Att vara intelligent och vältalig har man ofta inte mycket för om man inte har utseendet att matcha de övriga förmågorna. Att vara estetiskt tilltalande öppnar fler dörrar än ett väloljat munläder, något som den stornäste men vältalige Cyrano De Bergerac bittert får erfara i filmen med samma namn.
FilmI 1600-talets Paris lever Cyrano De Bergerac (Gerard Depardieu) ett stormande liv som kulturellt yrväder bland skådespelare och skalder. Nåde den som vågar misshandla en av monsieur Bergeracs favoritverk eller yttra sig nedsättande om det väldigt framträdande luktorgan som Cyrano besitter, dumdristigheter som ofta slutar med skadade kroppar eller egon. Men mitt i all lidelse för kultur finns en mer amorös lidelse, den efter sin undersköna kusin Roxane (Anne Brochet). När Cyrano en dag kallas till en hemlig rendez-vous med Roxane vet han inte vad han ska tro. Att våga hoppas på att det skulle vara ett kärleksmöte går inte, det kan helt enkelt inte vara så ordnat att en sådan gudomlig varelse kan älska något så fult.
Naturligtvis är det inte så heller, Roxane vill ha Cyranos hjälp att skydda den tjusige Christian (Vincent Perez), som antagits vid Cyranos regemente, från fara och kanske putta skyddslingen åt Roxanes håll. Likt sin kusin är Roxane kulturen hängiven och förhoppningarna om att Christian ska vara minst lika intresserad och bevandrad som Roxane är stora. Naturligtvis är det inte så enkelt och hellre än att låta Christian misslyckas bestämmer han sig för att bli Christians röst i försöket att uppvakta Roxane. Frågan är bara vem Roxane blir kär i och hur länge hemligheten går att hålla instängd.
Det är ett tidlöst tema, att skåda skönheten bortom det yttre skalet och istället se hela personen för vad den är. Sitt melodramatiska upplägg till trots berättar
Cyrano De Bergerac en förvånansvärt enkel och rak historia om moraliska val, kärlek och fåfänga. Här får vi ingen sirapssöt sörja där den oförtjänte kavaljeren drattar på ändan i slutet och de två välförtjänta unga tu vandrar iväg i solnedgången ackompanjerade av en stilla pianoslinga. Istället är det trevande, osmidigt, dumdristigt och smärtsamt, mycket tack vare att vi som tittar känner igen mycket från vårt eget liv. Hur många har inte känt stinget av osäkerhet, "hur kan han/hon vara intresserad av mig?", tanken att det inte är någon idé. Återkopplingen till detta ack så mänskliga drag är en av faktorerna till varför
Cyrano De Bergerac fungerar så bra.
Den andra faktorn är det arbete som regissören Jean-Paul Rappeneau lagt ner på filmens scenografi, för det är verkligen en riktigt högtidsstund för den som är förtjust i historiska filmer. Mustiga scener från Paris gränder, svepande kappor och gnistrande värjor fyller varje bildruta till bristningsgränsen. Till detta kommer skådespelarensambeln, ledda av en lysande Gerard Depardieu i rollen som den snarstuckne men varmhjärtade Cyrano.
BildTyvärr tycks inte Atlantic Film fått tag på någon riktigt bra master för den här filmen för ett snabbt ögonkast på omslaget fångas av orden "4:3". Dock är detta inte riktigt den katastrof som man kanske skulle kunna tro, orden innebär "bara" att bilden är icke-anamorfisk så vi får åtminstone se hela bilden men på bekostnad av upplösningen. Bortsett från detta är det en (knappt) godkänd överföring. På filmsidan dyker det upp en och annan skada (vita prickar som inte är alltför stora) samt, de från Fight Club kända, cigarettmärken (runt märke i högra hörnet som informerar maskinisten att de är dags att byta rulle), en detalj som kan innebära att man gjort mastern från en existerande kopia istället för originalnegativen med allt vad det innebär. Vid överföringen tycks man lagt på lite skärpeförstärkning på bilden, under filmens lopp kunde jag ana den så förhatliga glorian runt objekt i filmen. Tråkigt på en så pass bra film, tyvärr tror jag inte att det finns något bättre alternativ där ute. Vi får helt enkelt hoppas att någon studio tar på sig uppdraget att ge den här mästerliga filmen den bild den förtjänar. Den genomsnittliga bitraten ligger på 6.94 Mbit/s.
LjudDet franska stereospåret är på intet sätt lika illa ute som bilden är, vilket är glädjande. Här är det en bred ljudbild som levereras, rösterna ligger tydliga i centerkanalen utan att tappas bort i effekter eller musik i frontarna. På det hela taget är det distorsionsfritt och välbalanserat. En extra notis bör göras för filmmusiken, signerad Jean-Claude Petit. Det är något utav en av de mer skamlösa stölderna av musik jag hört på länge (Danny Elfmans epokgörande Batman-musik) men det görs inbäddat med sådana underbara toner att man inte kan belasta Petit för det. Med lika delar modern Elfmanmusik och klassiska Max Steiner är det en riktig vinnare som ni gör klokt i att jaga tag på. Ljudspårets bitrate är 192 kbit/s.
ExtramaterialTyvärr helt tomt här.
SammanfattningLite morskt skulle jag vilja påstå att det här en film som passar i stort sett alla. Här finns tokroliga scener, det finns häpnadsväckande fäktningsbataljer, bedövande vackra monologer och smäktande kärleksmöten. Varken han, hon, den eller det kan väl tacka nej till en sådan potent blandning. I brist på en Criterionversion (eller liknande) skäms knappast Atlantics utgåva för sig.
Populära filmer
