En smak av livet

Syd- och östeuropeiska filmer är något jag ofta har svårt att identifiera mig med. Viss orsak i detta har språket och faktumet att allt som sägs tolkas av en översättare. Viktigare är att karaktärernas och filmskaparnas sätt att uttrycka sig är så skilt från det nordiska jag är van vid. Men ibland kommer en film som ändå lyckas röra mig på djupet. I det här fallet är det den grekisk-turkiska En smak av livet, vars passion för smaker och mat jag förstår och delar.

Filmen
Livet kan, om man får tro på Fanis morfar Vassilis, ses som en god måltid. Varje krydda har sin uppgift, det är inte för inte man pratar om ”livets salt”. Filmen är indelad i tre akter: ”förrätterna” som handlar om Fanis barndom, ”huvudrätterna” som avhandlar ungdomen och ”efterrätterna” där vuxendomen är det centrala (visst är ”vuxendom” ett trevligt och träffsäkert begrepp, myntat av Fredrik Lindström i sin bok Jordens smartaste ord).

Fanis växer upp i Konstantinopel tillsammans med sin familj. Av sin morfar ärver han passionen för kryddor, smaker och mat. Lyckligast är Fanis när han umgås med sin stora kärlek Saime, eller när han lagar familjens mat, vilket i slutet av 50-talet inte ses på med helt blida ögon av omgivningen. Köket är kvinnornas plats, inte blivande unga mäns. När motsättningarna mellan Grekland och Turkiet eskalerar på 60-talet deporteras Fanis familj som är grekiska medborgare. När familjen flyttar till Aten stannar hans morfar, som har turkiskt medborgarskap, kvar i Konstantinopel. Tonårstiden i Grekland domineras av ett utanförskap (Fanis pappa säger vid ett tillfälle: ”I Turkiet var vi greker, här i Grekland kallas vi turkar.”), saknaden av morfar och längtan efter Saime. När morfar Vassilis dör återvänder den vuxne Fanis till sin födelsestad och han inser att kärleken till staden och Saime lever kvar hos honom.

En smak av livet är i många avseenden en fantastisk och mångfacetterad upplevelse. Den tilltalar på många plan; som historielektion, som filosofiskt diskussionsunderlag med alla sina funderingar kring livet och dess värden, som debattinlägg i ständigt aktuella ämnen som integrationspolitik och könsroller. Regissören Tassos Boulmetis ger oss allt detta och dessutom ett varmt, engagerande drama till bredden fyllt av värme, skratt och sorg. På plussidan vill jag också räkna upp den vackra, mycket passande musiken och det finurliga användandet av specialeffekter till att bland annat återskapa ett förtrollande Konstantinopel. Tyvärr avslutas filmen på ett slätstruket sätt där stora delar av magin går förlorad. Georges Corraface, som spelar den vuxne Fanis, utgör den i övrigt lysande skådespelarensemblens svagaste länk. Dessutom är dialogen i filmens senare del, som utspelas tillbaka i Konstantinopel, på engelska vilket ytterligare förtar det personliga som tidigare varit så tongivande. Dessa brister sammanräknat får mig faktiskt att sänka betyget ett snäpp. Eller för att uttrycka det på ett i sammanhanget passande sätt: sista akten gör att eftersmaken inte är så angenäm som den skulle kunna vara.

Bild
Den anamorfiska bilden presenteras i originalformatet 2.35:1 med en medelbitrate på 7,4 Mbit/sekund. I det stora hela märks det att En smak av livet är en storproduktion. Fin skärpa, bra kontrastnivåer och rena färger karaktäriserar bilden. Men precis som fallet var med själva filmen så håller inte heller bilden hela vägen. I vissa scener bleknar färgerna och svärtan betänkligt. Vissa märken och raster, som kanske kommer från kameralinser eller är en effekt från överföringen, återkommer och stör den i övrigt skadefria filmen. Eftersläpningar och konturförstärkning förekommer också i viss mån. Summa summarum en mycket bra bild som tyvärr lider av en del störande brister.

Ljud
I En smak av livet talas det grekiska, turkiska och engelska och denna språkblandning presenteras i formaten Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1. Däremot finns inte Dolby Surround-spåret som omslaget nämner med på skivan. Båda spåren erbjuder fylliga och tydliga upplevelser, men i vanlig ordning står DTS-varianten för det maffigaste och bäst definierade alternativet. Ljudbilden är bred och dynamisk, även om surroundhögtalarna inte utnyttjas så mycket som de skulle kunna. Den fina filmmusiken kommer väl till sin rätt och emellanåt får till och med subben visa var den står. Dessvärre verkar den här dvd-produktionen lida av ständiga småbrister, på ljudsidan spökar en del ljudstörningar som knäpp och knaster. Mindre påtagligt än problemen med bilden, men det känns ändå onödigt på en så pass färsk produktion.

Extramaterial
Det är tunt ställt med extramaterial. Filmens trailer (2:36) är vad som erbjuds, visserligen i anamorfisk bredbild och med svensk text, vilket inte räcker särskilt långt.

Sammanfattning
Att utgåvan är behäftad med en del till synes onödiga kvalitetsbrister gör att helhetsintrycket får sig en knäck. Utöver det jag räknat upp under respektive rubrik förekommer också flera exempel på konstiga tecken i textremsorna som borde ha upptäckts vid kvalitetskontrollen och åtgärdats före släpp. Dessa små, men irriterande störningsmomentet påverkar förstås mitt omdöme, men det positiva överväger ändå. En smak av livet är nämligen en fantastiskt passionerad film om kärleken till livet, maten och familjen. Visserligen är det snålt med extramaterial men filmen presenteras med finfin bild och prima ljud. Och i slutändan är det ju filmen som är det viktigaste, eller hur?

..:ANNONS