“Sechs Schwedinnen von der Tankstelle” – Det är från filmer med sådana titlar vi känner igen Brigitte Lahaie. Om det finns plats för en något lite mer påklädd bild av Lahaie i reptilhjärnan har den nog sitt ursprung i Jean Rollins Fascination från 1979: En blond kvinna endast iklädd en svart kåpa bärandes en stor lie.
Filmen… inleds med tre överklasskvinnor i ett slakteri, drickandes oxblod för att bota alternativt förebygga anemi (blodbrist). Därefter hoppar vi hastigt till efterspelet till ett lyckat bankrån där ledaren Marc (Jean-Marie Lemaire) bestämmer sig för att, som Prins John skulle sagt, smita med allt guld. Han hittar ett slott att gömma sig i där han, i dubbel bemärkelse, stöter på Elisabeth (Franca Mai) och Eva (Lahaie). Eva hjälper honom handgrip-lien när resten av banditerna dyker upp, medan Elisabeth som fattat tycke för Marc, varnar honom för att stanna över natten. Marcs fascination för kvinnorna får honom ändå att stanna till den utlovade ceremonin vid midnatt. En ceremoni där han är hedersgäst.
Som ni hör går det faktiskt att utröna en handling i det här och för mig är det faktiskt till filmens nackdel. Nu är jag absolut inte någon större Rollin-konnässör, men det som har intresserat mig med hans verk innan är just det osammanhängande drömska. Fotot gör sitt bästa för att bibehålla dessa kvalitéer och Rollins kamera älskar verkligen med både karaktärer och miljöer, men för mig personligen är det för mycket konst och för lite skräp. Endast banditgänget är av samma usla kvalitet som exempelvis rövargänget i
Demoniacs och bristen på skratt är påtaglig. Rollin hade gjort mycket hårdporr innan denna film så man förstår att han ville göra något riktigt bra för de pengarna. Han har verkligen lyckats på så sätt att han håller intresset uppe fast det inte händer mycket och att tempot inte är det högsta. Det är samma fascination som Marc känner som får mig att vilja titta till slutet. Samma drivlina som
Eyes Wide Shut hade, även om det märks att Kubrick till skillnad från Rollin filmat i lite mer än två veckor och lutat sig mot ett hjälpmedel som kallas manuskript.
Stressade vasaloppsåkare snyltar ur andras muggar |
Historien bygger på den korta berättelsen ”Le Verre de Sang" (Glaset med blod) av Jean Lorrain. Det är en omvänd Lolita-historia där en stor skådespelerska gifter sig med en italiensk diplomat för att hon blivit kär i dennes unga dotter. Här måste dottern dricka oxblod på grund av svår tuberkulos och ger skådespelerskan smak för blod genom deras kyssar. Givetvis har Rollin spätt på denna historia med legender om hemliga sällskap inom aristokratin och inte minst den om Elizabeth Báthory som sades bada i människoblod. Här ligger filmens stora styrka i skildrandet av mänsklig vampirism helt utan övernaturligheter. Man skjuter till och med sina offer, vilket känns betydligt mer effektivt än att försöka fälla dem med ett par välslipade hörntänder. Jag hade efter hur filmen marknadsförs förväntat mig betydligt mer liesvingande till betydligt häftigare resultat, och så här i efterhand skulle det vara ärligare att pryda omslaget med lesbiskt sex. Rollin är samtidigt erkänt duktig på att filma nakna kroppar och då han sammanflätar de scenerna med ren konst som inledningens slakteri, tycker jag ändå att
Fascination får godkänt.
Bild och ljudFascination släpps i anamorfisk widescreen 1.66:1 vilket är en lätt ändring jämfört med originalformat 1.75:1. Bitraten ligger på 7,18 Mb/s. Tyvärr är bilden till och med ännu smutsigare än själva filmen. Stora vita blaffor förekommer, som om en moralist varit där och spytt galla. Bilden hoppar också till i scenbytena. Svärtan är lika svart som en gråsten och det finns inget som helst djup. Kontrasten är något bättre och den vackra röda färgen som är så viktig i Rollins filmer är fin och blöder inte alls lika mycket som karaktärerna. Rollin blandar genialiskt kameraarbete med en oförmåga att ens hitta fokus, men han charmar ändå till sig ett godkänt betyg på bilden.
Ljudet är i ommixat från originalets mono till Dolby Stereo. Spåret använder knappast stereons möjlighet att separera ljud så detta är egentligen helt onödigt, men samtidigt inget att gnälla över. Det är däremot restaureringen av ljudet, eller snarare den totala avsaknaden av restaurering. Likt bilden så hoppar även ljudet i scenbytena, men det är tyvärr inte bara där. Knaster och andra missljud förekommer genom hela filmen och dialogen skrapar och knäpper ibland så rejält att jag är glad att jag inte kan franska. Nej, ljudet är underkänt.
ExtramaterialEtt fotogalleri där höjdpunkten är när Rollin själv visar hur man hanterar en lie. En trailer som trots filmens oklippta kondition faktiskt visar ännu mer naket, samt trailers för fyra av Rollins andra filmer och fem filmer som Rollin inte ligger bakom. Sök upp
The Dark Sides englandsutgåva för mer.
SammanfattningJag förstår mycket väl att det här är en bra film av Rollin men den är inte för mig. Jag gillar att sitta i soffan och gapa över hur en scen kan vara så väldigt dålig när den förra var så väldigt bra.
Fascination innehåller absolut inte bara bra scener så man skulle kunnat kalla den konst. Den innehåller snarare så många bra bara scener att man skulle kunna kalla den mjukporr. Brigitte Lahaie var värd att semestra lite längre från sitt dagliga jobb än så här.
Populära filmer
