Conan Barbaren

Det fanns en tid då Arnold inte var synonymt med kioskvältare, istället var Schwarzenegger känd i en lite snävare grupp som ägnade sig åt att bygga upp sina kroppar till Belgian Blue-klass. Conan The Barbarian var ett första steg mot den superstjärnestatus han kom att uppnå under senare delen av 80-talet.

Filmen
För den som vill veta vad filmen handlar om rekommenderas den tidigare recenserade region 1-utgåvan.

Det närmaste jag kommit Conan- och barbarvärlden var när man satt storögt framför sin C64 och försökte kapa halsen på sin motståndare (70-talisterna minns troligen rabaldret spelet orsakade hos bland annat Hem & Skola). Jag hade gjort ett försök att läsa Conan-böckerna men dessa var inte direkt i min unga smak utan de fick bli liggande. Spola framåt dryga tjugo år senare och det är nu som jag fick möjligheten att se Conan The Barbarian

Den första tanken som dyker upp under filmens första del är att det är otroligt "manligt"; manlig vänskap, manlig uppväxt, manliga slagsmål och manlig klädsel (björnskinnsblöjor är ju rackarns tufft). Kort sagt; det är svårt att inte dra på smilbanden åt detta vältrande i klichéer som filmen ägnar sig åt (detta fenomen blir dock väl belyst i extramaterialet, mer om det senare). Men allteftersom blir jag varse att filmen faktiskt lyckas förmedla en stämning och historia genom ett väldigt sparsmakat användande av dialog, man låter istället sceneriet och handlingarna tala. Ur (den nästintill parodiska) manligheten framträder en åtminstone något mer nyanserad version där heder och ära är tydliga ledstjärnor men där också själv är bäste dräng.

För mig var filmen lite av en besvikelse, mycket på grund av det jag hört om filmen innan (till stor del positivt) och det faktum att manusförfattaren Oliver Stone och regissören John Milius ligger bakom filmen. Conan blir, i slutändan, lite för lång för sitt eget bästa, bristen på dialog tillsammans med det faktum att vissa händelser inte framstår som så tydliga i sitt ursprung gör att speltiden känns rätt påtaglig. Det tittades på klockan både en och två gånger under filmens gång, något som inte direkt kan ses som ett bra tecken.

Bild
Bilden på dvd:n är lite av en blandad påse, för att använda sig av en engelsk term. Å ena sidan är bilden väl detaljerad med en klar färgpalett där färgerna håller sig lugna och väldefinierade, å andra sidan förekommer det en hel del grynighet och skador på ursprungsmaterialet genom hela filmen. Dessutom tyckte jag mig ana en del skärpeförstärkning (edge enhancement) i några av scenerna, vilket alltid är lite tråkigt för en films bild och dess betyg. Slutomdömet hamnar ändå på ett godkänt betyg, mycket tack vare den detaljrika bilden på en sådan här pass gammal film. Den genomsnittliga bitraten ligger på 6.67 Mbit/s.

Bitraten för Conan Barbaren

Ljud
Återigen ställs man inför det faktum att en film kommer med två stycken 5.1-spår; ett Dolby Digital och ett DTS och frågan är vilket låter bäst. Om vi börjar med likheterna så är de båda spåren påtagligt aktiva för att vara remixade stereospår, det är en hel del action i bakhögtalarna genom filmens gång. Musiken är tydligt separerad från övriga ljud och ligger som en bred matta i frontarna medan dialogen hålls i centerkanalen med några få undantag. När det kommer till skillnaderna så är de förhållandevis påtagliga; DTS-spåret är klart med dynamiskt, mer och tajtare bas, en aningens mer detaljerat och klart högre volym än Dolby Digital-spåret. Bitraten för ljudspåret med Dolby Digital ligger på 448 kb/s, dts-spåret på 768 kb/s.

Extramaterial
Tillsammans med filmen har man möjlighet att lyssna på ett kommentarspår med regissören John Milius och Arnold Schwarzenegger där de båda pratar om och minns inspelningen av Conan. Tyvärr är ingen av dem särskilt väl förberedda eller särskilt duktiga på att diskutera filmen utifrån ett större perspektiv. Det blir hellre att båda är tysta i några minuter och sen säger "wow, det är en bra scen". Visst, det förekommer en del intressant information, särskilt från John Milius men i slutändan är det ett kommentarspår som man inte kommer att besöka fler gånger.

Två stycken dokumentärer följer också med; Conan - The rise of a fantasy legend (18:25) och Conan Unchained: The Making of Conan (53:12). Båda två dokumentärerna är riktigt, riktigt bra. Fullmatade med fakta om dels Robert E. Howard och dennes skapelse och dels filminspelningen, där man intervjuar de flesta som förekommer i filmen.

Två featuretter avslutar videodelen. Den första kallas Special effects split screen video (01:37) och är en specifik scen ur filmen visad med och utan de tillagda optiska effekterna. Den andra featuretten är From the Conan archives (11:47) och är en genomgång av produktionsritningar av bland andra Ron Cobb (känd som designer från till exempel Alien).

Tre stycken bortklippta scener (05:27) presenteras tillsammans här som ett klipp. De två första scenerna, en cameo av regissören Milius (som ödleförsäljare) och Max von Sydows svärdsfight, är fullt förståeliga att de klipptes bort även om det är lite synd på Sydows scen. Den sista scenen är mer utav blooperkaraktär, Arnold blir jagad av en hund och blir uppenbarligen biten för man hör ett "GODDAMNIT!" precis när scenen avbryts.

Två stycken trailers (03:46) finns för den som är sugen på en snabbvariant av filmen, även om man här har lagt en ordentlig tonvikt på att Arnold får krama på åtminstone två kvinnor i filmen.

Slutligen kommer production notes, en kortare text om inspelningen av filmen. Här finner man inget nytt om man sett de tidigare nämnda dokumentärerna.

Sammanfattning
Conan är något så paradoxalt som en fascinerande film man inte direkt vill se igen. Genom att använda en väldigt avskalad fantasygenre i kombination med dialoglösa scener är det en väldigt speciell upplevelse att se filmen men det är, åtminstone för mig, en engångsupplevelse som film betraktat. Denna dvd-utgåva är dock klart köpvärd med tanke på kvaliteten på filmens tekniska delar och mängden extramaterial.

En iaktagelse: är det inte lite ironiskt att filmbolaget lägger med antipirat-propaganda på en köpfilms-dvd? Att skriva de som köpt filmen på näsan kan knappast ses som en smart lösning, särskilt inte när filmklippet spelas upp så fort dvd:n sätts i en dvd-spelare.

..:ANNONS