Explorers

Joe, Joe, Joe, Joe... Vad hände med Joe Dante egentligen? Mannen som ligger bakom sådana sköna filmer som The Howling, Gremlins och Innerspace (svensk titel: 24-timmarsjakten) har verkligen inte kunnat åstadkomma något på mycket länge. En av de få tidiga Joe Dante-filmer jag inte sett var just den här recensionens film och jag tänkte att "1985, då måste den ju vara en bra Dante-film". Så lite jag visste...

Filmen
En natt drömmer den unge Ben Crandall (Ethan Hawke) om en flygtur över något som ser ut som ett kretskort. När drömmen är över och innan morgonen tar vid lyckas han teckna ner tillräckligt av kretskortets utseende för att kunna bygga det... eller ja, lämna över ritningarna till hans bästa kompis Wolfgang (River Phoenix), ett barngeni av stora mått som utan några större problem förvandlar skiss till verklig design. Kortet visar sig kunna alstra ett energifält i form av en sfär som kan lyfta det (eller den) som befinner sig innanför dess räckvidd. Direkt inser den science-fictiontokige Ben dess potential; kortet är en del av ett perfekt rymdskepp. Tillsammans med den tyste men bestämde Darren (Jason Presson) bygger de en kabin av en gammal modul till en karusell och äventyret kan börja. Frågan är vem som skickade ritningen till Ben och vad de hade för planer.

Explorers får mig att vilja söka upp Joe Dante och Eric Luke (manusförfattaren) och avtvinga dem ett svar för att de tog en fantastisk premiss och körde den rakt ner i gödselstacken. För filmen är bra, fantastiskt bra i en timme men sen tar den en väldigt plötslig vändning och när spektaklet väl är slut blir vi kvar och undrar vad vi egentligen har sett. Dock visar det sig efter lite eftersökningar att de jag egentligen vill hänga upp i tummarna och piska med gamla VHS-fodral är anonyma "filmbolagsfolk" som bestämde sig för att filmen skulle skickas ut på bio, oavsett om den var klar eller inte. Utan att avslöja slutet för er kan jag meddela (med megafon och flaggor) att DET MÄRKS! Sällan har jag varit med om att en film så hjälplöst har gått från en 8:a till en 3:a på så kort tid, knappt att man hinner blinka.

I filmens bästa stunder är det en klassisk 80-talsfilm med äventyrsstuk på byxorna. En gnutta Zemeckis och ett uns Spielberg har blandats men tillsammans med Dantes tvistade fantasi blir det något alldeles extra. I filmens värsta stunder är det mer som att ha en kraftig feberperiod samtidigt som man tittar på Teletubbies baklänges, man vill gärna förstå men uppgiften är omöjlig. Jag förstår om ni uppfattar den här recensionen som tjatig, ja ni har förstått att något gick snett, men i detta måste ni också förstå att det är nästintill hopplöst att ge ett skrivet slutomdöme om en film som man upplever som om man satt ihop två olika filmer som råkar dela skådespelare. Mitt slutomdöme blir trots allt en femma, för filmen är verkligen charmig. Synd bara att målgruppen inte har en chans att förstå sig på filmen i slutändan.

Bild
Explorers ser trevlig ut på dvd utan att vara referensmaterial, nog finns det en och annan repa eller skada på filmen och det finns scener när kornigheten är mer påtaglig (något som troligen hänger ihop med de optiska effekterna som hanteras på ett riktigt snyggt sätt av ILM) än i andra. Kort sagt: filmens ålder märks av utan att det är alltför negativt för bildbetyget. Filmens 80-talsbakgrund märks av främst på paletten som går åt det rödgula hållet men det märks också av på att detaljnivån inte mäter sig med dagens produktioner, föga överraskande. Som ni kan se av bilden här nedan ligger den genomsnittliga bitrate nivån på en rätt stadig nivå kring 8 Mbit/s, närmare bestämt 8.38 Mbit/s.

Bitrate för Explorers

Ljud
Filmens ålder till trots har man kryddat upp soundtracket till en riktigt bra 5.1-spår. Inte nog med att vi slipper den generiska konvertera-ett-surround-spår-rakt-över-till-5.1 (se scenen när Wolfgangs laboratorie får sig en omgång) utan man har även sett till att basen får spela en lite mer aktiv roll än man är van vid. Främst i rymdscenerna men även tidigare i filmen får subwoofern göra sig hörd. Surroundkanalerna används, som sagt, till effekter men i större delen av filmen är det atmosfär och musik som spelas här. Detta är dock inte ett klagomål, lyssna bara på ljudet och Jerry Goldsmiths score i drömsekvensen i början av filmen. Bitraten för 5.1-spåret ligger på 448 kb/s.

Extramaterial
Här finns inte mycket att stoltsera med. Två stycken bortklippta scener, Wolfgang is bullied (02:49) och unexpected Thunderroad ride (00:54) är det enda som erbjuds och det kan knappast kallas matnyttigt. Här hade varit ett utmärkt tillfälle att få höra vad Dante hade planerat för filmen och vad det var som gick snett et cetera.

Sammanfattning
"Filmen som kunde ha varit" vore en perfekt titel för den här recensionen, den kunde ha varit min favoritfilm, jag kunde ha älskat den som liten, ni kunde ha mailbombat dvdforum och krävt att den skulle ha recenserats tidigare. Nu står den istället likt en öde nöjespark där man kan ana hur kul den en gång har varit men nu är den bara tom, trasig och sorglig.

..:ANNONS