Minns ni den tid när man kunde säga John Woo:s namn utan att skratta? Då man inte automatiskt tänkte på hjärndöda kioskvältare utan mer på dubbla pistoler och stuntmän från Hong Kong som ramlade på extremt hårda saker? Nu behöver ni inte drömma längre,
Fulltime Killer är här.
FilmenO (Takashi Sorimachi) är yrkesmördaren med ryktet om sig att vara den bäste i branschen, hans kännetecken är enkelhet, lågmäldhet och effektivitet. Tok (Andy Lau) är O:s totala motsats; högljudd, självgod och med ett brinnande begär att överta O:s plats som den främste yrkesmördaren. Deras vägar korsas professionellt men även privat när det visar sig att O:s hemhjälp Chin (Kelly Li) börjar träffa Tok sedan denne varit inne i hennes butik varje dag i en vecka, varje dag en ny mask föreställande en amerikansk president (en vink åt
Point Break och Toks fascination för filmer). Ganska snart står det klart att triangeldramat kommer att få en våldsam upplösning och att Chin kommer dras med i konflikten.
Wow, så
här ska en svulstig actionfilm se ut. Den vågar ta sig själv på allvar samtidigt som den kan ta sig tiden att presentera karaktärerna utan att hasta vidare till nästa påkostade actionscen. Just presentationen av karaktärerna bjuder på en del roliga referenser när det snart visar sig att Tok är filmgalen, det är
Léon till
Desperado och andra, äldre, klassiker. Allt detta görs med en lekfull glimt i ögat och en optimism som är svår att motstå. Regissören Johnny To arbetar sig runt de gamla konventionerna vilket gör att man tror sig se en Hong Kong-version av
Assassins som helt plötsligt byter håll och går i en annan riktning. Lägg då till ett väldigt flytande kameraarbete kombinerat med en hel del snygga (om än lite väl uppenbara) CG-effekter så har du en mycket givande actionfilm.
Vad som är intressant att iaktta som en liten passus är hur pass dominant den asiatiska filmmarknaden har blivit på de senaste åren. Inte nog med att Hollywood tog över John Woo och Chow Yun Fat, man gjorde om
Ringu till
The Ring och härnäst får vi se
Dark Water i nytt utförande. Från att ha setts som en charmig liten avstickare från resten av den ”seriösa” filmscenen har nu Asien blivit en guldgruva och inspirationskälla för de stora aktörerna. I takt med det ökande intresset har också pengarna börjat pumpas in i filmer från denna region och, visst, pengarna gör sällan en dålig film bra men däremot ökas möjligheten till att se fler storslagna, fräscha projekt.
Själv är jag barnsligt förtjust i denna sortens Hong Kong-filmer, de som går i samma anda som
Infernal Affairs,
The Killer och
A Better Tomorrow-filmerna. Den hårdkokta stilen där karlarna delar en cigarett för att visa sin kamratskap, där en kula i axeln är ett skrubbsår och hedern går före allt. Måhända känns det hela lite för bekant men jag vill påstå att
Fulltime Killer innehåller så pass mycket fräscha idéer och uppseendeväckande scener för den mest kräsne actionfrälste. Slutligen: en film som inkluderar Beethovens nionde symfoni som soundtrack till en mycket vackert iscensatt ”shoot out” förtjänar all respekt.
BildFörst blicken på fodralet höll på att ge mig en smärre hjärtattack. En bit från botten lös siffrorna ”4:3” mot mig. Efter en snabb koll på dvd-spelaren visade sig inte vara riktigt så illa som jag hade trott, det var det ursprungliga formatet 1.85:1. Däremot upptäckte jag att utgåvan inte var anamorfisk. När väl den besvikelsen hade lagt sig började särskådningen av bilden. Bättre än befarat, sämre än behövligt skulle man kunna sammanfatta det hela med.
När det gäller grundmaterialet såg jag inga skador, repor eller damm, skador som inte är helt ovanliga när det gäller asiatisk film. Färgerna känns däremot lite felaktiga, framför allt hudtoner och dagsljus där skalan går åt det lite smutsgula och mörka vilket gör att filmen känns som mycket äldre än vad den egentligen är. Detaljnivån är duglig men det känns lite väl luddigt på sina ställen. Detta till trots fann jag aldrig bilden att vara av undermålig kvalitet. Färgerna höll sig på sin plats, inget krypande i enfärgade partier eller andra digitala artefakter. Hade jag inte känt till avsaknaden av anamorfisk bild skulle jag nog inte ha reflekterat alltför mycket över bilden utan tyckt att den var riktigt ok. Nu dras dock betyget ner ett hack på grund av denna avsaknad, betyget blir alltså en 6:a. Bitraten på dvd:n ligger på 7.63 Mbit/s
LjudOm nu avsaknaden av anamorfisk överföring gör en ledsen så är ljudspåren desto trevligare. På dvd:n finns ett kantonesiskt Dolby Digital 5.1-spår men även ett DTS 5.1-spår, där det senare framför allt användes för att utvärdera ljudet på skivan. DTS-spåret gör ett berömvärt jobb med att presentera de olika actionscenerna, explosionerna och stilla stunderna, ljudet ligger bra förankrat. Frontarna får bära det mesta av ljudet, surroundhögtalarna vaknar dock till titt som tätt för att flika in atmosfärljud eller pistolskott. Ljudet känns aldrig misslyckat eller ur synk, effekterna gör sömlöst mellan kanalerna. Det som jag har att anmärka på framför allt är att basen i vissa lägen kändes lite slapp och överstyrd, det är hellre mycket än kontrollerat. Missen med basen samt att man inte riktigt utnyttjat alla kanaler för de visuellt imponerande, men ljudmässigt eftersatta, actionscenerna gör att betyget hålls nere något hack; mycket bra men kanske inget demomaterial. Bitraten på Dolby Digital-spåret är 448 kbit/s medan DTS-spåret intressant nog ligger på höga 1536 kbit/s.
ExtramaterialAsian Visions släpp av
Fulltime Killer skiljer sig inte nämnvärt från de andra releaserna ute på markanden när det kommer till extramaterial. På skivan återfinns en
dokumentär (25:07) med klipp från bakom kameran, intervjuer med bland andra Andy Lau, Johnny To och Kai-Fai Wai samt lite missade stunt och bloopers. Klart bättre än de så förhatliga featuretterna, det finns några guldkorn här. Tyvärr har man använt sig av fast bitrate här vilket leder till att hela bilden blir grynig och färgerna blöder rätt kraftigt.
Utöver detta medföljer fem stycken
trailers. Dels för filmen själv, men även för
Sympathy for mr. Vengance (01:48),
Phone (01:33) ,
When the last sword is drawn (02:25) samt
Yesterday (02:33). Nog för att filmerna verkar vara bra men det är svårt att säga när alla har japanskt eller kantonesiskt tal och ingen text. Dessutom är de på tok för komprimerade, bilden är rejält pixelerad.
SammanfattningGlöm de sega amerikanska dussinfilmerna, att jämföra dem med filmer som
Fulltime Killer är som att låta Stevie Wonder spela tennis mot Ray Charles; poänglöst.
Fulltime Killer är en otroligt underhållande actionfilm med karaktärer som man bryr sig om. Mer än så behövs egentligen inte sägas, förutom: ni har inga ursäkter för att inte se den här filmen.
Tack till Universal för detta recensionsex!
Populära filmer
