Kommissarie Morse: Gehennas orm

Nu har turen kommit att recensera den tolfte filmen i den 33 episoder långa sviten om Oxford-kommissarien som lystrar till namnet Endeavour Morse (John Thaw). Episoden sändes första gången i brittisk teve den 3 januari 1990 och har underrubriken Gehennas orm. Berättelsen är baserad på karaktärer skapade av författaren Colin Dexter. Tillsammans med parhästen Lewis (Kevin Whately) har den musikälskande, snarstuckne och inbitne ungkarlen Kommissarie Morse blivit en självklar och återkommande bekant i teverutan. Övriga filmer om Kommissarie Morse som har recenserats här på dvdforum.nu hittar ni här.

Filmen
Den framstående miljöforskaren Dr. Julian Dear (David Neal) dör av en hjärtattack efter ett överfall. Jakten på gärningsmannen leder Morse och Lewis in i en härva inkluderande en dysfunktionell akademisk familj, miljöbovar och en nyfiken sensationsreporter.

Efter att ha sett ett par tidiga lågvattenmärken i sviten Morse-filmer (Själamässa och Uppgörelsens tid) känns det skönt att Morse och Lewis här uppträder som vi vant oss vid. Morse dricker gärna en pint för mycket och surar för att polismästaren sätter käppar i hjulen för honom. En bidragande orsak till hans emellanåt passiva attityd är också tilliten till att Lewis, med sin förmåga att aldrig ge upp och att se saker från den ljusa sidan, ändå får saker gjorda. Och mycket riktigt är det Lewis som står för stor del av de viktiga slutsatserna i denna episod.

Gehennas orm visar sig vara en mångbottnad historia med en mordgåta som är en svår nöt att knäcka, både för filmens poliser och för mig i tevesoffan. Jag kan aldrig låta bli att sitta och gissa vem och varför när jag ser den här typen av filmer (ofta till stor irritation hos min medpublik) och det finns för mig inget bätttre betyg för mysteriet än när jag går bet på lösningen, så länge den i slutändan är logisk. Regissören John Madden krånglar inte till det med några experimentiella utflykter, utan får till ett bra flyt i berättelsen.

Bild
Precis som med tidigare episoder syns det att teveproduktionen härstammar från 1980-talet. Inspelningen är gjord på 35 millimetersfilm och överföringen innehåller en viss kornighet, dock inte mer än vad som är acceptabelt. Bilden, som är i klassiskt teveformat 1.33:1, är oftast bra men lider av en något låg detaljnivå, svag skärpa och matta, om än naturliga, färger. Komprimeringsartefakter får vissa bakgrunder och texturer att smetas ut och släpa efter. Det förekommer också en del skräp och repor. Medelbitrate ligger på 7,0 Mbit/sekund.

Ljud
Ljudspåret är på engelska och i stereo. Både dialog, musik och andra ljud kommer fram bra, men det är centerfokuserat och basfattigt; emellanåt svajar också musiken betänkligt. Precis som i fallet med bilden är förstås förklaringen den att det är en något ålderstigen teveproduktion. Den utrustning de flesta hade hemma i vardagsrummet för snart 20 år sedan ställde inte krav på vare sig anamorfisk bredbild eller uppslukande, tredimensionella ljudmiljöer.

Extramaterial
Extramaterial saknas.

Sammanfattning
Det känns kul att konstatera att Gehennas orm lever upp till mina förväntningar på ett klurigt Kommissarie Morse-avsnitt. Ljud och bilden är helt okej, men som vanligt för dvd-utgåvor i SF:s Crime Time-serie så saknas extramaterial helt och hållet.

..:ANNONS