Ingmar Bergman - 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet av Marie Nyreröd (DVD) - dvdforum.nu

Ingmar Bergman fascinerades av film redan som barn. Som åttaåring hade han en kinematograf, en typ av enkel filmprojektor, som han bytt till sig av sin storebror till priset av en 150 tennsoldater stark armé. Bergmans mormor hade också ett finger med i leken; hon älskade att gå på bio och tog ofta med sig honom dit. Idag, mer än 70 år senare, fascinerar och inspirerar Ingmar Bergman själv en hel värld av filmälskare. I Ingmar Bergman - 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet av Marie Nyreröd får vi komma mannen bakom myten inpå livet.

Filmen
Marie Nyreröds intervjuserie med Ingmar Bergman sändes i SVT under påskveckan 2004 och har nu genom SF:s försorg släppts på dvd. Under tre timmar sammanfattar Ingmar Bergman sitt liv, både som privatperson och offentlig kulturikon. Intervjuserien är, som titeln skvallrar om, uppdelad i tre knappt timslånga dokumentärer.

Bergman och filmen
Ingmar Bergman är för den stora massan mest känd som filmregissör. Bergman och filmen följer hans filmkarriär från tiden som filmintresserad ung pojke till hans storartade final med Fanny och Alexander (1982), Oscarbelönad för bästa utländska film 1984. Under resans gång passeras den allra första Bergman-filmen, Hets (där Bergman dock ”bara” stod för manus medan Alf Sjöberg regisserade), Bergmans internationella genombrott med pris i Cannes för Sommarnattens leende (1955) och hans första Oscar för Jungfrukällan (1959).

Bergman och teatern
Ingmar Bergmans stora passion här i livet är teatern. Han har haft samma arbetsrum på Dramaten i Stockholm i över fyrtio år, och det är på Dramaten han helst har verkat. Bergman och teatern sammanfattar de teaterföreställningar han satt upp för scenen, teve och radio – allt som allt mer än 125 uppsättningar. Tillsammans med sin syster och ett par vänner spelade Bergman som tonåring upp pjäser för släkt och bekanta; Bergman kallade sig kanske inte regissör men bestämde redan då det mesta. Dokumentären fokuserar sedan på hans verk inom teatern på scener runt om i Sverige och utomlands, bland annat som teaterchef för Malmö stadsteater och Dramaten, men ägnar också en hel del tid åt hans arbete för teve. Som ett av många exempel ur Bergmans digra produktion diskuteras bland annat parallellerna mellan tevesuccén Scener ur ett äktenskap (1973) och hans eget liv.

Bergman och Fårö
För första gången på över 30 år släpper Bergman in journalister i sitt hem på Fårö. Han berättar för Marie Nyreröd om livet; i Bergmans fall visar det sig innebära allt från dämoner (han stavar ”demoner” på det viset för att klargöra att det inte rör sig om vanliga demoner) till relationer till recensenter. Han minns bland annat sina förhållanden och sina svek, hur han lämnade landet i protest mot anklagelser för skattebrott och dagen han 1960 upptäckte Fårö under inspelningen av Såsom i en spegel.

Ingmar Bergman – 3 dokumentärer är ett djuplodande porträtt av en världsberömd filmskapare och kulturpersonlighet. Visst kan jag som filmälskare önska att just filmkonsten fått mer utrymme i dokumentärsviten, men jag borde inte klaga när jag ändå får så mycket information jag orkar ta till mig på några timmar. Till formen är Ingmar Bergman – 3 dokumentärer inte så spännande (ingen risk att man misstänker Errol Morris för någon tung inblandning här inte). Historiskt material som arkivklipp från teateruppsättningar, filmpremiärer och teveintervjuer varvas med filmklipp från Bergmans filmskatt. Det är imponerande hur mycket det finns att hämta om Bergman ur gömmorna och guldkornen är många. Tillbakablickarna blandas sedan med nyinspelade intervjuer med Bergman, till stor del gjorda på Fårö, och det är en avspänd filmlegend som delar med sig av sitt liv. Utan spår av fåfänga berättar han öppenhjärtigt om händelser som vittnar om både sina goda och sina mindre smickrande egenskaper. Jag saknar från gång till annan andras syn på det Bergman pratar om, som motargument eller komplement, men det är svårt att beskylla någon för falsk marknadsföring; Ingmar Bergman – 3 dokumentärer är ju en intervjuserie och inget annat.

Bild
En tevedokumentär som denna lever inte på eminent ljud- och bildkvalité, men måste ändå leva upp till de grundkrav dagens tittare har, och det gör Ingmar Bergman – 3 dokumentärer. Källmaterialets kvalité varierar förstås väldigt mycket beroende på om det är ett arkivklipp från teves barndom, journalfilm eller klipp från en 50-talsfilm. Skärpan är överlag medelgod och detaljnivån acceptabel. God kontrast gör att de svartvita klippen kommer väl till sin rätt medan färgerna inte når hela vägen vad gäller klarhet och lyster. Jag gissar att det nyproducerade materialet är upptaget med digital utrustning, vilket förstås gör att det helt saknar smuts och repor. Bilden återges i anamorfisk bredbild 1.78:1 och medelbitrate på de tre dokumentärerna är 5,2-5,3 Mbit/sekund.

Ljud
Det svenska stereoljudet (384 kbit/sekund) fyller sitt syfte, men formatet gör förstås att man inte utnyttjar några rumsliga effekter. Tal och musik är mixat i bra nivåer och det är aldrig svårt att höra vad som sägs. Ljudet är naturligt och fritt från störningar.

Extramaterial
Extramaterial saknas helt på dvd:n. Däremot upptäckte jag att det finns en hel del för den nyfikne att sätta tänderna i på SVT:s webbplats, bland annat ett videoklipp om den kinematograf jag skrev om i recensionens inledning.

Sammanfattning
Ingmar Bergman - 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet av Marie Nyreröd är en intressant och fyllig intervjuserie med en generös och avslappnad filmlegend i centrum. Målet är att underhålla och informera; formen är därför traditionell. Fler röster som fått komma till tals och en utformning som, i sann Bergman-anda, tagit ut svängarna mer hade antagligen gjort Nyreröds dokumentär än mer sevärd. Men med bild och ljud som gör sitt jobb, men dessvärre utan extramaterial, är Ingmar Bergman - 3 dokumentärer om film, teater, Fårö och livet av Marie Nyreröd i nuvarande form ändå en solklar rekommendation från min sida.