Gladiator – Extended Special Edition (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 219.00

Arenan är tom. På läktarna jäser upphetsningen inför vad som ska komma. Sorlet stiger och när kombattanterna äntrar arenan stiger jublet. När kampen brakar loss skanderar publiken ”Kämpa! Döda!”. Adrenalinet pumpar, blodet stänker och efter en utdragen fight faller den ene till marken. Vinnaren hyllas av en extatisk publik, förloraren är död. Nu tar ni säkert för givet att jag beskriver en gladiatorkamp i antikens Rom, men visst skulle det faktiskt kunna handla om en professionell boxningsmatch med dödlig utgång. Tänk på den!

Maximus (Russell Crowe) inspekterar sin legion före striden mot de germanska barbarerna

Det är något speciellt med att recensera en film som i stort sett alla redan har sett. Än mer speciellt blir det när regissören är en husgud, Oscarstatyetterna till dess ära är många och filmen i sig återuppväckt en länge glömd genre på egen hand. Eposet Gladiator har under flera år varit en stor succé, först på bio och sedan som en av de bäst säljande filmerna på dvd hittills. Ridley Scott har återvänt till romartiden och ordnat så att vi nu har en förlängd specialversion att gotta oss åt. Med sina sjutton extra minuter är den inte någon Director’s Cut, utan helt enkelt än alternativ version. Gladiator – Extended Special Edition släpps i en fullmatad utgåva bestående av tre skivor. Förutom den förlängda filmversionen innebär det två hela skivor med till större delen nyproducerat extramaterial.

Filmen
Om du har turen att tillhöra den lilla skara människor som fortfarande har kvar att uppleva Gladiator föreslår jag att du läser Christian Magdus recension av den tidigare utgåvan för att få veta mer om handlingen. Själv tänker jag redogöra för vad jag tycker om den nya förlängda versionen och dessutom summera skillnaderna mellan de båda filmversionerna.

Det som är speciellt med Gladiator jämfört med de historiska epos som följde i bakvattnet är att den fungerar både som drama och som actionfyllt äventyr. Där mer nyproducerade filmer som Troja, Alexander och Ridley Scotts egen Kingdom of Heaven samtliga misslyckas med att få mig att känna med karaktärerna, bryr jag mig verkligen om vad som ska hända med den romerske generalen Maximus (Russell Crowe). Till och med skurken i sammanhanget, Commodus (Joaquin Phoenix), vinner mina sympatier då det står tämligen klart att han egentligen bara är produkten av uppfostran och miljö. Visst är Commodus begär efter sin syster svår att svälja, men poängen är att karaktärerna känns som riktiga människor av kött och blod.

Ridley Scotts regi är nära nog felfri i mina ögon. Han säger att med en bra rollbesättning så är halva arbetet gjort, men de bitar han själv bidrar med är ändå avgörande för helheten. Hans förmåga att hantera mastodontprojekt av det här slaget framstår tydligt i hur det personliga lyckas framträda i allt annat än intima sammanhang; till och med i det gigantiska Colosseum uppstår nyanserad dramatik. Med bildkompositioner och ljussättning som gör alla fantastiska kulisser och produktionsbyggen rättvisa blir resultatet precis så mäktigt och storskaligt som man bara kan önska. Såväl när kameran kryper inpå och visar skitigheten som när den tar ett steg tillbaka och låter storslagna vyer tala för sig självt, känns valet av berättargrepp självklart. När karaktärerna får agera under mer småskaliga förhållanden ser vi också bevis på vilken fin ensemble Ridley Scott har att jobba med. Scenen där Commodus far, kejsar Marcus Aurelius (Richard Harris), samtalar med Maximus om allt mellan himmel och jord är en finstämd stund som inte kan uppstå utan samspelet mellan två ypperliga skådespelare. Ingen mer nämnd, ingen glömd, för ingen faller utanför ramarna vad gäller agerandet i Gladiator.

Ännu en viktig aspekt hos en god historia är förstås manuset. I fallet Gladiator justerades det in i det sista. Inte nog med att de inblandade författarna inte kunde enas, förutsättningarna förändrades dessutom radikalt när Oliver Reed avled innan inspelningen var avslutad. För mig ligger styrkan i berättelsen i det enkla grundläggande temat om en man som vill återförenas med sina nära och kära. Att filmen som helhet tar ett större och mer komplext grepp med historiska och social referenser gör den så mycket mer belönande vid upprepade tittningar. Det finns saker som inte fungerar perfekt vilket gör att Gladiator kanske inte riktigt kvalar in bland de riktiga mästerverken. Det är flera gånger svårt att få någon uppfattning av hur långt, både i tid och rum, Maximus färdas. Några gånger kan dialogen kännas övertydlig och till och med pretentiös. Men i ljuset av filmens positiva kvalitéer så bleknar dessa invändningar.

Commodus (Joaquin Phoenix) och Maximus är inte riktigt överens om hur Rom ska styras

Intressant i sammanhanget är också att diskutera människans fascination av våldsamma skådespel. Visst kan det kännas avlägset, men jämför gladiatorspel med nutida fenomen som offentliga avrättningar och allehanda våldsamma kampsporter, så inser man att människan av idag inte är så annorlunda. Bara det faktum att en film som Gladiator har en så stor publik säger en hel del. Jag förfasas över hur alla dessa människor på Colosseums läktare kunde jubla åt att människor faktiskt dödades framför deras ögon, men inser att jag kanske inte är bättre själv som tycker att en knytnävsfajt i en het hockeymatch ibland är helt motiverad. Var går gränsen för anständighet och moral? Gladiator, som den underhållningsfilm den är, har förstås inget svar på den frågan, men sätter ändå fingret på en problematik som var aktuell för 2000 år sedan och som är det än idag.

Nya scener i den förlängda versionen
Redan bioversionen lyckades balansera historien om Maximus, den romerske generalen som tvingades att kämpa som gladiator, och Commodus, den unge och diktatoriske kejsaren som orsakat Maximus olycka. Mäktiga och närgångna stridscener fick adrenalinet att pumpa medan känslosamma och mänskliga partier gav den tyngd som ett lyckat drama så väl behöver. Den förlängda versionen ger oss framförallt mer av det senare. Ni som sett extramaterialet från den förra dvd-utgåvan kommer att känna igen flera av de nya och förlängda scenerna. Vi får se mer i form av politiska intriger med senatorerna i Rom och Commodus syster Lucilla och fler och längre scener med Maximus ägare Proximo (Oliver Reed). Starkast avtryck gör nog ändå det fylligare porträttet av kejsar Commodus där mer tid ägnas åt att skildra hans situation och sinnestillstånd. I slutändan tycker jag att de positiva sakerna med den förlängda version, exempelvis den djupare förståelsen för Commodus karaktär, tas ut av de negativa konsekvenserna som en längre film generellt lider av i form av avtagande koncentration och spretande fokus. Filmen blir inte sämre, men heller inte bättre. Av en bra film har det blivit ytterligare en, om än något annorlunda.

Bild
När Ridley Scott gör en film är det visuella en viktig komponent. Den här dvd-utgåvan gör hans vision rättvisa med levande, väldefinierade färger som beroende på sammanhang domineras av exempelvis jordnyanser eller blå toner. Bilden är skarp och detaljrik, även om detaljnivån vid vissa tillfällen inte känns optimal, och återger de slitna och verklighetstrogna miljöerna på ett enastående sätt. Skräp och repor, precis som konturförstärkning och några få förekomster av persienneffekter, syns emellanåt, men stör inte nämnvärt. Kontrastnivåerna är i det närmaste perfekta, exempelvis döljer den djupa svärtan inte mer än den förväntas göra. Den anamorfiska bilden presenteras i originalformatet 2.35:1 med en medelbitrate på 6,9 Mbit/sekund.

Ljud
Surroundmixen är precis så levande och involverande som man kan önska. Panoreringar sker sömlöst och ljudet kommer från den riktning det förväntas göra, utan att för den skull kännas placerat i en särskild högtalare. Basfrekvenser saknas inte utan subben mullrar härligt, men inte överdrivet, flera gånger om. Den hypnotiserande, ömsom vackra, ömsom brutala filmmusiken av Hans Zimmer och Lisa Gerrard återges med både detaljrikedom och pondus. Finstämda stunder med lågmäld dialog eller våldsamma strider med tusental vrålande germaner; spelar ingen roll, det låter lika bra i vilket fall. Det är möjligt att ett DTS-spår hade visat att det kan låta ännu bättre, men utan ett sådant kan jag helt enkelt inte hitta några egentliga brister hos det engelska Dolby Digital 5.1-spåret. Jag provade också det ungerska 5.1-spåret och visst visade det samma muskler som det engelska, men ungersk dialog rimmade i mina öron ganska illa i sammanhanget.

Extramaterial
Jag tror att extramaterialet för många, liksom för mig, är den tyngst vägande orsaken att införskaffa den här specialversionen. Med väl över tio timmars extramaterial, kommentar- och triviaspår inräknat, så finns det uppenbarligen en hel del att sätta tänderna i. Visst överlapp med den tidigare utgåvan är förstås oundvikligt, men det här extramaterialet är nyproducerat och mestadels känns det fräscht. I den här nya utgåvan saknas bland annat inblickar i hur filmmusiken kom till. För att få till en så komplett informationsbank som möjligt vill det alltså till att ni behåller era gamla dvd:er.

Skiva 1
Extramaterialet ligger fördelat på alla tre skivorna. Den första inleds med en kort introduktion av Ridley Scott där han klargör att det vi ska få se är en alternativ version, inte en Director’s Cut i traditionell mening. Den intresserade kan se filmen med ett triviaspår, Are You Not Entertained?, aktiverat. Detta innebär att en textremsa med allsköns information om romersk historia och diverse anekdoter och fakta från inspelning visas under filmens gång. Triviaspåret är också det enda som informerar om vilka scener som är nya eller ändrade. Sist ut på första skivan är ett kommentarspår med Ridley Scott och Russell Crowe. Medan Ridley Scott försöker berätta mer om filmen och förutsättningarna kring inspelningen, så är Russell Crowe mer intresserad av att dra historier om alla inblandade. I början irriterade jag mig lite på att Crowe ideligen avbröt sin regissör, men efter ett tag insåg jag just detta resulterar i ett levande, underhållande och intressant kommentarspår. Inte det bästa jag hört men väl värt tiden det tar i anspråk.

Skiva 2
Juvelen på den här utgåvan är i mina ögon den gedigna, över tre timmar långa dokumentären, Strength and Honor: Creating the World of Gladiator, som inte lämnar många områden outforskade. Det går att se hela på en gång eller ett avsnitt åt gången. Dokumentären presenteras i anamorfisk bredbild och är textad på svenska om så önskas.

Gladiatorspel i Colosseum

Tale of the Scribes: Story Development (34:00) går igenom hela processen från idé till färdigt manus. The Tools of War: Weapons (12:52) handlar om alla de vapen, stora som små, som togs fram till inspelningen. I Attire of the Realm: Costume Design (19:38) får vi träffa personerna ansvariga för kläderna och lär oss mer om material och inspirationskällor. Det allra längsta avsnittet, The Heat of the Battle: Production Journals (66:06), täcker lika mycket mark som en normal ”bakom kameran-dokumentär” brukar göra med information om produktionsdesign och mycket annat. Vi får följa med till flera inspelningsplatser. Först besöker vi England som föreställer Germanien och här spelades det inledande slaget och de efterföljande scenerna in. Marocko användes för ökenscenerna där Maximus fostrades till gladiator. Malta slutligen fick tjänstgöra som antikens Rom med sina palats och, förstås, Colosseum. Shadows and Dust: Resurrecting Proximo (24:26) handlar om hur den scen som spelades in efter Oliver Reed bortgång färdigställdes, bland annat genom att digitalt redigera in tidigare tagningar av Reed. The Glory of Rome: Visual Effects (20:07) tar upp utmaningen det innebar att återskapa Rom och dess arkitektur så att det kändes så äkta som möjligt. Målet var att få till en dokumentär, lite skitig känsla över miljöerna. I Echoes in Eternity (19:34) slutligen, får vi veta lite mer om hur filmen togs emot av biopubliken, och hur filmskaparna till sin stora glädje inså att den tilltalade kvinnor i nästan samma grad som män. Succén var given med mängder av utmärkelser. Som kronan på verket tog Gladiator hem fem Oscar.

På sidan där man kan välja att se enskilda avsnitt ur dokumentären ligger också ett påskägg ”gömt”. Nej, jag hade inga problem att hitta det så det har nog inte ni andra heller. Hur som, här får vi höra lite mer om framtida planer på en Gladiator II och vad temat i en sådan skulle kunna vara. Hugaligen!

Skiva 3
Den sista skivan är uppdelad i två sektioner, Image and Design och Supplement Archive. Båda sektionerna består av en blandning av bakomfilmer och gallerier. Även på denna skiva är allt extramaterial presenterat i anamorfisk bredbild och textat för den som så önskar.

Sektionen Images and Design är i sin tur uppdelad i underavdelningar. Inledande bidrag är Production Design Primer: Arthur Max (9:31) där vi får veta det mesta värt att veta om scenografin, inspirationskällorna och processen att skapa modeller i verkliga material såväl som i datorer. Production Design Gallery innehåller sedan mängder med skisser och fotografier på platser och karaktärer i filmen. Storyboard Demonstration: Sylvain Despretz (13:34) tar upp ämnet storyboards på ett sätt som till och med jag tycker det är intressant. Sylvain Despretz berättar lite om hur det är att jobba med storyboards och berättar om de knep han själv använder för att göra ett bra arbete. Det hela följs upp av Storyboard-To-Film Comparison som med hjälp av tre sekvenser ur filmen visar hur storyboards används som hjälpmedel under inspelningen. Sekvenserna Germania (5:59), Chain Fight (2:05) och Battle of Cartage (6:46) kan här ses som enbart storyboards eller sida vid sida med den färdiga filmen. Dessutom kan de visas med eller utan Sylvain Despretz kommentarer. Ett Storyboard Gallery kompletterar ämnet med 100-tals bilder av storyboards från åtskilliga scener, varav några är ritade av Ridley Scotts själv. Costume Design Gallery och Photo Galleries fulländar sektionen Images and Design med ännu en rejäl drös foton och skisser.

Den andra sektionen Supplement Archive går ut starkt med Abandoned Sequences & Deleted Scenes. Här ingår Alternate Title Design (9:16) som förtäljer historien om en avancerad titelsekvens som kom att ersättas av en enklare på grund av att filmen helt enkelt blev för lång. Blood Vision (2:12) kan ses med eller utan Ridley Scotts kommentarer och består av en mix av storyboards och filmat material. Scenen ifråga är en variant av hur Maximus på något sätt känner hur hans familj blir mördad. Rhino Fight (4:10) beskriver en tidigt struken scen där Maximus slåss mot en noshörning. Vi får se storyboards av scenen och en testsekvens med ett digitalt animerat djur. Scenen kan avnjutas med eller utan Sylvain Despretz kommentarer. Choose You Weapons (0:47) är en bortklippt scen, presenterad i rått skick och utan kommentarer. VFX Explorations: Germaina & Rome (23:50) går lite djupare in på vissa aspekter av de digitala effekterna som använts i det inledande slaget mot germanerna, för att återskapa siluetten av Rom, hur striden med tigrarna kunde fås att se så äkta och farlig ut, och mycket mer därtill. Trailers & TV Spots avrundar det hela med en Theatrical Teaser (1:06), Theatrical Trailer (1:20) och 20 stycken TV Spots (9:35) som kan ses alla på raken eller en åt gången.

Sist, och i sammanhanget minst, medföljer också ett häfte i färg med foton från filmen. Samlingen extramaterial är imponerande både vad gäller mängden och kvalitén. Presentationen i anamorfisk bredbild, menyutformning, undertexter till rubbet – det finns inget att klaga på där. Några av bakomfilmerna är förstås mindre intressanta än andra, men det är ju mycket en fråga om preferenser. Där jag tyckte att det inledande inslaget om utvecklingen av manus är ett av guldkornen, går någon annan rakt på fakta kring hur vapnen reproducerades. Mycket bättre än så här blir inte extramaterial, utan Gladiator – Extended Special Edition placerar sig där strax under extramaterialstoppen som hålls av de tre filmerna om Sagan om Ringen, The Ultimate Matrix Collection och Alien Quadrilogy.

Sammanfattning
Gladiator – Extended Special Edition är en strålande fin utgåva av en film de allra flesta redan sett. Den förlängda filmversionen gör kanske varken till eller från, det som gör dvd:n så berömvärd är kvalitén på det hela. Ljudet, bilden och extramaterialet håller alla toppklass, även om det inte handlar om ren referensklass. Den amerikanska utgåvan innehåller visserligen dessutom bioversionen av filmen, men är i övrigt identisk. För egen del föredrar jag att kunna välja svensk text och tycker den svenska utgåvan duger alldeles utmärkt.