En science-fiction som utspelar sig i Sydafrika, är regisserad av en sydafrikansk debutant och som inte har ett enda stort namn rollistan men ändå spelar in över 115 miljoner dollar på bio enbart i USA måste väl vara något utöver det vanliga?
FilmenEtt stort rymdskepp anländer till jorden och förblir svävande ovanför Johannesburg. När det till synes övergivna skeppet bordas möter man en stor grupp utomjordingar som förefaller sig vara i riktigt dåligt skick. Sjuka och utsvultna transporteras de ner till jordytan där de så småningom förpassas till ett område som får namnet District 9 och som snart förvandlas till ett slumkvarter.
Nästan 30 år går och läget blir knappast bättre, kriminaliteten och misären i området bara ökar. MNU, ett företag som hoppas kunna dra nytta av utomjordingarnas teknologi har tagit på sig ansvaret för District 9, beslutar sig för att omlokalisera samtliga till ett område utanför staden. Som huvudansvarig för detta ganska omfattande och garanterat besvärliga projekt utses Wikus van der Merwe, en byråkrat fast besluten att göra karriär av uppdraget. Under en delgivning om tvångsförflyttning till en av utomjordingarna blir han smittad av något i en behållare vilket får ödesdigra konsekvenser. Sakta tycks hans DNA omvandlas till den hos utomjordingarna, vilket inte bara innebär en personlig tragedi för honom själv utan även ett gyllene tillfälle för MNU att verkligen lära sig hemligheten bakom teknologin. Jagad av legoknektar men med en förhoppning att någonstans hitta ett botemedel eller åtminstone tillfällig respit flyr Wikus in i District 9.
Svidande vacker horisont. |
Grundidén kring utomjordingarnas öde är riktigt, riktigt bra. Regissören och manusförfattaren Neill Blomkamp lyckas i mångt och mycket hitta en typ av science-fiction som väcker funderingar, som inte fokuserar så mycket på action eller effekter och som dessutom vågar vara väldigt jordnära. Den dokumentära stilen, där nyhetsreportage och intervjuer vävs ihop med den ofta handkamerafilmade berättelsen, är ett sätt som verkligen förstärker känslan av realism. Det känns verkligen att detta är något som skulle kunna ha inträffat.
Trots den ganska ruffiga stilen lyckas
District 9 även vara riktigt visuell. För mig som satt uppe och såg tv-serien
V på 80-talet är det stora rymdskeppet som svävar över staden inte bara estetiskt slående utan förankrar även filmen i en lång tradition av sci-fi. Det solblekta och nerviga fotot bidrar verkligen till att skapa en känsla av hur jag tänker mig att det kan vara i de fattiga delarna av Johannesburg.
Huvudpersonen Wikus van det Merwe, briljant porträtterad av nykomlingen Sharlto Copley, är verkligen ingen du skulle vilja bjuda hem. Han är vansinnigt irriterande på ett godmodigt men egentligen välvilligt sätt, vilket gör honom än mer enerverande. Som tittare känner man sedan sakta att man allt mer börjar sympatisera med denna idiot på grund av alla hemskheter han utsätts för, vilket är ett ganska intressant grepp.
Den allt annat än lättomtyckte hjälten. |
Stora delar av dialogen är improviserad, vilket uppenbarligen passar en kraftfull skådespelare som Copley utmärkt, det bidrar definitivt till känslan av att allt som händer faktiskt är på riktigt. Tyvärr medför det även en del problem. Många scener har ingen naturlig framåtrörelse utan det känns väldigt slumpmässigt på ett sätt som drar ner tempot. Detta behöver egentligen inte vara något negativt men i
District 9 skapar det en irriterande ofokuserad känsla. Hela filmen blir en smula diffus och utan naturligt driv, vilket sätter en del käppar i hjulet för helhetsupplevelsen.
Som en god science-fiction väcker den en hel del frågor, man kan fundera på och diskutera många aspekter av filmen. Kopplingen mellan Sydafrikas historia med apartheid och deras nuvarande oroligheter kring invandring från fattiga grannländer är några av de uppenbara paralleller som går att dra till filmen.
District 9 når inte riktigt ända fram men är fortfarande riktigt bra och tåls att se flera gånger.
"Om du bara skriver under här så..." |
Bild & ljudSnudd på referenskvalitet. Jag kan tycka att delar av nyhetsinslagen inte har samma stuns och skärpa som resten av filmen och kan därför inte dela ut full pott. Under inspelningarna användes lite olika typer av kameror och det ger ett lite splittrat intryck. Notera dock att jag verkligen är inne och petar på småsaker nu och att bilden i övrigt ser fantastisk ut. Speciellt är tonerna, skärpan och detaljrikedomen i de extremt ljusa dagscenerna imponerande. Egentligen är det bara att luta sig tillbaka och njuta av en mycket vacker högupplöst presentation.
Inte heller ljudet kommer göra någon besviken, tvärtom, DTS-HD MA 7.1-spåret är definitivt bland de bästa jag någonsin hört faktiskt. Detaljrikedomen i surroundeffekterna är slående och det sparas heller inte på krutet i actionscenerna. Samtidigt känns allt väldigt bra balanserat och mixat så dialogen är heller aldrig svår att höra även om det är mycket annat som händer i en scen. Lyssnade som hastigast även på DD 5.1-spåret, som visserligen bleknar i jämförelse, men definitivt är mycket bra även det. Det finns även ett DD 2.0-spår för den intresserade, något jag däremot inte tog mig tid att lyssna på.
ExtramaterialRegissören Neill Blomkamp sitter ensam och pratar sig genom ett kommentarspår, något han gör alldeles utmärkt. Hela tiden engagerad, avslappnad och full av information han vill förmedla. Känslan är att han lätt kunnat göra ett till spår på egen hand utan att behöva upprepa sig speciellt mycket. Han berättar bland annat om filmens symbolik, om hur han verkligen velat fånga Johannesburgs alla sidor, om specialeffekterna och mycket, mycket mer. Ett riktigt bra spår från en filmskapare på väg uppåt i karriären.
Efter kommentarspåret är grundpelaren i extramaterialet en dokumentär uppdelad i tre kapitel som döpts till
The Alien Agenda. I det första drygt 7 minuter långa kapitlet
Envisioning District 9, avhandlas tillkomsten av projektet och något om förberedelserna.
Shooting District 9 är det andra kapitlet, som klockar in på 16 minuter och föga oväntat fokuserar på inspelningarna. Sista delen,
Refining District 9, handlar om efterarbetet med klippning, ljudläggning och annat liknande. Blomkamp är hela tiden närvarande och bjuder på ärliga och engagerade insikter om arbetet, vilket verkligen lyfter samtliga kapitel.
Neill Blomkamp ger regi. |
Metamorphosis: The Transformation of Wikus är ganska lätt att begripa vad den handlar om, under tio minuter får vi en inblick i effekterna (inga digitala) kring Wikus förvandling. Tyvärr blir det aldrig överdrivet intressant även om Sharlto Copley är ganska charmig att lyssna på när han beklagar sig. Vi får stifta närmare bekantskap med honom och hans överraskat anspråkslösa ambitioner som skådespelare i
Innovation: The Acting and Improvisation of District 9, där svårigheterna med att improvisera fram scener efter en viss given struktur visas. Hyfsat intressant att höra de iblandades syn på förtjänsterna och nackdelarna med detta sätt att arbeta.
Conception & Design: Creating the World of District 9 handlar om hur arbetet med att utveckla och skapa den värld filmen utspelar sig i. Det pratas lite om influenser, vad man ville ta fasta på inom genren och även vad man ville undvika, något som är ganska trivsamt att titta på. Naturligtvis får vi även en titt på de digitala effekterna som utgör en betydelsefull del av filmen i
Alien generation: The Visual Effects of District 9. Jag brukar vanligtvis inte vara överdrivet förtjust i denna typ av specialeffektsstudering men detta är lagom kortfattat och hyggligt intressant hela vägen
Avslutningsvis får vi även ett mycket digert utbud av borttagna scener, närmare bestämt 22 stycken. De allra flesta är sådana som fått stryka på foten för att öka tempot i filmen och förtjänar sin plats på klipprummets golv. Det är dock oväntat intressant att se vissa delar av historien få lite mer kött på benen och få en inblick i hur Blomkamp ursprungligen tänkt disponera dramaturgin. Vissa av scenerna känns dock riktigt ointressanta att titta på.
För att sammanfatta extramaterialet har det begåvats med ett mycket bra kommentarspår, medan featuretterna kanske är lite för ytliga och svepande. Omfattningen är dock god och det engagemang som Neill Blomkamp uppvisar varje gång han öppnar munnen eller syns är bild är riktigt inspirerande.
SammanfattningEn mycket solid utgåva av en intressant science-fiction som undviker bli ett klichéfyllt effektspektakel. Ljud och bild imponerar stort samtidigt som extramaterialet knappast kommer göra någon besviken.
Populära filmer
