Day of the Dead - Collectors edition (DVD) - dvdforum.nu

Hitta bästa pris på:

från 249.00

Do you really think you can blow the piss out of them, all of them? They have you in a hopeless situation strategically. Youre lost!

Efter de enorma framgångarna med Night of the living Dead och Dawn of the Dead skulle George A. Romero ge sig i kast med att filma den avslutande delen i Dead-trilogin, något som visade sig vara allt annat än lätt. Problem med manus och finansiärer var bara en del av den huvudvärk som Romero fick ta sig an. Tills slut beslutade Romero och producenter att man skulle skala ner manuset till en mindre ambitiös nivå och endast behålla ett huvudtema, temat som ligger till grund för Day of the Dead

Filmen
På en underjordisk bas i Florida har ett antal forskare och militärer förskansat sig, helt omgivna av levande döda. Utanför basens stängsel tycks den mänskliga civilisationen helt försvunnit och ersatts av ett öde land. Forskarna gör längre och längre turer med basens enda helikopter i futila försöka att hitta överlevare i spökstäderna. Militärerna hjälper motvilligt till i forskarnas försök att studera och experimentera med döda men missnöjet gror bland männen. Den som eldar på deras missnöje på gränsen till uppror är kapten Rhodes (Joe Pilato), det högst osympatiska befälet på basen (som föredrar att gå omkring med två revolvrar i axelhölster). Konflikten dras till sin spets när Dr. Logan (Richard Liberty) experiment visar sig ha en okänd baksida. I en värld där de döda går 400 000 per människa är frågan om tolv personer överhuvudtaget kan hålla sig vid liv...

Första gången jag såg Day of the Dead var 1990, jag hade precis varit på språkresa i England och köpt filmen på VHS. Även om filmen var kraftigt censurerad av BBFC så var dess intryck på mig inte desto mindre. Historien som rullas upp är en otroligt cynisk, svart och blek berättelse om människors överlevnad i en post-apokalyptisk värld nästintill helt befriad från levande människor. Efter att ha sett filmen för första gången så hade jag en obehaglig smak i munnen av panik och ångest. Upplägget i filmen, inklusive bunkern/gruvan där filmen utspelar sig, var av en sådan karaktär att jag inte hade några som helst problem med att sätta in mig själv i den situation som karaktärerna befann sig i. En situation med rädsla, hat och skräck som ständiga följeslagare och de levande döda som ett Damoklessvärd som ständigt hotar att krossa den sköra bubbla som omger den lilla klick som lyckats överleva. Efter ett tag hade dock historien och filmens bakgrund vuxit på mig och jag var tvungen att se den en gång till… resten är, som det så vist heter, historia. Jag själv håller Day of the Dead för att vara den bästa filmen i Dead-trilogin, mycket tack vare kapten Rhodes och Tom Savinis effekter. Kapten Rhodes själv förtjänar nästan en separat recension endast tillägnad hans totala brist på empati och förlåtande drag. Joseph Pilato spelar Rhodes som ständigt antingen arg, förbannad eller totalt topp tunnor rasande. Vissa skulle kanske kalla det överspel, men för mig så är Rhodes en perfekt inkarnation av ren ondska med en röst som skulle få vilken rekryt som helst att darra i sina kängor. Ett beröm så gott som något var den kommentar som Quentin Tarantino fällde när han träffade Pilato på en fest i slutet av åttiotalet: "Oh wow! Captain Rhodes!". Rent generellt, när det kommer till skådespeleriet, gör de allra flesta godkända insatser. Vissa kanske har svårt för något som de upplever som överagerande, ett faktum som jag bara tycker hjälper filmen i dess febriga stämning. I och med att känslorna ligger på ytan, som blottlagda nerver, blir folks reaktioner på minsta motgång extremt överdrivna.

Bild
Bilden på Anchor Bays utgåva av Day of the Dead är så bra så man är beredd att pausa bara för att kunna ta in alla detaljer på omgivningen, ansikten och ruttnande döda. Den tidigare region 2-utgåvan hade problem med svärtan, grynighet och digitala artefakter. På den nya versionen är allt sådant frånvarande. Helt plötsligt har filmen fått ett otroligt visuellt djup med färger som känns naturliga och väldigt kontrollerade (de som sett tidigare utgåvor kanske minns att vissa scener var till exempel extremt blåa, med färgblödningar som följd). Vad jag sett så existerar det inga skador alls på överföringen, endast ett litet dammkorn över Lori Cardilles namn i inledningen som försvinner omgående. Formatet på bilden är 1.85:1 vilket också är filmens OAR (Original Aspect Ratio, bildens ursprungliga format). För den som är intresserad så finns det en jämförelse mellan den gamla och den nya region 1-utgåvan på den här sidan att läsa. När det kommer till den gamla region 2-utgåvan ser den ut att likna region 1 till stor del där färgblödningar, grynighet i bilden och digitala artefakter bara är en del av de problem som bilden lider av. När det kommer till bitraten på skivan så ligger den på genomsnittligt 7.77 Mbit/s och det märks verkligen. Den här överföringen konkurrerar klart med moderna, nya överföringar och den skäms inte för det höga betyg den får.

Ljud
Vad kan vara bättre än ett 5.1-spår? TVÅ 5.1-spår naturligtvis (i sanningens namn är DTS-spåret 6.1 men för de allra flesta kör man det i 5.1), ett DTS- och ett Dolby Digital-spår närmare bestämt (och ett 2.0-spår bör tilläggas). DTS-spåret är det spår jag använde mig av när jag såg hela filmen och det fanns inget att klaga på om man ser till att filmens ursprungliga ljudformat är mono. Tyvärr är det som så ofta med monofilmer en extremt frontbaserad mix där dialogen sällan rör sig utanför centern och musik/atmosfär håller sig i frontarna. DTS-spårets mixning låter som det är lite högre volym på än Dolby Digital-spåret och fylligheten i ljudet skiljer dem åt till DTS fördel (en klyscha som tyvärr man får upprepa allt som oftast i recensioner). På det hela taget så skiljer det dock väldigt lite mellan de två 5.1-spåren, ett faktum som visar hur långt man kommit (eller åtminstone kan komma) i DVD-kvalitet. Stereospåret har i grunden samma beskaffenhet som de två 5.1-spåren, men här är det lite andefattigt och detaljlöst och med tanke på att filmen spelades in i mono finns det inget skäl, ens för purister, att hänga kvar i 2.0-spåret. Bitraten på spåren är 768 kbps för DTS, 448 kbps för Dolby Digital 5.1 och 192 kbps för Dolby Digital 2.0. En kort notis gör jag också för John Harrisons musik, ett mycket synthbaserat soundtrack som låter mycket som den musik som John Carpenter skapat. Lite daterat men på ett bra sätt, för det ger en underbar känsla i filmen och förstärker skräcktemat.

Ang. miss med ljudet: En bra bit innan det officiella släppet kom rapporterades det om att vissa delar av filmens dialog hade fel dubbningar och inte alls stämde överens med originalfilmen. Dessa dubbningar skulle härstamma från en japansk laserdisc och gällde framför allt svordomar. Trots att jag sett filmen x antal gånger och kan den på mina fem fingrar så märkte jag inte av var dubbningarna kom. Sant, jag satt och koncentrerade mig på bilden och var kanske inte helt uppmärksam på de ”fel” som kan ha smugit sig in. Vid skrivandets tidpunkt har jag endast hunnit se filmen en gång och inte hört en enda överdubbning. Om/när jag hittar dem så ändrar jag den här biten av recensionen med en mer ingående beskrivning. Trots detta (och trots om jag skulle hitta en dubbning) behöver ni inte oroa er för att få en ”dålig” disk, det här är så ultimat utgåva man kan få idag och inom överskådlig tid.

Extramaterial
Day of the Dead omnämns som en Special Edition och nog gör den skäl för namnet alltid, här finns nog med extramaterial för att kväva en zombie. Om vi börjar på filmskivan så följer det med två stycken kommentarspår , ett med George Romero, Lori Cardille, Tom Savini och produktionsdesigner Cletus Anderson, det andra med regissören och manusförfattaren Roger Avary (Killing Zoe, Rules of attraction). Det första kommentarspåret är väldigt avslappnat och behagligt, det är folk som känner varandra som pratar. Tyvärr leder detta till att de minns mycket mer än bara filmen, något som gör att spåret inte är scenspecifikt. Det är dock roligt att lyssna på de inblandade och deras reaktioner på filmer, framför allt Lori Cardilles ”My, that’s so realistic. Euuuuu!” vid de värsta splatterscenerna. Roger Avary är mer av ett inbiten fan och på sådant sätt blir spåret som att lyssna på ”en av oss”. Han kommer med en del intressanta anekdoter och pekar på detaljer i filmen men det tenderar till att vara lite tyst emellanåt och lite väl mycket entusiast över det. En sak som påpekats av flera recensenter är att man saknar ett spår som är detaljspecifikt, alltså koncentrerar sig på scenerna i filmen och vad som hände runt omkring tagning vid dessa, ett klagomål som känns lite som ett lyxproblem med tanke på allt man får med utgåvan, men visst är det en tanke som slår en.

På disk två är den klarast skinande pärlan The many days of Day of the Dead (39 minuter), en nyinspelad dokumentär där många av dem som gjorde filmen kommer till tals. Dokumentären täcker i princip allt som har med filmen att göra; från det ursprungliga manuset till producentens oro över alla svordomar till möjligheten till en uppföljare. En detalj som alla filmbolag borde efterapa är den lilla skylt som visas innan dokumentären startar, där det står ”this documentary contains spoilers, you should see the movie before you see this”, smart och omtänksamt (även om det säger sig självt).

Dokumentär nummer två (31 minuter) är egentligen en mycket enkel bakom kulisserna filmad med en hederlig videokamera av bland andra Tom Savini. Här får vi följa främst make up-arbetet bakom filmen, make up-test och allmänt lekande av teamet bakom effekterna. Riktigt roligt och framför allt intressant att se hur effekterna blev till. Videofilmningen är bara en adderad bonus, en sorts ”fluga på väggen”-känsla.

Härnäst på listan är fotogalleri och det är massor med fotografier. Bilderna, som är bakom kulisserna, make up-tester och postrar bland annat, överstiger tre hundra till antalet.

En audiointervju med Richard Liberty med en speltid på en kvart finns också på skivan, en intervju som gjordes strax innan Liberty avled i sviterna av en hjärtattack.

De obligatoriska trailarna och tv-spotarna följer med. Det är riktigt bra kvalitet på materialet för att vara nästan 20 år gammalt. Allt som allt är det tre trailers på cirka 2 minuter styck och tre spottar på en halv minut styck.

Sist men inte minst har man lagt in två pdf-filer via dvd-rom. Dels är det originalmanuset för filmen (166 sidors intressant läsning och det märks rätt snart att Romero hade behövt en hel del mer pengar om det skulle ha realiserats) och dels är det produktionsanteckningar (42 sidor), mycket korta notiser men en hel del intressant och matnyttigt som man hittar om man har orken.

Till sist måste jag nämna omslaget för den här filmen, något som generellt sett inte räknas som extramaterial. Förpackningen är av tunn papp à la Resident Evil men öppnar åt ”fel” håll (alltså åt höger).

Fronten hålls ihop av en stiliserad bild av zombien Bub, en flik som är figurskuren efter bilden av den samme. Fliken hålls fast gentemot framsidan med hjälp av en liten kardborre och resultatet är nog det snyggaste omslag som Anchor Bay släpp (i stark konkurrens med Evil Dead: Book of the Dead).

Istället för att trycka kapitellistan på fodralet så får vi med något som ska se ut som ett anteckningsblock med titeln Day of the Dead: from the files of Dr. M. Logan Ph. D.. ”Anteckningsblocket” innehåller en kort essä om filmens historia, skriven av Michael Felsher. En snygg avslutning på en riktigt läcker utgåva.

Sammanfattning
Om jag någonsin har hävdat att det inte finns några ursäkter för att inte äga en film så gäller det om möjligt ännu mer för den här DVD-utgåvan. Är du det minsta intresserad av skräck så är det här filmen du ska ha och om ni, mot förmodan, misstror mig har jag bara en sak att säga: Chooooke on ’em, chooooke on ’em!

Relaterade länkar:
Night of the living Dead (Millenium edition, region 1)
Night of the living Dead (region 2)
Dawn of the Dead (region 2)
Day of the Dead (region 2)