Domino - dvdforum.nu - Recensioner

Hitta bästa pris på:

från 52.00

Tony Scott, en av mina personliga favoriter bland dagens filmskapare, har stor del av sin karriär gjort sig känd som en visuellt innovativ kontraktsregissör. Bland hans kassasuccéer hittar vi flera som producerats av blockbuster-kungen Jerry Bruckheimer, däribland Top Gun, Enemy of the State och Spy Game. Men Tony Scott gör ibland filmer som baseras på egna idéer. Hans förra film, Man On Fire med Denzel Washington, är ett exempel på detta, liksom Domino som nyligen släppts på dvd. Domino Harvey (1969-2005) var prisjägare i verkligheten, och hennes livsberättelse har inspirerat till historien i filmen.

Filmen
När Domino Harveys (Keira Knightley) skådespelande pappa avlider flyttar hon med sin mor (Jacqueline Bisset) till Beverly Hills. Den upproriska Domino har svårt att riktigt smälta in i den nya miljön och lockas snart in i prisjägaryrkets farliga värld. Tillsammans med sina nyfunna och erfarna kollegor Ed (Mickey Rourke) och Choco (Edgar Ramirez) hamnar hon så småningom i en svårlöst härva, jagad av både FBI och maffian.

Keira Knightley som Domino Harvey

När Tony Scott står vid spakarna höjs automatiskt förväntningarna på en films form. Och Domino lär inte göra någon besviken i det avseendet. Från början till slut är filmen en högtidsstund för på ögon och öron. En fullkomlig orgie av ljud- och synintryck bombarderar mig i soffan, och det är bara att luta sig tillbaka och njuta. Ur ett tekniskt perspektiv är hantverket oklanderligt. Klippning, kamerateknik, färg, kontrast, grafik, läckra montage och överraskande kombinationer av musik och bilder samverkar till att göra ett fräscht intryck. Visst har Tony Scott visat exempel på många av knepen redan tidigare, främst då i utmärkta Man On Fire, men här tar han steget fullt ut och skapar något tämligen unikt.

Desto sorgligare då att konstatera att Domino ändå inte är en särskilt bra film. Den intrikata storyn håller inte ihop som man skulle kunna önska. Onödiga stickspår och ett alltför lågt tempo får det hela att kännas utdraget. När filmen är slut är jag förvånad att den bara klockat in på knappa två timmar. Keira Knightley i titelrollen har inte heller det som krävs för att gestalta en hårding som Domino Harvey. Någonting ringar falskt när den alltför sköra uppenbarelsen tar sig an den rebelliska prisjägerskan. Hennes tuffa attityd är ibland riktigt fånig, vilket förstås inte gör förutsättningarna att lyckas fullt ut särskilt stora. Inte heller Mickey Rourke och Edgar Ramirez kan visa upp någon övertygande kylighet, även om de kommer närmare än sin kvinnliga kollega. Vassast i skådespelarskaran är birollsinnehavarna där såpaskådisarna Ian Ziering och Brian Austin Green, som spelar nidbilder av sig själva, överraskar mest. Christopher Walken, Tom Waits och en bunt autentiska gängmedlemmar gör också oförglömliga intryck. På minuskontot hamnar också några misslyckade scener, där Jerry Springer-showen och Dominos striptease är illustrativa exempel.

De tre musketörerna.

Väger jag samman filmens negativa och positiva egenskaper tycker jag ändå inte att Tony Scott behöver skämmas för Domino. Det som funkar dålig vägs till viss del upp av den den fräcka formen och ett par fantastiska actionpartier där filmen verkligen lyfter. Domino når inte upp till klassen hos Tony Scotts bästa alster, som enligt mig är True Romance och det tidigare nämna hämnardramat Man On Fire, men duger gott som ett par timmars gymnastik för sinnena.

Bild
En så visuellt utmanande film som Domino ställer till det lite för mig som recensent eftersom det kan vara svårt att avgöra vad som är avsiktliga bildmässiga val. Helhetsintrycket är hur som helst stabilt och oavsett kontrast, färgteman eller filmteknik imponerar bilden. I vissa sekvenser går detaljer förlorade i mörker och vid flera tillfällen syns posterisering, och oavsett om det är enligt Tony Scotts avsikt eller inte, väljer jag att dra ner betyget ett snäpp för detta. Repor, smuts och konturförstärkning syns inget av. Den anamorfiska bilden presenteras i originalformatet 2.35:1 med en medelbitrate på 7,3 Mbit/sekund.

Ljud
Ljudet är om möjligt ännu bättre än bilden. Då tänker jag inte bara på hur surroundljudets kanaler utnyttjas på ett föredömligt vis, utan också på hur filmljudet designats tillsammans med bilden för en optimal upplevelse. Den effektiva, frenetiska ljudmixen är dynamisk, fantasifull och naturlig på en och samma gång. Kanalseparation fungerar perfekt vare sig den aktuella scenen handlar om meskalintripper, eldvapenstrider eller mer finstämda ögonblick. Det blir ju inte sämre av att det hela är kryddat med grymt passande musik. Jag föredrar DTS-spårets större dynamik, tyngre bas och bättre tryck framför Dolby Digital-varianten, även om det senare också låtar mycket bra.

Extramaterial
Först ut är ett kommentarspår med regissören Tony Scott och manusförfattaren Rickard Kelly (Donnie Darko). Spåret består av separata sessioner med var och en som sedan klippts samman. De bådas fascination över hur en så pass okonventionell film lyckades få finansiering från ett storbolag skiner igenom när de berättar om motiven bakom hur filmens artistiska utformning. De försvarar valet att låta handlingen spreta som den gör och berättar om verklighetens Domino Harvey och hennes prisjägarkollegor.

Sedan följer I’m a Bounty Hunter: Featurette on Domino Harvey's Life (19:34) där vi får lära känna verklighetens Domino Harvey lite bättre. Familj och vänner berättar i intervjuer om Dominos barndom i England, flytten till Beverly Hills som tonåring och arbetet som prisjägare. Genom filmmaterial med Domino, från inspelningen av långfilmen, får vi också höra henne själv berätta om sitt liv. Domino Harvey dog, 35 år ung, i en hjärtattack innan filmen Domino hade premiär.

I Bounty Hunting On Acid: Evolution of a Visual Style (10:07) berättas om hur Tony Scott och hans team arbetat för att skapa filmens alldeles speciella utseende. Förmågan att ta tillvara på magin som kommer ur tillfälligheter och misstag under inspelningen, såväl som de minutiösa förberedelserna som i sin tur föregåtts av åratals experimenterande, är bara några av de knep som framställs som typiska för Tony Scott.

Sju stycken Deleted Scenes (7:28) kan betraktas individuellt eller i sekvens, med eller utan Tony Scotts kommentarer, och innehåller mer om Dominos bakgrund, några sidospår såväl som alternativa varianter av sådant som förekommer i filmen.

Allra sist hittar vi Domino Teaser (1:27) och Domino Trailer (2.28). Extramaterialet presenteras rakt igenom i anamorfisk bredbild, men tyvärr saknas genomgående både svenska och engelska undertexter. När jag, som dagligen använder engelska i mitt arbete, ibland har svårt att hänga med utan undertexter, misstänker jag att den stora majoriteten mer eller mindre stängs ute från extramaterialet i och med detta. Men bara man behärskar engelska är det här en trevlig samling extramaterial med både bredd och djup.

Sammanfattning
Domino är i sina bästa stunder rolig och våldsam, ibland dessvärre rent av fånig, men hela tiden visuellt och ljudmässigt en stor upplevelse. Filmen i sig är inte oumbärlig, men ändå ett utmärkt exempel på Tony Scotts unika förmåga som filmskapare. Då dvd-utgåvan dessutom stoltserar med fenomenalt ljud, lysande bild och intressant extramaterial är min rekommendation självklar.