Hajen - 30-års jubileumsutgåva (DVD) - dvdforum.nu

Du dum... Du dum... Du dum du dum... Dum dum dum dum! Stroferna i John Williams filmmusik har påverkat fler människor än man troligen kan räkna till. Från och med 1975 hörde nog en hel del människor den där hotfulla musiken när de sakta vadade ut i vattnet för att bada, inte utan en viss kittling av vetskapen av att naturligtvis finns det inga hajar i Vättern (eller Mälaren för den delen. Vänern är jag lite mer osäker på) men tänk om!

Filmen
Om du vill läsa om vad filmen handlar om finns den sedan tidigare recenserad på dvdforum.nu, recensionen kan du läsa här.

Första offret för hajen men inte det sista

Hajen skulle kunna ha blivit en flopp, även om det är svårt att tänka sig det idag. Med mer tid på duken för den mekaniska hajen och Sterling Hayden eller Lee Marvin som Quint känns det som det fanns risk för att denna blivande klassiker hade blivit ännu en "could have been" från Drömfabrikens domäner. Istället är den idag en modern klassiker vars betydelse för filmen knappast nog kan understrykas och det är med denna tanke ringande i huvudet jag försöker sätta ord på vad filmen betyder för mig.

Jag minns inte riktigt när jag såg Hajen första gången, det var i alla fall i högstadieåldern. Detaljerna är vaga men det jag minns starkast är hajens attacker och den identifiering med offret man gjorde. Idag är det lite annorlunda, nog för att man kan känna en viss obehagskänsla och tänka tanken "tänk om det var jag" men det största intrycket är vilken perfekt film det är. Som jag skrev tidigare så kunde det ha blivit en flopp, och det hänger inte bara ihop med de tidigare nämna orsakerna. Grundhistorien i filmen är, liksom med till exempel Assault on Precinct 13, otroligt enkel; elakt monster attackerar stad, några få, tappra försvarar staden under extrema förhållanden. Men såsom Spielberg hanterar händelserna, tempot, sceneriet så förvandlas denna historiemässiga fula ankunge till en bländande vacker filmsvan.

Att bogsera in hajen lät som en bra idé

Det är främst två scener jag tänker på när jag öser beröm över filmen; Indianapolis-monologen och fiskescenen när Quint spänner fast sig. Monologen, berättad av Quint (Robert Shaw), beskriver hur USS Indianapolis blir torpederat och sjunker 1945 och hur hennes besättning anfalls av hajar. Stycket skrevs av Howard Sackler men bearbetades av John Milius (Conan The Barbarian) och Robert Shaw själv till en mer tajt och intensiv monolog. Utan att något egentligen händer under själva monologen så infinner sig en desperation och känsla av hopplöshet där ute på det stora, tomma havet och vi som bevittnar detta blir kastade från en munter scen till stillsamt allvar och kittlande skräck. Fiskescenen är ett skolboksexempel på hur klipp i rätt tid och i rätt tempo skapar en förväntanseffekt som är långt mer effektiv än vad flashiga effekter är. Från det att Quint börjar ana vad har har på kroken lockas vi tittare att bli mer och mer upphetsade över vad som komma skall, för nog anar vi att det blir åka av.

Bild
Att jämföra bild mellan olika utgåvor är alltid spännande, inte nog med att man måste vara hyfsat alert på vilken fjärrkontroll man har i handen för tillfället, man vet aldrig hur mycket och om de jämförda utgåvorna skiljer sig. I det här fallet var det påtagligt svårt, det tog en bra stund av hoppande mellan de två utgåvorna innan jag kände mig säker på vad de två utgåvornas bilder hade för likheter och olikheter.

Det slutgiltiga resultatet av jämförelsen mellan den gamla och den nya utgåvan är att de är väldigt lika, så pass lika att man kan anta att samma master har används vid båda tillfällena. De skillnader som kan tillskrivas bilden hänger med största sannolikhet ihop med den högre, genomsnittliga bitraten på den nya utgåvan (8.0 Mbit/s) samt att tekniken har utvecklats en hel del sen den gamla utgåvan kom för fem år sedan. Det är en väldigt välrestaurerad bild som vi presenteras för, även om det finns en del kornighet, främst i utomhusscenerna och en del skador som dyker upp med jämna mellanrum. Kontrasten och svärtan är väldigt bra, nattscenerna är föredömligt mörka utan att man tappar detaljer i bilden. Färgerna är lätt återhållsamma med en skala åt det gula och bruna hållet, även ute till havs. Betyget blir klart godkänt även om skadorna drar ned det en aning.

Bitraten för nyutgåvan av Hajen

Ljud
Till den nya utgåvan såg Universal det för gott att stoppa in ett engelskt DTS-spår på dvd:n utöver engelska, tjeckiska och ungerska i Dolby Digital 5.1. Tyvärr, får man väl säga för ursprungsivrarna, så har man inte tagit med originalljudspåret.

Vad vi får är ett förhållandevis dynamiskt ljudspår som med jämna mellanrum röjer sitt ursprung från monotiden. Atmosfärljud och ljudeffekter upplevs som förhållandevis väl inarbetade i den övergripande ljudbilden men dialog faller ofta i ett mittenfack, nog för att det låter bra men man kan höra att de inte passar in med den övriga mixen. Det finns bakgrundsljud i dialogen som borde befinna sig ute i frontarna istället för centerkanalen (billjud, folksamlingar), något som gör att upplevelsen av ljudet är att det spretar lite. Något man däremot lyckats väldigt bra med i mitt tycke är hur basen har portionerats ut, både till musiken men också till effekterna. Det är en pigg och snärtig bas som vaknar till med jämna mellanrum, dock utan att kännas för påträngande eller mullrig gör den ett bra jobb att hålla åskådaren i spänningens grepp.

Skillnaden mellan det engelska Dolby Digital-spåret och DTS-spåret är påtagliga och skillnaden gäller det som allt som oftast berörs i sådana här diskussioner, dynamik och volym. DTS-spåret upplevs som klart mer högljutt och mer dynamiskt, detaljrikt och "bredare". Medan det inte är något fel på Dolby Digital-spåret så kommer det inte riktigt upp i klass med DTS-varianten. Bitraten för Dolby Digital-spåret ligger på 384 kb/s medan DTS-spåret har en bitrate på 768 kb/s.

Extramaterial
Till skillnad från förra utgåvan av Hajen så har Universal delat upp film och extramaterial på två skivor den här gången, vilket är glädjande med tanke på den vinst i utrymme det inneburit.

Till skillnad från gamla utgåvan så får vi här hela dokumentären A Look Inside Jaws (1:48:46). På den gamla utgåvan hade denna dokumentär klippts ner till nära hälften (50:13 för att vara exakt) men här får vi chansen att göra en djupdykning i materialet kring Hajen. Det är en klart sevärd dokumentär med intervjuer och bilder från inspelningsplatsen som man inte sett tidigare (eller alltför ofta, åtminstone).

Ett antal outtakes (bortklippta tagningar) på dryga en och en halv minut skiljer sig en aning från den tidigare utgåvan med ungefär en halv minut. Vad vi får se är mer eller mindre lyckade tagningar, bland annat där Roy Scheider har stora problem att avfyra sin revolver.

Nytt för den här utgåvan är featuretten From the Set - 1974 (08:58), en brittiskproducerad historia där man är på plats i Martha's Vineyard under filminspelningen och får sig en kortare pratstund med Steven Spielberg.

Tillsammans med föregångaren har den här dvd:n ett antal bortklippta scener (12:08) men till skillnad från föregångarens elva så innehåller denna nya utgåva tretton stycken med dryga två minuter längre speltid.

Inslaget Story Board Comparisson (ca. 16 minuter) är en titt på fyra stycken sekvenser från filmen och hur de gick från bildmanus till färdigklippt scen, med bildmanuset till vänster och den rullande filmen till höger i bilden.

Ett snyggt men ack så fattigt insläg är den interaktiva del som kallas Shark Facts där vi som tittare kan klicka runt i en bifogad meny och få hajfakta presenterad för oss. En datoranimerad vithaj som man kan rotera har också bifogats för den som missade de gånger som hajen dök upp i filmen.

Slutligen finns det ett galleri där man samlat en mängd bilder (på nästintill 500 sidor) som hänger ihop med filmen på ett eller annat sätt; allt ifrån bilder från inspelningen till reklammaterial och postrar. En imponerande samling och en imponerande mängd sidor att trycka sig igenom, men det går även att låta disken snurra eftersom bilderna skiftas efter några sekunder.

Sammanfattning
Då har vi kommit till slutet och en del av er frågar; är det värt att skaffa sig den här utgåvan om jag redan har den gamla? och svaret beror helt på vad ni värderar. Är ljudet viktigast för er så är svaret ett "troligtvis", skillnaderna är så pass påtagliga att de märks. Om bilden är viktigast så är mitt tips att ni inte behöver förlora någon sömn över den här utgåvan, ni kommer inte att märka en sådan skillnad ändå. Är extramaterialet din grej och du verkligen vill veta allt om den här filmen så tror jag nog att ni blir riktigt nöjda, det finns mer av det som fanns på gamla utgåvan samt en del helt nytt också. Och om ni, mot förmodan, tillhör den minoritet av befolkningen som inte har den här filmen redan i eran ägo så är det hög tid att köpa den nu. Bada behöver ni ändå inte göra än på ett tag nu när hösten är i antågande.