Door in the Floor, The (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 118.00

När Tod Williams tog sig an en av John Irvings böcker, gjorde han anpassningen till film på ett lite annorlunda vis. Istället för att som brukligt försöka täcka en hel roman har Williams skrivit manus till och filmat endast den första tredjedelen av Änka i ett år (A Widow for One Year) från 1998. När Irving fick höra om den idén blev han mycket förtjust och inspelningsprojektet The Door in the Floor har haft författarens fulla stöd.

Filmen
The Door in the Floor följer sjuttonårige Eddie O’Hare (Jon Foster) och hans sommar som hjälpreda åt barnboksförfattaren Ted Cole (Jeff Bridges). Ted och hans fru Marion (Kim Basinger) är inne i en besvärlig fas av sitt äktenskap och ska separera på prov över sommaren. De har förlorat sina två tonårssöner i en olycka och har i ett försök att hitta tillbaka till varandra skaffat en dotter, Ruth (Elle Fanning), som när filmen utspelar sig hunnit bli fyra år. Men det förflutna har lämnat djupa spår, framförallt hos Marion, som mer eller mindre förlorat förmågan och modet att älska någon. För Ted verkar livet vara enklare, han jobbar på med sina barnböcker som han både skriver och illustrerar. Med målandet som fasad tillbringar han mycket tid med kvinnor han till att börja med målar av, men som han normalt inom kort inleder relationer med. Teds modell denna sommar är Mrs. Vaughn och spelas av Mimi Rogers. Eddies roll hos den något dysfunktionella familjen består mest i att skjutsa Ted som blivit av med sitt körkort, emellanåt finns det utkast till Teds nya barnbok att skriva rent. För att fördriva tiden fantiserar han om Marion som han blev förälskad i vid första ögonkastet. Den åtskilligt äldre kvinnan inleder en sexuell relation med honom, hans allra första, och det får henne att känna något för första gången på mycket länge.

På ytan verkar kanske The Door in the Floor handla om Eddie och hans förvandling från en oerfaren pojke till en ung man, men det är snarare berättelsen om Ruths föräldrar Ted och Marion som är det väsentliga, och deras försök att skapa mening i sina liv. Båda är komplexa människor med både goda och dåliga egenskaper, precis som människor är även utanför filmens värld. Ted uppträder som en egoistisk skitstövel stora delar av tiden, men han älskar tveklöst sin dotter Ruth, och han besitter en rejäl dos charm. Marion verkar oftast känslokall och frånvarande, apatisk, men ser ändå inte ständigt till sitt eget bästa i första hand. Med tanke på det fruktansvärda hon gått igenom så är det förståligt att hon är som hon är. Trots att de båda bedrar och bedras så älskar de också varandra, någonstans djupt under ytan vill de inte göra varandra allvarligt illa om de kan undvika det, och de förstår varandra. De framstår som patetiska, men på ett försvarligt sätt, de är ju bara människor.

I stilla och maklig takt lär vi känna karaktärerna, sakta växer en bild av deras bakgrund och deras avsikter fram. Länge strävar filmen på utan något synligt mål, ackompanjerad av den smekande, nästan drömska, musiken av Marcelo Zarvos. Samma känsla dominerar fotot, skickligt hanterat av Terry Stacey som tidigare bland annat jobbat med American Splendor. Starkast intryck gör det lysande skådespeleriet, och regissören Tod Williams styr med precision sin ensemble längs den stig hans manus stakar ut. Utan några stora åthävor spelar Kim Basinger den emotionellt uttröttade Marion, men gör ändå sårbarheten, desperationen och längtan väldigt lätt att se. Både Jon Fosters förvandling från störtförälskad, naiv tonåring, via duperad, förvirrad hjälpreda till lätt cynisk, förbannad ung man och unga Elle Fannings porträtt av en liten flicka med döden ständigt i tankarna är också helt trovärdiga. Allra bäst är dock Jeff Bridges. Hans röst trollbinder mig flera gånger, bland annat i ett par monologer, och han verkar fullständigt naturlig i rollen som den alltför frigjorde bohemen Ted. Både Bridges och Basinger lyckas med konststycket att få mig som åskådare att inte bara förstå deras ageranden, hur moraliskt tveksamma de än kan vara, utan också att inte tycka illa om deras karaktärer.

Trots fint skådespel och kompetent genomförande, räcker The Door in the Floor inte hela vägen. Filmen går långa stunder på tomgång och bristen på överraskningar och intressanta vändningar i historien gör det hela näst intill förutsägbart. Skuld i detta har säkert filmens upplösning som faktiskt känns oundviklig och därmed lite av ett antiklimax. Ett antal lysande scener, däribland den där Ted Cole inför en åhörarskara läser berättelsen som filmen är döpt efter, hjälper ändå till att lyfta filmen över genomsnittet.

Bild
Fotografen Terry Staceys skildring av East Hampton, Long Island, som ett blåsigt och vackert kustlandskap sker med hjälp av lugna, milda färger, där enstaka färgklickar sticker ut och ger ögat något att vila på. Överföringen till dvd är lyckad med bra detaljnivå och fin skärpa utan några irriterande digitala störningar. Den lilla mängd skador från källmaterialet som finns stör mig inte. Fina hudtoner kompletterar bilden som är riktigt njutbar. Bilden är i anamorfisk 2.35:1, vilket är OAR, med en medelbitrate på 6,35 Mbit/sekund.

Ljud
De framtunga ljudspåren som erbjuds är båda i formatet Dolby Digital 5.1, varav det franska låter tunnare än det engelska. Jag koncentrerar mig hädanefter på det engelska ljudspåret. De gånger som surroundhögtalarna och subben utnyttjas i någon större utsträckning, förutom för den fina filmmusiken, är lätträknade. Detta till trots så är det ett fylligt och välljudande spår, fullt adekvat för en film som The Door in the Floor, med distinkt dialog i centern och en del panoreringar i sidled för inlevelsens skull.

Extramaterial
Vid första anblicken ser det inte ut att vara så mycket att sukta efter, men det här är ett intressant extramaterial. Visst förekommer en hel del ohämmat smicker, och många saker sägs flera gånger, men inlindat i de vackra orden och upprepningarna finns åtskilligt av substans. Först ut är ett kommentarspår med regissören Tod Williams och fyra personer till ur produktionsteamet. Gänget börjar med att skåla i champagne, vilket de inte fått tillfälle att göra sedan The Door in the Floor blev färdig. Spåret i sig är avslappnat, nästan lojt, men en del intressanta saker kommer fram, bland annat om den dekor som används, mindre bra val av inspelningsplatser och hur skådespelarna bidrog till sina karaktärer. Kortfilmen Frame on the Wall (25:36) redogör för filmens förberedelser, med tonvikt på hur skådespelarna valdes ut. I From Novel to Screen (15:46) förklarar författaren John Irving i positiva ordalag varför han gav sitt godkännande till projektet men inte till något av de övriga utkast som föreslagits honom. Sist kommer Anatomy of a Scene (25:25), producerat för Sundance Channel, som beskriver hur en scen sent i filmen planerades och genomfördes. De fyra bidragen till extramaterialet (allt extramaterial utom kommentarspåret är textat på engelska) klockar tillsammans in på modiga 3 timmar och merparten är matnyttig information, om än presenterat på ett avslaget vis.

Sammanfattning
Ett gott hantverk och begåvat, inspirerat skådespeleri gör The Door in the Floor till en film väl värd att spendera tid och pengar på. Riktigt bra bild, bra ljud och ett intressant och fylligt extramaterial kompletterar en fin dvd-utgåva.