Det bästa med Sten-Åke Cederhök (DVD) - dvdforum.nu

I likhet med många andra i min generation är mina första minnen av Sten-Åke Cederhök (1913-1990) från teve på 70-talet. Han spelade en skrothandlare från Haga i Göteborg som bodde tillsammans med sin vuxne son. Jag tänker förstås på teveserien Albert och Herbert där Sten-Åke Cederhök tillsammans med Tomas von Brömssen gjorde succé 1976-84. I sommar ska förresten hela serien släppas på dvd i en box med nyinspelat extramaterial.

Filmen
Det bästa med Sten-Åke Cederhök består av blandade inslag från underhållarens långa karriär, med tonvikt på de senare 10 åren. Orsaken till detta är förstås att det huvudsakligen är den perioden som finns bevarad i SVT:s arkiv. Tre program från teves gömmor utgör huvudnummer på skivan, medan extramaterialet består av ett längre inslag och ett par kortare arkivklipp.

Först ut är Jubel i busken (46:24), en revyföreställning inspelad på Liseberg 1986. Som sig bör då det rör sig om revy bjuds det på vitsar, sångnummer och sketcher, och Sten-Åke Cederhök har här sällskap av bland andra Tomas von Brömssen, Sonya Hedenbratt och Rulle Löfgren. Efter en trög start med gamla historier och intetsägande sånger tar sig revyn något och det är trion Cederhök, von Brömssen och Hedenbratt som emellanåt får mig att dra på smilbanden. Här någonstans konstaterar jag att den här underhållningsformen nog inte är så mycket för mig, men värmen och det faktum att gänget på scen själva verkar ha roligt smittar ändå av sig lite grann. Sommarkvetter (35:03), också framföd på Liseberg men ett år senare, följer därefter och här är det herrar Cederhök och von Brömssen som själva står för underhållningen som åter är av revykaraktär men med en hel del Albert och Herbert-sketcher. Det här inslaget föll mig bättre i smaken, mest för att igenkänningsfaktorn var större och det slog an på nostalgins skönt ljudande strängar. Tomas von Brömssen har här mognat en hel del som revyartist och matchar Sten-Åke Cederhök förträffligt genom hela föreställningen. Sommarkvetter följs så av Ni får ta mig precis som jag är (40:02), ett program gjort för SVT av Bo Hermansson 1986. Sten-Åke Cederhök berättar om sin karriär och samtalet varvas med allehanda exempel i form av både rörliga bilder och fotografier. Vi får se honom i diskussioner med elever från scenskolan i Göteborg där jag bland andra tycker mig se en ung Samuel Fröhler. Vidare visas Cederhök när han spelar betjänten Sganarelle i Molières Don Juan på Stockholms Parkteater, en prestation som visade att han också behärskade klassisk dramatik. Ni får ta mig precis som jag är är ett utmärkt porträtt av en produktiv, professionell och folkkär artist och som sådant det mest minnesvärda med Det bästa med Sten-Åke Cederhök.

Jag tillhör nog inte den primära målgruppen för dvd:n, framför allt har jag svårt att ta till mig revynumren. Där Cederhöks artisteri mer påminner om den stå-upp-tradition han så uppenbarligen inspirerat blir det ändå riktigt underhållande, och när komiken blandas upp med människan Sten-Åke Cederhök, som i Ni får ta mig precis som jag är så är jag faktiskt helt uppslukad och inser att det är ett stycke unik svensk kulturhistoria jag får lära känna. Från att ha börjat svagt med Jubel i busken tar det sig, och avlutningen är riktigt intressant och rolig.

Bild
Materialet kommer från teves arkiv, och av kvalitén att döma från analoga videoband. Bilden är till största delen undermålig med bleka, urvattnade färger och svärta, dålig skärpa och mängder med störningar som härrör från videobanden. Allra sämst är bilden i Jubel i busken, och den är bara marginellt bättre i Sommarkvetter. I Ni får ta mig precis som jag är är bilden bättre med klarare färger och bättre skärpa, men den dåliga svärtan och bildstörningarna består till stor del. Nu är materialet här av en karaktär där bildkvalitén inte är det avgörande för upplevelsen, så jag tvekar inte att ge ett godkänt betyg trots de uppenbara bristerna. Medelbitrate varierar mellan 5.1 och 6.6 Mbit/s för bilden som är i fullskärmsformat.

Ljud
Ljudet lider också det av stora brister och är genomgående basfattigt och tunt. Jag har dock inga problem med att höra tal och sångtexter vilket väl får ses som hygiennivå för den här typen av dvd. Den stora andelen musik hade ändå mått bra av bättre ljud, och i revynumren skulle publikljud i surroundhögtalarna ha förhöjt upplevelsen, men sådana excesser får vi lyssna förgäves efter. Ett stereospår på svenska, allt som oftast tvättäkta göteborgska, är vad som finns att välja på.

Extramaterial
Extramaterialet skiljer sig i karaktär inte mycket från huvudnumren på Det bästa med Sten-Åke Cederhök. I Hur buskisen blev rumsren (10:01) från 1978 gästar Sten-Åke Cederhök, Tomas von Brömssen och Bo Hermansson (som skrivit manus och texter tillsammans med Cederhök i många år) Gomorron Sverige och Lennart Hyland. Samtalet avhandlar i stort sett saker som togs upp i Ni får ta mig precis som jag är och tillför inte så mycket nytt. Avslutningsvis sjunger Cederhök ett brittiskt sångnummer han själv skrivit svensk text till, När lyktor tänds på andra sidan bron. Svagast bland extramaterialet är smakprovet ur sista revyn på Liseberg, Veckans revy (6:13) från 1982. Ett par sånger och vitsar framförs, men både artistiskt och tekniskt brister det. Det är inget vidare kul och då dessutom skivans uslaste bild och ljud spelas upp förstår jag inte varför inslaget alls togs med. Sista kvällen med gänget (39:15) spelades in i samband med att Sten-Åke Cederhök gav sin avskedsföreställning på Liseberg den 20 augusti 1989. Här får vi äntligen ta del av bra ljud och bild och till och med musiken blir njutbar. Det är rörande att se den tårögde underhållaren hyllas av en uppskattande publik, och när han för andra gången på dvd:n sjunger När lyktor tänds på andra sidan bron når han till och med fram till mig.

Sammanfattning
Faktum är att jag efter att ha upplevt Det bästa med Sten-Åke Cederhök har fyllts av den djupaste respekt för en av våra allra mest folkkära artister. Antingen ni redan uppskattar Sten-Åke Cederhök, eller precis som jag tidigare aldrig lärt känna honom som annat än skrothandlar’n Albert, så är den här dvd:n definitivt värd att ta del av trots bristande teknisk kvalitet.