Heroes - säsong 2

Strejken bland manus-författarna förra tv-säsongen satte många käppar i hjulen för många serier och denna var inget undantag. Och visst lät det bra, en separat miniserie med 6 olika personer där vi som tittare senare skulle få välja vem som skulle få bli en regelbunden medlem i Heroes. Men detta blev det stopp för och på det hela taget känns denna säsong ganska rumphuggen. Heroes - säsong 1 finns redan recenserad här på dvdforum.nu.

Serien
Det har gått fyra månader sedan vi såg våra hjältar sist och det har hänt en hel del. Hiro sitter fast i Japan på 1600-talet och har där mött sin barndomshjälte och han visar sig inte vara den Hiro trodde. Matt Parkman är numera polis i New York och tar hand om Molly tillsammans med Mohinder, denna har bestämt sig för att förstöra företaget som Noah Bennet jobbade för tidigare och Noah är mer än villig att hjälpa till. Nathan Petrelli har separerat från sin fru och sörjer sin döde bror, men brodern är inte död utan dyker upp på Irland utan minne. Samtidigt vaknar Sylar upp på en strand i Bahamas med stora sår på magen och en vacker kvinna vid sin sida. Och en mystisk mördare verkar vara ute efter Hiro och brödernas Petrellis föräldrar. Vad har de för koppling till varandra?

Säsong 2 är i ett nötskal en snabb repris av säsong 1. Peter har glömt bort allt och upptäcker sakta men säkert sina krafter, Clarie har börjat i en ny skola och tvingas gömma sina krafter. Samtidigt inser vi att vi vet betydligt mindre än vad vi trodde om världen och vad som pågår. Det är som att ha tagit ett steg framåt i sista avsnittet i förra säsongen och sedan få tag fyra steg tillbaka i säsong 2 och det är oerhört frusterande. Vi får reda på alldeles för lite och alldeles för mycket är dolt. Vilka är den gamla gruppen av hjältar och vad har de för krafter? Hade de några krafter? Vad är det mystiska tecknet? Frågorna hopas och det är alldeles för få som får svar. Jag förstår att manusförfattarna vill inte ge oss för mycket men att ge oss för lite gör ingen glad heller. Tyvärr, måste jag säga, känns det som mycket av det som man byggt upp under den första säsongen känns som bortblåst när den andra börjar. Och vad hände med snacket om att ingen hjälte var "untouchable" utan att alla hade lika stor chans att dö? Det står redan klart i avsnitt 1 att detta inte är sant utan vissa hjältar kommer att fortsätta vara med i serien.

Sylar är också tillbaka och han är den mest tråkigaste superhjälteskurken på bra länge. Jag gillar serietidningar och det finns så många bra skurkar att hämta inspiration ifrån, Green Goblin, Jokern eller Grendel. Men Sylar känns med som en nihilistisk liten sur skit. Sorry alla som gillar honom men han känns inte särskilt utvecklad, intressant eller karismatisk för att hålla rollen som ärkeskurk. Matt Parkman får en större roll här och är den karaktär som utvecklas under denna andra säsong och går ifrån en rätt så tråkig bi-figur till en av de mer intressanta personerna. Peter Petrelli går snarare åt andra hållet, från att ha varit den mest intressanta karaktären i första säsongen börjar han om i denna och är inte alls lika intressant. Tyvärr, måste jag säga, är säsong 2 överlag en stor besvikelse jämfört men säsong 1 och suget efter att veta mer och säsong 3 känns inte alls lika starkt. Strax innan jag skrev detta hade säsong 3 premiär på Canal Plus men jag valde att inte börja följa den. Just nu känns det inte aktuellt.

Bild
Jag gillade nog bilden mer under denna andra säsongen, färgerna är lika bra, starka och klara med en fin svärta och bra skuggdetaljer. Skärpan är nästan ännu bättre här och ger oss en djup och klar bild med imponerande detaljnivå, många scener innehåller många tydliga detaljer och den suddighet som brukar känneteckna tv-serier finns inte här. De digitala effekterna ser också bättre ut och är snyggt integrerade med resten av bilden.

Ljud
Här har man också lagt ner mer arbete och fått en mer fylligt mix. Framförallt är den mer aktiv under stora delar av serien, det är få scener som känns platta och tråkiga. Roligt är också att de har jobbat med krafterna och många småljud hörs och skapar en fin atmosfär när våra hjältar försöker använda sina krafter. Lyssna bara hur ljudet far runt när Parkman fokuserar. Basen är väl det som man kan klaga på, den är ganska tyst emellanåt och kunde ha varit betydligt mer aktiv. Annars är jag riktigt nöjd med hur denna andra säsong låter.

Extramaterial
Fyra skivor och materialet är utspritt över alla. Vi får med PiP på alla avsnitt och de går ifrån intressant till trista, de innehåller lite av varje och är man fan av serien så kan det vara kul att se på dem. Vidare har vi ett antal minidokumentärer som behandlar den andra säsongen, bäst är den som fokuserar på hur man skapade fyra olika scener och verkligen går ner på djupet. Även den som är en fejkad historiedokumentär över Takezo Kensei är underhållande. Sedan har vi också en som behandlar vad som hade hänt om det inte blivit strejk. De andra är mer vad man kan förvänta sig inklusive en förhandstitt på säsong 3. Det finns även några bortklippta scener bland annat med en 18 minuter långt alternativt slut på sista avsnittet.

Sammanfattning
En gång tidigare har jag känt så här och det var när jag skulle se andra säsongen av 24. Den kanske också är bra (enligt Jonas den bästa säsongen) men jag orkade inte sitta och titta på vad som kändes som samma sak igen. Här blev jag rejält besviken och frågan är om inte Heroes tog slut för mig här.