Jag skulle vilja kategorisera mitt förhållande till sitcoms som avslappnat uppskattande. De är inte så viktiga för mig att jag sörjer när de sista avsnitten sänds, men när jag bläddrar mellan kanalerna på teven så stannar jag till om någon av mina favoriter pågår (åtminstone fram till nästa reklampaus). Ett par serier väger tyngre än andra; när det gäller dem vill jag gärna se avsnitten till slut, oavsett vilken reprisomgång det gäller, och en av dessa är
Frasier. Fler recenserade avsnitt av
Frasier hittar ni
här.
FilmenPär Wirdfors sammanfattar ramhandlingen för
Frasier väl i sin recension av
säsong 2. I sammanhanget är det också värt att nämna Maris, Frasiers bror Niles nervsvagt hypokondriska och anorektiska fru, som under hela den fjärde säsongen figurerar i periferin av handlingen. Hennes blotta existens påverkar Niles i allt han gör, även om hennes fysiska person aldrig deltar i handlingen.
Frasier - Säsong 4 sändes ursprungligen mellan september 1996 och maj 1997, utgörs av 23 avsnitt, varav ett dubbelavsnitt, och följer våra hjältar genom ytterligare ett år i ett regnigt Seattle. Frasier pratar på i sin radioshow och hans sporadiska träffar slutar allt som oftast i katastrof. Niles lever separerad från Maris men hoppas på att de ska hitta tillbaka till varandra. Samtidigt trånar han efter Daphne som i sin tur drar den ena nitlotten efter den andra i kärlekens lotteri. Brödernas pappa Martin däremot, har alltid stadigt sällskap, under större delen av denna säsong med den i brödernas ögon outhärdligt vulgära Sherry.
Den kvalitetsmässiga lägstanivån den här säsongen ligger högt och bara något enstaka avsnitt känns oinspirerat; några avsnitt är till och med bland de bästa jag sett (
här hittar du en fyllig guide över säsong fyra). Niles (David Hyde Pierce) föräras huvudrollen i ett par av de vassaste episoderna,
Head Game och
Daphne Hates Sherry, och står för en stor del av de stora skratten. Hans oskuldsfulla arrogans och förfinade smak vet inga gränser och som vanligt har han ingen större förståelse för hur vanliga dödliga kan klara sig. I jämförelse med Niles framstår till och med den självgode Frasier (Kelsey Grammer) som en man med stor empati. Men oavsett hur dryga bröderna Crane än är gillar jag dem skarpt; jag inte helt låta bli att identifiera mig med dem och deras smak för livets goda.
Resten av skådepelarensemblen gör också ett strålande jobb, både med de återkommande karaktärerna och i de gästande smårollerna. En annan av seriens styrkor är förmågan att blanda slapstick-humor med fyndig dialog. Kelsey Grammer och David Hyde Pierce behärskar fysisk komik både vad gäller snubblande och uttrycksfulla miner; Niles återkommande yrselanfall av åtrå till Daphne är antagligen allra roligast. Som motvikt till det farsartade står de konsekvent välskrivna diskussionerna mellan Frasier och Niles, fyllda med oefterhärmliga metaforer som fullständigt osar av aristokratisk snobbism.
BildSom väntat av en några år gammal teveproduktion så presenteras
Frasier i fullskärmsformat 1.33:1 med en medelbitrate som på de fyra skivorna ligger på 7,3-7,4 Mbit/sekund. Skärpan är mestadels mycket bra, färgerna klara och hudtonerna naturliga; det som brister något är detaljnivån i de sparsamt förekommande mörka partierna. Bilden är ren och fin, varken repor eller smuts stör intrycket. Kort sagt, en bra bild för att vara en snart tio år gammal teveproduktion.
LjudLjudet som erbjuds är i första hand ett engelskt Dolby Surround-spår (192 kbit/sekund) som håller god klass. Dialogen ligger klart och tydligt i centerhögtalaren, men även en del miljöljud hörs förvånansvärt väl. Jag kan inte minnas att jag i tevesändningarna av
Frasier någonsin hört Seattles regn i högtalarna, men här framträder det naturtroget i några av episoderna. Som helhet en framtungt ljudbild som dock klarar jobbet galant. Ytterligare två ljudspår finns för de som så önskar, spanska (mono) och franska (Dolby Surround).
ExtramaterialExtramaterial saknas helt, precis som på andra utgåvor av den här säsongen runt om i världen.
SammanfattningMycket bättre än så här blir inte amerikansk sitcom.
Frasier – Säsong 4 stoltserar med ett par fantastiskt roliga episoder och håller också i övrigt en hög och jämn klass. Bild och ljud är så bra man kan önska av en inte helt färsk teveserie, och efter över åtta timmar i sällskap med Frasier Crane och kompani känns avsaknaden av extramaterial inte särskilt stor.
Populära filmer
