Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (DVD)

från 99.00

”Cancer. Knulla. Döden. Kärlek. Ord som jag inte vill prata om. Vissa saker ska man inte försöka begripa, bara lämna ifred.” Orden är Eriks och bara en bråkdel av alla hans sköna funderingar vi får ta del av i filmen. Lyckligtvis tänker jag inte detsamma om Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Den är väl värd att prata om.

Filmen
Erik (Johan H:son Kjellgren) är på barndomskamraten Edmunds begravning och minns sommarlovet 1962. Eriks (Anton Lundqvist) mamma var cancersjuk och den värsta tiden återstod fortfarande före det oundvikliga. Erik ska tillbringa lovet med sin bror Henry (Jonas Karlsson) och Edmund (Jesper Adefelt) vid familjens sommarställe, Genesaret, där oron över moderns sjukdom förhoppningsvis inte ska kännas så jobbig. Under vårterminen har Erik och Edmund fått en ny lärare, Ewa Kaludis (Helena af Sandeberg), som är påfallande lik skådespelerskan Kim Novak. Pojkarna faller för henne som bara tonårsgrabbar kan. Sommaren kommer och Erik och Edmund upplever sitt livs lyckligaste period i Genesaret. När Henry börjar träffa Ewa är det dock slut på friden. Hennes före detta pojkvän visar sig vara både brutal och hämndlysten, och sommaren blir inte sig lik igen.

Kim Novak i fantasin, Ewa Kaludis i filmen, Helena af Sandeberg i verkliga livet.

Det står klart från början att något fruktansvärt ska hända innan sommaren är över, och det är inte moderns sjukdom som avses. Den vuxne Eriks berättarröst slår fast det redan under filmen allra första minuter. Efter det olycksbådande förebudet ljusnar dock historien, även om tankarna kring moderns oundvikliga och närstående död fortsätter att vara närvarande. Eriks och Edmunds vänskap får rejält med tid att utvecklas och riktigt sätta sig, och det är som en skildring av tonårens kamratskap och bekymmerslöshet som Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö gör sig allra bäst. Anton Lundqvist, som också gör berättarrösten under sommaren 1962, och Jesper Adefelt är avslappnat charmiga och fungerar finfint tillsammans. Karaktären Erik är dagdrömmaren, Edmund filosofen och tänkaren, och både fantiserar de om Ewa. Jonas Karlsson är också bra som Henry med sina författardrömmar och sitt lite pretentiösa svårmod, och hans plats som alfahanne i trion grabbar känns bara naturlig.

Klippningen är av riktigt spännande med fyndiga, lekfulla förflyttningar mellan nu- och dåtid. Exempel på det är när nutids-Erik, i tanken och med vuxen röst frågar något, och tonåringen Edmund svarar på samma fråga. Tidsepokerna är färgkodade, vilket gör det enkelt att hålla koll på när varje moment utspelar sig. Men det gör också att olika känslor direkt förknippas med respektive tidsperiod. Nutid återges dystert monokromt medan 60-talet sprakar av starka färger. Visst är det övertydligt, men samtidigt härligt tilltalande för ögat. Filmmakarnas lekfullhet återkommer också i form av Eriks dagdrömmar som visualiseras med oväntade klipp, slow motion och små, men läckra, specialeffektsekvenser.

Erik (Anton Lundqvist) och Edmund (Jesper Adefelt) vid Genesarets sjö.

Jag saknar tyngd och en mörkare ton när allvaret egentligen kräver det. Kanske är det i linje med Håkans Nessers roman som ligger till grund för filmen, men av det inledande löftet om kommande fasansfulla händelser blir det inte så mycket i slutändan. Pojkarna hamnar visserligen mitt i en mordutredning, men det känns aldrig som att särskilt mycket verkar står på spel. Utan riktig spänning som krydda blir dessvärre filmen mer slätstruken än den mår bra av. Det blir då svårare att ha överseende med bitvis stolpiga berättarröster och några mindre övertygande skådespelarinsatser. Men mot återblicken på ett ljuvt sommarlov, sett genom ett par tonårsögon, har jag inget att invända.

Bild
Den anamorfiska bilden presenteras i formatet 2.30:1 (OAR ska enligt imdb
vara 2.35:1) med en medelbitrate på 7,5 Mbit/sekund och är genomgående mycket bra. Den är skarp, men saknar trots allt den där sista udden i detaljer och texturer. Det förekommer varken skräp eller smuts, men dessvärre viss posterisering vid enstaka tillfällen. Både den technicolorinspirerade färgskalan som används för 1962 och den nästan svartvita nutidslooken återges problemfritt, vilket jag ser som det vikigaste i den här visuellt starka filmen.

Ljud
På samma sätt som bilden imponerar är ljudmixen av hög klass. Den tydliga dialogen kommer hela tiden från rätt riktning, precis som de ljudeffekter som förekommer. Surroundhögtalarna används allra mest, och bäst, för att förmedla känslan av svensk sommar på landet med porlande vatten, kvittrande fåglar och prasslande löv. Dynamiken utnyttjas på ett fint sätt, även om åskan gott kunde ha mullrat mer i subben. Kort sagt ett effektfullt och passande ljudspår.

Extramaterial
Utgåvan saknar extramaterial, med undantag för de inledande åtta minuternas bonustrailers för ett gäng svenska filmer, alla presenterade i icke-anamorfisk bredbild. Filmerna ifråga är Stockholm Boogie, Pistvakt, Harrys döttrar och tre Van Veeteren-rullar, Moreno och tystnaden, Svalan, katten, rosen, döden och Fallet G.

Sammanfattning
Skildringen av ett oförglömligt sommarlov i 60-talets början är närapå prickfri med sol, bad, kärlek och vänskap. Thrillermomentet går däremot förlorat någonstans i den häftiga klippningen och de läckra bilderna. Som helhet blir resultatet tyvärr slätstruket, men likväl underhållande, mycket tack vare ett par sköna tonårsgrabbar i huvudrollerna. Extramaterialet suger som en bortregnad sommar, men utgåvan briljerar å andra sidan med ljud och bild av toppklass.