Bröderna Grimm - dvdforum.nu

Terry Gilliam är en av dessa egensinniga filmskapare som gör film efter film som entusiasterna älskar, men som sällan lockar den där riktigt stora publiken. Personligen gillar jag i allmänhet hans filmer, även om jag inte är något stort fan. Den här gången har Gilliam tagit sig an historien om de tyska sagofarbröderna Grimm. Bröderna Grimm är ingen biografi, även om man skulle kunna tro det. Istället har Gilliam bakat in Grimm-bröderna i en värld som tagen ur deras berättelser och gjort något alldeles eget av det.

Filmen
Bröderna Wilhelm och Jacob Grimm (Matt Damon och Heath Ledger) lever på att jaga bort spöken och allsköns otyg i 1800-talets Tyskland. Vad deras vidskepliga klienter sällan vet är att bröderna, tillsammans med sina medhjälpare, själva ligger bakom spökerierna. En dag får de i uppdrag att hjälpa innevånarna i en liten by på randen till en mörk, hemsökt skog. När bröderna Grimm inser att varulvarna, häxorna och de livsfarliga träden inte alls är några hjärnspöken utan livsfarlig verklighet, står de inför en utmaning som heter duga.

Bröderna Jacob och Will Grimm (Heath Ledger och Matt Damon).

Två saker imponerar i Bröderna Grimm, och det är Peter Stormare och miljöerna. I övrigt finns här dessvärre inte så mycket att glädjas över. Jag vill inte gå så långt som till en totalsågning, men Terry Gilliam når långt från hela vägen med sin fantasifulla film. Det visuella erbjuder en fin upplevelse, men intrycket fläckas av de ofta allt annat än övertygande specialeffekterna. Och trots många fina skådespelare i rollerna är det bara Peter Stormare, med sin italienske tortyrmästare Cavaldi, som lyckas göra något som håller hela vägen. Det är inte så att Matt Damon, Heath Ledger och resten av gänget skämmer ut sig, de bleknar bara i skuggan av Stormare vars härliga överspel firar stor triumf.

Vad Bröderna Grimm verkligen saknar är en engagerande och underhållande historia som motiverar de maffiga miljöerna och alla mustiga karaktärer. Det hela spretar åt alla håll och resultatet är många gånger förvirrande, osammanhängande och faktiskt ganska intetsägande. Enstaka skämt fungerar utmärkt och man undrar ju förstås hur det ska sluta, så helt bortkastad tid är det inte att se filmen. Jag vet att Terry Gilliam kan bättre, det har han visat tidigare, så jag föreslår att vi glömmer den här bagatellen och hoppas på bättre lycka nästa gång.

En elak häxa måste vara med i alla sagor av rang.

Bild
Den anamorfiska bilden presenteras i originalformatet 1.85:1 och är späckad med ögongodis, precis som man förväntar sig när det gäller Terry Gilliam. Ofta är bilden riktigt bra, men tyvärr är den också en mycket instabil historia. Kvalitén varierar rejält mellan olika scener, med periodvis dålig skärpa och urvattnad färg och svärta. Sämst är bilden när rött dominerar. I övrigt finns här inga repor och skador, men den ojämna bildkvalitén drar ner betyget rejält.

Ljud
På ljudsidan har man lyckats betydligt bättre med överföringen. Surroundmixen är rik och dynamisk, hela tiden understödd av den dramatiska filmmusiken. Dialogen är tydlig och i actionscenerna lever ljudbilden upp rejält. Det är bra tryck i basen och samtliga satellithögtalare bidrar till att ljuden kommer från rätt plats i rummet. Av de båda ljudalternativen låter DTS starkast, men Dolby Digital-spåret står också det för en fullgod upplevelse.

Extramaterial
Tyngsta bidraget är ett kommentarspår med regissören Terry Gilliam. Han har massor att berätta om handlingen, de inblandade och filminspelningen. Efter ett tag upplever jag dock Gilliams prat som oinspirerat och det blir allt svårare att hålla koncentrationen på topp. Det blir helt enkelt för mycket av det goda, särskilt med tanke på att jag fann filmen i sig ganska ointressant.

Tolv stycken bortklippta scener (15:02) följer därefter. De presenteras i anamorfisk bredbild och kan ses alla på raken om så önskas. Ett flertal scener som fokuserar på Cavaldis stora intresse för gastronomiska njutningar har plockats bort och många scener har trimmats ner. I kommentarspåret nämner Gilliam vissa av dessa redigeringar, men mer specifik information om varför vissa scener fått stryka på foten får vi inte. Flera av dessa är ganska kul att se, men slutresultatet hade nog inte blivit vassare om de blivit kvar.

Två bakomfilmer finns också att beskåda. Bringing the Fairytale to Life (16:25) är en småtrevlig och traditionell bakom kulisserna-historia som inte tillför så fasligt mycket. Inte heller The Visual Magic of The Brothers Grimm (8:38), som berättar mer om de olika tekniker som använts för visuella effekter, skiljer sig särskilt mycket från sådant vi är vana att matas med. Båda dessa bakomfilmer presenteras i fullskärmsformat.

Filmens trailer (2:26) och åtta bonustrailers (16:26) rundar av det hela. Tre av dessa (The Wendell Baker Story, Domino och Pusher 3) spelas automatiskt upp före filmens början, medan övriga (Dead Fish, The Cave, Adams äpplen, Sahara och The River King) nås från menyerna. Samtliga trailers presenteras i anamorfisk bredbild.

Som helhet känner jag mig inte speciellt engagerad och road av det som erbjuds här, men det beror säkert till stor del på min likgiltighet inför filmen i sig. För dig som gillar Terry Gilliam i allmänhet och Bröderna Grimm i synnerhet, borde det här finnas en hel del matnyttigt och upplyftande att ta del av.

Till sist lite ris till Nordisk Film. Det finns nämligen inga svenska, eller engelska heller för den delen, undertexter att tillgå på extramaterialet (förutom på två danska bonustrailers). Svensk text är något jag tycker borde vara en självklarhet på alla svenska utgåvor.

Sammanfattning
Terry Gilliams Bröderna Grimm är en besvikelse. En orsak är att det visuellt storslagna störs av mediokra visuella effekter och ojämn bildkvalité, men det finns fler problem. Största bristen är själva berättelsen som aldrig vill ta fart. Som tur är låter spektaklet ljudmässigt riktigt bra, vilket hjälper till att göra upplevelsen uthärdlig. Finns det någon enskild anledning till att se filmen så är det Peter Stormare som gör en mycket minnesvärd roll. Av extramaterialet är kommentarspåret med regissören det mest givande, men även det känns i viss mån oväntat medelmåttigt. Det är dock kul att konstatera att vår svenska utgåva är en av få som erbjuder DTS-ljud.