.
BildJag har också recenserat
Kommissarie Morse - Själamässa och återanvänder vissa omdömen och beskrivningar därifrån.
Kommissarie Morse – Uppgörelsens tid ser ut som den teveproduktion från 1980-talet den är. Inspelningen är gjord på 35 millimetersfilm och överföringen innehåller en viss kornighet, mest tydlig i mörkare partier, dock inte mer än vad som är acceptabelt. Bilden, som är i klassiskt teveformat 1.33:1, lider av låg detaljnivå och svag skärpa och något matta, om än naturliga, färger. Det förekommer bara väldigt lite skräp och repor och som helhet är det en godkänd bild som erbjuds. Medelbitrate ligger på 7,5 Mbit/sekund.
LjudLjudspåret är på engelska och i stereo. Både dialog, musik och andra ljud kommer fram bra, men det är centerfokuserat och basfattigt. Precis som i fallet med bilden, så är förstås förklaringen den att det är en något ålderstigen teveproduktion, och den utrustning de flesta hade hemma i vardagsrummet för snart 20 år sedan ställde inte krav på vare sig anamorfisk bredbild eller uppslukande, tredimensionella ljudmiljöer. I jämförelse med
Kommissarie Morse - Själamässa så är ljudet mindre burkigt och därmed något bättre.
ExtramaterialDet finns inget extramaterial på
Kommissarie Morse – Uppgörelsens tid.
SammanfattningKommissarie Morse – Uppgörelsens tid ger ett sömnigt intryck och på grund av assistent Lewis sparsamma medverkan innehåller det inte ens det, i mitt tycke, uppiggande munhuggande som blivit lite av seriens signum. Den svaga episoden presenteras med ljud och bild som klarar betyget godkänt, men extramaterial finns det inget alls.
Populära filmer
