Brúðguminn var Islands mest sedda film under 2008. Baltasar Kormákurs (som tidigare regisserat 101 Reykjavík) bröllopshistoria tog hem inte mindre än sju priser vid den inhemska Eddagalan, landets motsvarighet till Oscarsgalan.
Filmen, som är löst baserad på teaterstycket
Ivanov av dramatikern Anton Chekhov, finns nu på svensk dvd.
FilmenPå isolerade ön Flatey i Breiðafjörður på västra Island är Jón på väg att gifta sig. Det står redan i första scenen klart att bröllopet inte är någon bekymmersfri och lycksalig procedur. Att den blivande hustrun Þóra är arton år yngre och före detta elev till universitetsläraren Jón är bara det minsta problemet. I korsklippta tillbakabilder som blandas med nutid rullas historien upp, i vilken Jóns första hustru Annas psykiska tillstånd och konsekvenserna av ett misslyckat golfbanebygge spelar central roll.
Brudgummen Jóns vän Sjonni dyker upp på Flatey för att spela orgel i kyrkan. |
Det är svårt att förstå vilket ben
Brúðguminn vill stå på. Ska man som publik luta sig mot den ganska allvarliga ramhandlingen där Jón, i egenskap av att vara just filosofilärare, står som portal till frågor om kärlek, trohet och psykiskt välmående? Eller är det excentriciteterna som är kärnan, de som både bildligt och bokstavligt badar i isländsk exotism när tjocka män sjunger opera i midnattsolen och kepsprydda lantisar kör omkring amerikanska turister på ett traktorflak och förklarar att ”the island is surrounded by water”? De många karaktärerna är särpräglade på ett sätt som inte riktigt passar när de inte ges möjlighet att blomma ut.
Baltasar Kormákurs är en duktig regissör och Bergsteinn Björgúlfssons foto fångar det hypnotiskt vackra isländska landskapet närmast felfritt. Skådespelet är trovärdigt. Frågan är om innehållet är det. När Jón trots alla motgångar till slut gifter sig med Þóra och de sitter tysta i det moderna akademikerköket i Reykjavík känns det som att ha blivit matad med någon form av nordiskt sällsam sensmoral. Jag vet bara inte vilken.
Laufey Elíasdóttir spelar bruden Þóra. |
Bild och ljudDet tycks ligga ett indigotonat filter över hela
Brúðguminn. De oändligt öde och trädlösa landskapet, mycket riktigt omgärdat av ett lika oändligt hav, ser ofta ut som en tavla. Det gröna och blå, och alla isande skalor där emellan, är mycket vackert återgivet med en ständigt förtrollande vitaktig förnimmelse. Det innebär att svärtan inte är perfekt, men eftersom även de djupaste nätter är ljusa fungerar det bra ändå. Bildens skärpa varierar också och är stundom åt det gryniga hållet. Att bilden emellanåt är blek och kornig låter negativt, men det passar filmens upplägg med tillbakablickar och ryckiga klippningar.
Att ljudet bara är återgivet i tvåkanalig stereo är desto tråkigare. Den bitvis djupt vemodiga musiken låter visserligen bra och dialogen är klar och tydlig, men där filmens bild är rik på atmosfär och stämning saknar ljudet precis detsamma. Synd.
ExtramaterialDet finns inget extramaterial. Undertecknad hade tyckt det varit spännande med åtminstone ett kommentatorspår med regissören Baltasar Kormákurs i vilket han gärna fått diskutera kopplingen till Anton Chekhov. Eller varför inte kul kuriosa, som att väggen ovanför altaret och hela taket är målat av en berömd isländsk konstnär som också råkar vara Kormákurs egen far. Jesustolkningen sägs till och med vara målad med sonen som förebild.
SammanfattningMed en rysk dramatikers pjäs i ryggen är utgångspunkten för
Brúðguminn djuplodande och ambitiös. Resultatet är dock lite för spretigt och putslustigt för att den filosofiska tonen ska hålla. Det svidande vackra landskapen och bildspråket lyfter filmen, men det räcker inte hela vägen.
Populära filmer
