Deadly Companions (DVD) - dvdforum.nu

En av Sam Peckinpahs absolut mest kända filmer är western The Wild Bunch, en film lika känd för sitt utstuderade våld som sin klassiska slutscen. Dock är det kanske färre som känner till att Peckinpahs genombrott kom med en annan western; med färre kända namn och inte samma öga för våld.

Filmen
Yellowleg (Brian Keith) är ute efter hämnd. Mannen (Chill Wills) som vreden riktar sig mot var en av de vakter i ett krigsfångeläger som torterade och nästintill skalperade vår protagonist. Efter fem år korsas deras vägar och hämnden ser ut att vara nära, men ett möte med en stads prostituerade och hennes son ser till att planen går helt om intet. Helt plötsligt måste Yellowleg betala av en moralisk skuld samtidigt som han brottas med sitt hämndbegär.

1961, året då Deadly Companions spelades in, var westernfilmerna fortfarande en förhållandevis oskyldig genre. Det skulle dröja några år innan Sergio Leones spaghettiwesterns erövrade bioduken och förtog den något oskyldiga synen som genren fortfarande besatt. Denna oskyldighet återfinns i Deadly Companions, om än på ett något lägre plan än man kanske är van. Yellowleg är den tysta, sammanbitne revolvermannen med ett mål här i livet och han ter sig till en början som en moderniserad variant av John Wayne-idealet. Dock raseras denna hårda fasad efter kanske halva filmen och vi står där återigen med den hårde, men rättvise och moraliskt mer högtstående, hjälten.

Det absolut största problemet som filmen dras med är att produktionen verkligen känns påskyndad och slarvig. Man kan se skuggor av folk som jobbar bakom kameran, tydliga belysningspunkter i sceneriet och så vidare. Dessutom är det väldigt hafsigt klippt, vi som åskådare får ingen riktig känsla för tidsflödet genom filmen eller förklaringar till var karaktärer är på väg eller deras ordlösa motivation. Slutligen är det nästintill komiskt att filmen envisas med att slänga på "indian"-musik (idogt trummande) så fort en indian syns i bild.

Bild
Studio S har lyckats få tag i en riktigt vettig kopia utav Deadly Companions i det ack så westernanpassade 2.35:1-formatet. Filmens ålder och budget tar ut sig rätt i en del scener dock, ett fåtal skador på originalnegativen syns och även en ojämn ljushetsnivå (vilket resulterar i en lätt "pulserande" bild) men på det hela taget är det en godkänd bild. Bildens genomsnittliga bitrate mättes upp till 6.6 Mbit/s.

Ljud
Det engelska ljudspåret indikeras som 2.0, både i spelare och på omslaget, men är ett monauralt spår (det vill säga, mono från båda kanalerna). Som sådant gör det ett passabelt jobb utan stordåd. Restaureringen har lämnat ljudet fritt från skrap eller brus vilket tyvärr också visar på filmens ambitionsnivå. Ljudmixen är extremt rudimentär utan någon ansats att foga in ljudeffekter i den totala ljudbilden. Resultatet blir att man stör sig mer på hur illa det är gjort, något som inte direkt är tanken. Tekniskt sett är det godkänt men knappast ur en estetisk synvinkel.

Extramaterial
Föga förvånande finns det inte så mycket extramaterial att hänga på en sådan här pass obskyr film, det enda relaterade material som lagts med är biografier för regissören Peckinpah och skådespelarna Keith och O'Hara. Dessutom finns det information kring filmen att läsa.

Utöver detta finns det nio stycken trailers för Studio S releaser under 2007.

Sammanfattning
Deadly Companions är en film som är mer intressant som kuriosa (Peckinpahs riktiga filmdebut) än dess meriter som underhållning. Slarvigt gjord och med halvdan klippning är det troligen en film enkom för de riktiga westernfanatikerna.