Call of Cthulhu, The

"The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents"

Redan när jag började få upp ögonen för skräcklitteratur så var det ett namn som alltid återkom. Nej, jag tänker inte på King, Barker eller Stoker utan Howard Phillips Lovecraft, mannen som gav det obeskrivbara ett "ansikte". Med en stil som skiljde honom från sina samtida kollegor och med en tydlig förankring i mytologi har historierna blivit odödliga. Genom åren har ett antal filmer gjorts baserade på dessa berättelser (61 om man får tro IMDb, många fler har nog inspirerats) men få har varit direkt återberättade utan utgår bara från en berättelse (till exempel: Re-Animator baserar sig på Herbert West, Re-Animator). Men nu är tiden slagen; bered er på The Call of Cthulhu.

Film
Saker och ting är inte vad de synes vara från början. Ett arv från en avlägsen släkting leder filmens huvudperson (Matt Foyer) till att ta upp sin släktings forskning kring en kult som dyrkar guden Cthulhu. Via vittnesmål, brev och andra föremål dras mannen närmare och närmare gåtans lösning. Frågan är bara vad kostnaden blir, i liv och mental hälsa.

Greppet som skaparna bakom The Call of Cthulhu tagit, att göra stumfilm av historien, är både självklart i sin enkelhet och genialt i sin omfattning. Samtidigt är valet av stumfilmsformatet inte bara en självklar väg ur bekvämlighets- eller ekonomisk synvinkel. Det material som Lovecraft bistod med hade inte alltför sällan sin bas i 1920-talet och vad är då bättre och mer naturligt än att använda sig av den tidens uttrycksform? Med en lika stor del amerikansk, naturalistisk som tysk, expressionistisk stumfilm väver Andrew Leman och hans team en imponerande komplex väv av skräck, nostalgi och klassiskt drama.

Huvudpersonen är oroad över slutbetyget på filmen... och den begynnande galenskapen

Att bedöma en film av det här slaget är, minst sagt, lite knepigt. Naturligtvis är det viktigt att en historia berättas väl och det får man säga att Call of Cthulhu lyckas bra med. Dessutom lyckas man återskapa tillräckligt mycket utav stumfilmskänslan för att man verkligen ska luras i vissa lägen och glömma bort att filmen är gjord 2005. Genom agerande och smink förmedlar skådespelarensamblen en riktig retrokänsla samtidigt som omgivningarna andas tjugotal. Enkelt men ändå välgjort och lyckat.

Bild
Eftersom filmen försöker återskapa en känslan från en svunnen tid har man sett till att fylla filmen med sådant som normalt ger hemmabiofantaster gåshud av obehag; repor, kornighet och brist på detaljer. Detta kanske låter som en avprickningslista för filmer man inte ska köpa men tro mig, det är väldigt effektfullt. Just tack vare dessa "problemområden" känns filmen autentisk och det gör att hela upplevelsen förstärks ytterligare. Att därför ge ytterligare omdöme på bilden känns en således meningslöst, det räcker med att säga att det ser helt enkelt ut som en riktig stumfilm och att betyget blir godkänt. Medelvärdet på bitraten för bilden ligger på 5.49 Mbit/s.

Ljud
En detalj som fick den här recensenten att flina av förtjusning var ett av menyalternativen för ljud på dvd:n, nämligen att man har möjlighet att lyssna på ljudspåret genom mythophonic. Eftersom bilden blivit behandlad för att se ålderstigen ut kan inte ljudet vara sämre... eller bättre. Alltså har man som tittare två val; antingen hör man ett "oförstört" ljudspår som är välmixat men standardmässigt eller så lyssnar man på mythophonic-ljudspåret, komplett med knaster och brus. Faktum är att jag föredrog det senare ljudspåret när jag satt och bytte mellan de två alternativen, varje gång. Det var som om ytterligare en pusselbit lades till det stora hela, illusionen av "äkthet" förstärktes.

200 sjömil från land och vi tog lättöl?!

Extramaterial
För att "endast" vara ett hobbyprojekt har man samlat på sig en hel del godbitar på extramaterialsidan.

Dokumentären Hearing The Call (28:34) är en titt på arbetet med The Call of Cthulhu, allt från manusbearbetning till att hitta platser och skådespelare för medverkan i filmen. Till skillnad från många "dokumentärer" som återfinns på de stora releaserna nu för tiden så upplevs kommentarerna som fälls här verkligen genuina. Regissören och producenten sitter och skrattar åt alla genvägar de tog och käftsmällar de åkt på. Något som gör det hela så mycket charmigare eftersom det understryker den entusiasm som ligger bakom filmen.

Den obligatoriska trailern (02:39) har naturligtvis lagts med.

Två stycken fotogallerier finns även att beskåda. Dels har vi ett galleri med bilder från filminspelningen (03:18) och dels en med stillbilder från filmen (02:43).

Ett intressant alternativ är de bortklippta scenerna (08:03) som återfinns på skivan. Här har man en chans att se hur det "verkligen" såg ut när scenerna spelades in, komplett med ljud. Lite kul när man märker att det inte alltid är rätt dialog som sägs.

Slutligen finns det en PDF-fil innehållandes den tidning som förekommer i filmen.

Sammanfattning
The Call of Cthulhu var, för mig, en härlig upplevelse. Inte bara för det lite ovanliga greppet med att göra en stumfilm i dagens tidevarv utan också för att den representerar den totala hängivenheten hos entusiaster. Blir man inte avskräckt av en svartvit film eller av det faktum att inte ett ord yttras i hela filmen så tror jag att det här är en film att söka upp. Gillar ni dessutom skräck och då specifikt Lovecraft är den som gjuten på nästa ockulta fest. Ni som räknar er till den lilla skara som blir avskräckta av beskrivningen bör ändå ge filmen en chans. Vem vet, ni kanske hittar en ny genre att dyrka. Hörsamma kallet!

..:ANNONS

Tack till Cthulhulives.org för recensionsexemplaret